Klyftan mellan västra och östra Tyskland växer åter
BERLIN: Tjugo år efter murens fall finns klyftan mellan östra och västra Tyskland kvar. Och det finns tecken som tyder på att skillnaderna är på väg att öka.
Relaterat
Västtyskland upplevde ett ekonomiskt under efter introduktionen av D-marken som valuta. Östtyskland, som förvandlades till en kommunistisk diktatur, halkade snabbt efter i den ekonomiska konkurrensen. När muren föll lovade dåvarande västtyske förbundskanslern Helmut Kohl att östra Tyskland skulle förvandlas till ett ”blomstrande landskap”. Massiva ekonomiska bidrag från västra Tyskland – på samma sätt som Västtyskland hade fått ekonomiskt stöd efter andra världskriget – skulle skapa ett nytt tyskt under.
Östra Tysklands bruttonationalprodukt per invånare är nu 70 procent av västra Tysklands nivå, den disponibla inkomsten 80 procent. Men det är de årliga bidragen från västra Tyskland som är den huvudsakliga förklaringen till utjämningen.
Två miljoner östtyskar har flyttat till väst sedan återföreningen. I många städer i öst är utflyttningen kännbar, särskilt som det är de unga som ger sig av. Det bäddar för lägre skatteintäkter och fallande födelsetal.
Arbetslösheten i öst är 14,7 procent, dubbelt så hög som i väst. Ungefär så har det sett ut i många år. Till och med förbundskansler Angela Merkel, som växte upp i Östtyskland, verkar misströsta.
– Det finns en känsla av att arbetslöshetssiffror dubbelt så höga som i väst är huggna i sten, sade hon nyligen.
Vid valutaunionen i juli 1990, som föregick återföreningen i oktober samma år, fick östtyskarna en orealistiskt bra kurs för sina ostmark. Men produktiviteten var låg och många västtyska företag investerar hellre i Polen eller i något av de andra före detta kommunistiska länderna där lönerna är betydligt lägre. Det finns också andra orsaker till att östra Tyskland inte nått ikapp väst, men valutaunionen är kanske främsta skälet till att det inte skapats tillräckligt många nya arbetsplatser.
Gapet när det gäller produktion per invånare är på väg att öka igen. Regeringens subsidier till östra Tyskland löper fram till 2019. Åtskilliga företag som i dag får stöd från väst tros inte klara sig om transfereringarna upphör.
Mentalt kvarstår också skillnaderna mellan öst- och västtyskar, Ossis och Wessis. För den yngre generation spelar det mindre roll var man växte upp, men den äldre generationen är präglad av den tid då landet var delat.
Och en nostalgivåg – kallad ostalgi – har tagit fart. En opinionsundersökning visar att varannan östtysk tycker att DDR hade ”fler bra än dåliga sidor”. En opinionsforskare påpekar också att ungdomar, med knappt någon erfarenhet av livet i öst, idealiserar den kommunistiska diktaturen.
Och östtyska produkter, som omedelbart ratades när konsumenterna kunde köpa produkter från Västtyskland eller utlandet, upplever en liten renässans.
I Ostpaket, en butik vid Alexanderplatz, säljs östtyska produkter. Det känns som att vandra tillbaka i tiden. Butikens inredning liksom varornas finish och färger har östeuropeisk prägel. Här finns tvättmedel, husgeråd, choklad, telefoner, kläder och mycket mer att köpa. Och naturligtvis Rotkäppchen, ett mousserande vin som producerats i över 150 år. Rotkäppchen är ett östtyskt företag som expanderat efter murens fall.
Det är inte många kunder i affären.
– Kom igen nästa vecka, säger en expedit. Det blir fler kunder när julruschen börjar.
På en hylla finns Trabant, den östtyska folkbilen, att köpa som leksak. När jag vänder på en bil står det: Made in China.
