Det skedde närmare bestämt klockan 16.30 svensk tid.

Dåligt väder försenade starten. Men när den historiska experimentraketen väl lyfte var det i ett spektakulärt sken. Den gick uppåt och i en bana åt öster - ut över Atlanten

Dess första steg separerade och skulle sedan landa i Atlanten för att fiskas upp av ett väntande fartyg. Omedelbart var det dock oklart om fallskärmarna fungerade som planerat.

Färden pågick i bara några minuter och övervakades av flera hundra sensorer som överförde mängder av data till ingenjörerna på marken.

Ares 1-X ska så småningom utvecklas till den nya bärraket som ska ersätta de nuvarande amerikanska rymdfärjorna för färder till den internationella rymdstationen ISS, månen och vidare ut i solsystemet.

Till skillnad från rymdfärjorna, som landar som ett flygplan med vingar, är Ares uppbyggd efter samma princip som de gamla Saturnusraketerna som tog människan till månen på slutet av 60- och början av 70-talen: en väldig bärraket i flera steg med kapsel och månlandare i toppen. Astronauterna återvänder till jorden i en kapsel som under fallskärmar faller ner kontrollerat i havet.