Fruktan för blodbad i Honduras Konflikten kan trappas upp.
Honduras befinner sig i chock, sedan den störtade presidenten Manuel Zelaya lyckats ta sig tillbaka in i landet.
Relaterat
Fakta
Fakta: Krisen i Honduras
28 juni : President Manuel ”Mel” Zelaya tvingas lämna landet. Han har då tidigare försökt få till stånd en folkomröstning som Högsta domstolen ansåg att han inte hade rätt att utlysa.
5 juli : Zelaya försöker återvända. En person dör när polisen attackerar de tusentals anhängare som väntar på Tegucigalpas flygplats.
25–26 juli : Zelaya sätter en fot på honduranskt territorium men jagas tillbaka över gränsen till Nicaragua.
15 september : På Honduras nationaldag fylls gatorna av tusentals demonstranter som ropar ”Urge Mel!”, ”Vi behöver Mel!”.
21 september : Manuel Zelaya dyker plötsligt upp på Brasiliens ambassad i Tegucigalpa.
I måndags stod han plötsligt bara där, på balkongen till den brasilianska ambassaden. Manuel Zelaya, som avsattes 28 juni, hade på hemliga vägar smugit sig ända in i den honduranska huvudstaden Tegucigalpa.
– Vi ger inte upp förrän segern är nådd, försäkrade Zelaya inför sina jublande anhängare.
Men vad som sedan hänt Manuel Zelaya är oklart. Han befinner sig inne på den brasilianska ambassaden, som är omringad av militär och polis. Ännu mer ovisst är läget för de hundratals personer som demonstrerat till stöd för Zelaya utanför ambassaden.
Polisens talesperson bekräftar i tv att polisen tidigt i går morse, honduransk tid, använde tårgas för att skingra demonstranterna. En person har dött och 164 gripits, enligt polisen. Massmedier rapporterar också om skadade som förts till sjukhus.
Men eftersom det råder utegångsförbud i Honduras ända sedan i måndags eftermiddag är det mycket svårt att veta vad som egentligen händer. De enda bilar som syns ute är polisbilar och pickuper med militärer på flaket – de är i gengäld väldigt många. Tills vidare var undantagstillstånd utlyst till klockan sex på tisdagskvällen (klockan 02, natten till onsdagen, svensk tid).
Under natten till tisdagen hördes slagord till stöd för Mel, som Zelaya kallas av sina anhängare, men under dagen var allt tyst, så när som på polissirener och helikoptrar. I övrigt var luftrummet tomt, även flygplatsen har stängts.
Många människor är oroliga, det märks inte minst på de samtal som radio- och tv-stationerna får ta emot.
– Honduras har aldrig varit så här kluvet tidigare och det gör mig rädd, erkände en man som ringde till TV.
Men Roberto Micheletti, som utsågs till president när Zelaya störtats, försäkrade att han har läget under kontroll.
– Jag såg många oroliga ansikten i går, men jag undrar varför? Vi har ett fungerande rättsväsende, en professionell polis och en professionell och patriotisk militär, sade han på en presskonferens i går förmiddag.
Han gav med andra ord inte intryck av att vilja förhandla med Manuel Zelaya. Tvärtom kräver Micheletti att brasilianarna ser till att Zelaya skickas ut så att han kan ställas inför rätta för korruption. Roberto Micheletti anser att vänsterinriktade/populistiska länder som Brasilien, Venezuela, El Salvador och Kuba försöker undergräva den honduranska demokratin.
Micheletti har valt en hård linje, trots omvärldens krav på att Zelaya återinsätts. De facto-regeringen försöker klamra sig kvar vid makten till 29 november, då allmänna val utlysts. Zelaya skulle i vilket fall inte ha ställt upp, men han kräver nu att valet skjuts upp så att han får regera så lång tid som återstod av hans mandatperiod när han störtades.
Sedan i juli försöker Costa Ricas president Oscar Arias medla i konflikten. Han har brett stöd från världssamfundet och träffade USA:s utrikesminister Hillary Clinton så sent som i måndags. Men Micheletti-regeringen har inte visat något intresse för Arias förslag.
Manuel Zelayas spektakulära återkomst var ett djärvt försök att ändra förutsättningarna och tvinga Roberto Micheletti till förhandlingsbordet. Så kan det fortfarande bli.
Men under de tre månader som gått sedan Zelaya störtades har misstron vuxit kraftigt mellan dem som är för kuppen och de som är emot. Därför är risken stor att konflikten i stället trappas upp.


















