Det svenska fordonet utsattes för sprängattentatet klockan13.37, lokal tid. Två minuter senare, 13.39 begärdes hjälp från helikoptrar för att lyfta ut de skadade, enligt Försvarsmakten.

Trots att en begäran om evakuering togs emot kom inga ambulanshelikoptrar.

"Men när tiden gick och det visade sig att ambulanshelikoptrarna inte var på väg söktes andra lösningar. Varför de inte styrde mot området där attacken skett ska utredas av Isaf", skriver Försvarsmakten på sin hemsida.

Sveriges ambition är, liksom USA:s, att en skadad ska evakueras inom en timma, både av medicinska och psykologiska skäl.

Men till saken hör att Sverige har ingen egen räddningshelikopter i Afghanistan trots att vi haft soldater där i snart åtta år - och det dröjer ytterligare minst ett år. Tidigast 2011 kan en svensk helikopter, utrustad för medicinsk evakuering, vara på plats och fullt insatsberedd.

Under tiden får svenskarna förlita sig på hjälp från Tyskland, USA och Norge, som har ambulanshelikoptrar i området.

De starkt försenade leveranserna av svenska helikoptrar har kritiserats både av politiker och militär personal som tycker att det är oacceptabelt.

Enligt Försvarsmakten tog det två timmar och tre minuter innan fyra av svenskarna, med varierande skador, kunde lyftas från attentatsplatsen till det tyska fältsjukhuset vid Mazar-i-Sharif.

De helikoptrar som till slut kom var baserade på flygbasen Marmal, utanför Mazar-i-Sharif, och var inte i beredskap när den svenska terrängjeepen körde på vägbomben.

Försvarsmakten skriver:

"Helikoptrar är en bristvara bland de bidragande Isaf-trupperna. Chefen för Isaf har uppmanat nationerna att bidra med fler."