Obama delar överraskningen och förvåningen över Nobel-kommitténs beslut med majoriteten av amerikanerna. Det tog sex timmar innan hans stab lyckats formulera ett kort uttalande som han kunde läsa upp i Vita husets rosenträdgård. Det centrala temat var att han inte kände att han var värd priset men att han ödmjukt accepterade det.

Sedan dess har Nobel-priset överskuggat till och med svininfluensans spridning och bristen på vaccin. Den övergripande frågan är vad norrmännen egentligen har för syfte med att prisbelöna Obama.

Kommitténs motivering dissekeras och funderingarna går från att det är en sista skrevspark på den förre presidenten George W Bush, över att Europa uppskattar att Obama har europeiska värderingar till att norrmännen helt enkelt vill få chansen att vara i närheten av presidenten med stjärnstatusen när han kommer till Oslo.

Att Obama nyligen proklamerade den 9 oktober som "Leif Ericson-dagen" för att hedra den nordiske upptäckaren av Amerika, som grundade Vinland nämns också som ett möjligt skäl.

Liberala Washington Post sammanfattar bäst den kritik som kommer även från Obamas sympatisörer:

"Det är ett egenartat Nobelpris som närmast gör oss generade å pristagarens vägnar... en lämpligare tidpunkt för priset hade varit när hans ansträngningar hade burit lite frukt."

Barack Obama bars fram på en våg av sympati och entusiasm när han installerades som USA:s förste svarte president i januari. Det var inte en vanlig smekmånad som följde utan en period med okritisk "Obama-mani", framförallt i medierna.

Allt förhärligades, inklusive den nya hunden och hustruns vältränade överarmar och klänningar. Förgyllningen blev det storartade mottagandet i Europa och övriga ledares uppenbara förtjusning över att komma i närheten av den amerikanske presidenten.

Med den starten kunde det egentligen bara gå utför. Och det är vad som hänt sedan i somras. De senaste opinionssiffrorna ligger kring 50 procent. Det är en medelsiffra för presidenter en bit in på den första ämbetsperioden, men är oroande för Obama eftersom han började så bra med över 65 procent och ansågs kunna hålla kvar den siffran länge.

"Obama-febern" är över i USA men Nobel-kommitténs beslut är ett exempel på att den finns kvar internationellt.

Just nu är det Columbus-helg i USA med måndag som extra ledighetsdag, och utanför Vita huset samlas turisterna. En bit bort ligger souvenirbutiken där det går att fotografera sig med pappfigurer som föreställer Barack och Michelle Obama. Mot väggen lutar den republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin som erbjuds till halva priset.

Men affärerna går långt ifrån lysande och högarna med Obama -tröjor säljer inte längre lika bra.

- Jag blir av med kanske en tiondel den här långhelgen mot vad jag sålde en lördag före sommaren, säger mannen som försöker locka in kunder i affären.

Demonstranter mot krigen i Irak och Afghanistan kedjade fast sig förra veckan i staketet som omger Vita huset men klipptes loss av polisen och fraktades iväg med buss. Arrangörerna hade hoppats på tiotusentals demonstranter från hela USA men det kom inte ens hundra.

Nu står en ensam demonstrant med en skylt med porträtt på Obama och ordet "socialist." En familj går fram och vill bli fotograferad med demonstranten – "vi avskyr Obama för hans socialistiska sjukvårdsreform" – men några andra försöker rycka bort skylten och rösterna höjs:

- Ge oss skylten! Du har inte rätt att smutskasta Obama! Han är USA:s president!

- Kommer du från Norge?

- Dra inte in Nobel-priset i det här!

- Det är bättre att Obama bryr sig om USA än att bli populär i Norge!

- Obama har inte bett om priset! Jag är säker på att han helst inte skulle vilja ha det!

Tre poliser till häst närmar sig och ropar:

- Rör er! Rör er härifrån!

- Jag utövar min demokratiska rätt att uttrycka min åsikt!

- Inte här.

Mannen med plakatet grymtar och flyttar sig några hundra meter.

Inne i Vita huset har familjen Obama haft sovmorgon och firat hundens ettårsdag, resten av dagen skall han åter möta sitt krigskabinett om Afghanistan.

Presidentens talesman säger att Obama är fullt upptagen med annat än att fundera på hur fredspriset skall påverka populariteten.

- Presidenten har inte bett om att få fredspriset, säger talesmannen. Han visste inte ens att han var nominerad. Kan vi inte lämna detta för ett tag och gå vidare?