Fakta - Kairo
Relaterat
Den segerrika
Egyptens huvudstad Kairo är den största staden i både Afrika och i Mellanöstern, de två regioner som Egypten geografiskt och politiskt brukar räknas till. Dess arabiska namn är al-Qahira, vilket betyder "den segerrika".
Stor-Kairo har cirka 20 miljoner invånare, mer än en fjärdedel av Egyptens befolkning. Staden dominerar totalt all politisk, ekonomisk och kulturell verksamhet i landet. Dess dominans är så stor att Kairo i folkmun har samma namn som landet: Misr (Egypten).
Vid Nilens delta
Kairo ligger vid Nilen, den mäktiga flod som i tusentals år gett liv åt Egypten. Staden är belägen strax söder om flodens delta vid den urgamla gränsen mellan övre och nedre Egypten
Historia
Kairo grundades 641 under namnet Fustat som en garnisonsstad av de invaderande araberna. Sedan dess har Kairo varit muslimskt. Mindre än 10 procent av landets och stadens invånare är kopter, egyptiska kristna.
Staden grundades på en plats som varit bebodd i 5 000 år. I närheten ligger de faraoniska pyramiderna i Giza och den gamla faraoniska huvudstaden Memfis. Staden fick namnet Kairo 969 då den blev huvudstad.
Därefter styrdes staden av olika muslimska dynastier. Al-Azhar-moskén blev den sunnimuslimska världens främsta lärdomssäte. Det ottomanska (turkiska) imperiet tog över makten 1517.
Militärkupp 1952
England kontrollerade Egypten från slutet av 1800-talet, även om landet aldrig var en brittisk koloni.
En officersjunta ledd av överste Gamal Abdel Nasser störtade "playboykungen" Farouk 1952 och förvandlade landet till republik.
Under Nassers styre blev Kairo ett internationellt politiskt centrum för både arabvärlden och den framväxande så kallade Tredje världen. Den storhetstiden tog slut efter Egyptens nederlag i sexdagarskriget mot Israel 1967 och Nassers död 1970.
Miljontals turister
I dag är Kairo en myllrande storstad. Med sina många faraoniska, grekisk-romerska och islamska minnesmärken drar staden till sig miljoner turister. Kairo fortsätter också att vara ett kulturcentrum för arabvärlden, om än inte lika dominerande som tidigare.
Egyptens huvudstad Kairo är den största staden i både Afrika och i Mellanöstern, de två regioner som Egypten geografiskt och politiskt brukar räknas till. Dess arabiska namn är al-Qahira, vilket betyder "den segerrika".
Stor-Kairo har cirka 20 miljoner invånare, mer än en fjärdedel av Egyptens befolkning. Staden dominerar totalt all politisk, ekonomisk och kulturell verksamhet i landet. Dess dominans är så stor att Kairo i folkmun har samma namn som landet: Misr (Egypten).
Vid Nilens delta
Kairo ligger vid Nilen, den mäktiga flod som i tusentals år gett liv åt Egypten. Staden är belägen strax söder om flodens delta vid den urgamla gränsen mellan övre och nedre Egypten
Historia
Kairo grundades 641 under namnet Fustat som en garnisonsstad av de invaderande araberna. Sedan dess har Kairo varit muslimskt. Mindre än 10 procent av landets och stadens invånare är kopter, egyptiska kristna.
Staden grundades på en plats som varit bebodd i 5 000 år. I närheten ligger de faraoniska pyramiderna i Giza och den gamla faraoniska huvudstaden Memfis. Staden fick namnet Kairo 969 då den blev huvudstad.
Därefter styrdes staden av olika muslimska dynastier. Al-Azhar-moskén blev den sunnimuslimska världens främsta lärdomssäte. Det ottomanska (turkiska) imperiet tog över makten 1517.
Militärkupp 1952
England kontrollerade Egypten från slutet av 1800-talet, även om landet aldrig var en brittisk koloni.
En officersjunta ledd av överste Gamal Abdel Nasser störtade "playboykungen" Farouk 1952 och förvandlade landet till republik.
Under Nassers styre blev Kairo ett internationellt politiskt centrum för både arabvärlden och den framväxande så kallade Tredje världen. Den storhetstiden tog slut efter Egyptens nederlag i sexdagarskriget mot Israel 1967 och Nassers död 1970.
Miljontals turister
I dag är Kairo en myllrande storstad. Med sina många faraoniska, grekisk-romerska och islamska minnesmärken drar staden till sig miljoner turister. Kairo fortsätter också att vara ett kulturcentrum för arabvärlden, om än inte lika dominerande som tidigare.
