- De var oerhört nära att dö, säger Jens Odlander, svensk ambassadör i Addis Abeba, som tillsammans med de anhöriga och journalistkollegan Anna Roxvall medverkar i kvällens tv-program.

Han berättar att Martin Schibbye fick en kula nära hjärtat i den eldstrid som utbröt när de etiopiska soldaterna överraskade OLNF-gerillan och de båda svenska journalisterna ute i öknen i Ogaden. Tidigare har det bara varit känt att Johan Persson skottskadades i ena armen.

Anna Roxvall, som hade kontakt med Martin Schibbye via satellittelefon strax innan de greps, fortsätter berätta hur Johan och Martin hölls kvar på platsen flera dagar för inspelningen av en propagandafilm där svenskarna skulle säga att de stridit för ONLF.

- Men de vägrade. Först när Martin, som var allvarligt skadad, blev sämre och sämre och de inte fick den vård de behövde, ställde de till sist upp. Då var de oroliga för att han inte skulle klara sig.

Linnea Schibbye Steiner, som är Martin Schibbyes fru, tar vid och berättar om skenavrättningarna:

- De fick ställa sig med ryggarna mot varandra och när den ene inte erkände hotade soldaterna att skjuta den andre. Så spelades de ut mot varandra. Sedan sköt soldaterna i buskarna bredvid.

Enligt Kjell Persson, Johans pappa, var de etiopiska militärernas mål att pressa fram ett erkännande om att de var terrorister.

- De ville få dom att erkänna att de tillhörde ONLF och att de kommit in i landet för att utföra terrorhandlingar. Men Johan och Martin svarade inte på frågorna. Fast jag vet att Johan svimmade när de skenavrättade Martin.

Jens Odlander fortsätter berätta hur han några dagar senare fick veta att journalisterna förts till staden Jijiga i norra Ogaden. Där mötte han de två svenskarna, nyligen skottskadade och väldigt skakade, i ett säkerhetshäkte.

- Det var nästan som i en Taube-melodi när konsuln kommer in... Jag togs emot med stora leenden och de pustade ut när jag kom, de hade ju ingen aning om vi visste om det här eller inte.

- Jag tror ärligt talat att de hade svävat i livsfara ända tills jag kom in där, säger den svenske ambassadören allvarligt.

Hela det dramatiska händelseförloppet under de första dagarna har hållits hemligt för alla utom ambassadpersonalen och de närmaste hemma i Sverige.

- Vi har inte berättat eftersom vi varit rädda att det skulle äventyra deras säkerhet inne i fängelset, säger Anna Roxvall.

Kvällens program visar också att Johan Persson och Martin Schibbye var väl medvetna om att uppdraget var riskabelt.

För säkerhets skull filmade de sina förberedelser och sparade ned allt material på Martins dator, som de skickade till sin journalistkollega i Sverige innan de tog sig in i Ogaden.

- De var något viktigt och intressant på spåren. Men de borde ha varit betydligt mer paranoida. De lämnade alldeles för många spår efter sig, säger Anna Roxvall, som också förklarar hur de gemensamt förberedde resan.

Hon och Johan Persson hade tidigare arbetat tillsammans, bland annat med reportage från flyktingläger i Kenya. Där hade de mött människor från Etiopien och Ogaden som vittnat om våldtäkter och tortyr. Samtidigt visste de att Africa Oil, ägt av svenska Lundin-gruppen, var verksamt i den stängda provinsen.

- Vi kom fram till att enda möjligheten att ta sig in var med ONLF:s hjälp. Och vi bedömde att det var en risk som var värd att ta. Enda alternativet är ju att de här reportagen inte blir gjorda, säger hon.

Kvällens program avslutas med konstaterandet att ännu har ingen rapporterat om hur Africa Oils provborrningar, som startade i början av 2012, har påverkat civilbefolkningen runt Gode i Ogaden.