Nu vänds Europas blickar mot Irland. Som så ofta förr är det den lilla önationen som har Europas öde i sin hand. För ett år sedan sade man ett rungande nej till förslaget till ett nytt fördrag för den europeiska unionen. I Bryssel blev man tvungen att starta om processen och nu när övriga nationer i EU redan godkänt fördraget är det alltså återigen irländarnas tur att avkunna sin dom.

Trots att det bara är sexton månader sedan man folkomröstade – om det som då handlade om en ny konstitution – är förutsättningarna helt annorlunda den här gången. Förslaget, som irländarna skall ta ställning till, är naturligtvis modifierat på många punkter, men framför allt har den verklighet man lever i förändrats dramatiskt.

I baksmällans tecken

Förra året skördade man ännu frukterna av det ekonomiska uppsving som landet upplevt under de senaste två decennierna. Den keltiska tigern kunde kosta på sig att ryta åt omvärlden.

I dag lider man av en tung baksmälla; byggarbetsplatserna ligger övergivna, jordbrukarna klagar, arbetslösheten stiger och unga irländare söker sig än en gång ut i världen för att söka sin utkomst. Det var länge sedan sist.

Det som inte har förändrats är regeringens impopularitet. Nej-rösterna förra gången var i hög grad en proteströst mot politiskt mygel och rena korruptionsskandaler. I dag får premiärminister Brian Cowen och hans parti Fianna Fáil (Ödets kämpar) bära hundhuvudet för den ekonomiska krisen.

Satsar långsiktigt

Ja-sidan har under valkampanjen uppmanat väljarna att försöka bortse från partipolitiska värderingar och i stället se till vad som bäst gynnar nationen i ett längre perspektiv.

– Vänd inte er vrede mot regeringen på fredag, snart nog får ni en chans att rösta bort den i allmänna val, sade den lika beundrade som omstridde Ryanair-chefen Michael O’Leary. Det är dags för irländarna att vakna upp och inse att nationen är bankrutt och behöver Europa. Ett nej kommer att betyda att våra lån kommer att bli dyrare, att vi förlorar vår kommissionär och att vi går miste om vår möjlighet att lägga in veto mot höjda skatter.

Ja-sidan har dragit lärdom av fiaskot 2008, då man länge tog en seger för given, och har den här gången mobiliserat en lång rad kända personligheter i sin kampanj. Man har också fokuserat på en övergripande fråga: ”Är Europa bra eller dåligt för oss?”

Skarpt tonläge

Irländarna är i grunden det mest EU-positiva folket i unionen; de vet att medlemskapet varit avgörande för den snabba utvecklingen i ett samhälle som för bara ett halvsekel sedan var fattigt och outvecklat. Och dit vill man inte tillbaka.

Nej-sidan varnade förra gången för att det kapitalistiska och okristliga Europa skulle tvinga irländarna att ge upp sina ideal, sitt oberoende och sin livsstil. Kampanjen drivs av en ohelig allians av miljöaktivister, abortmotståndare, vänstergrupperingar, katolska nationalister och konservativa företagare. Tonläget är högt och drastiskt. En affisch med texten ”Europa stjäl våra barn” syftar på de fria aborterna, trots att de inte har med valet att göra.

Bönderna kan avgöra

I stort sett ser frontlinjen mellan ja- och nej-sidorna likadan ut nu som i fjol – med ett viktigt undantag: bönderna har bytt sida. Landets 120 000 bönder stod i stort sett enade i det EU-motstånd som främst fanns på landsbygden.

Inför morgondagens val visar opinionsmätningarna att 68 procent av bönderna nu tänker rösta ja. Fortfarande är nej-sidan starkast på landsbygden, men även där har man alltså starkt känt av recessionens verkningar.

Även om ja-anhängarna känner sig rätt säkra på en seger den här gången kan ingen glädje tas ut i förskott. Försprånget varierar stort mellan olika institut. I The Irish Times mätning från den 25 september leder sa-sidan med 16 procentenheter, men då hade var femte väljare ännu inte valt sida.