Jasmine lämnade Damaskus för några dagar sedan för att delta i en konferens i Egyptens huvudstad. Nu kan hon inte återvända.

– Jag skulle flyga hem i dag men på grund av det eskalerade våldet bestämde jag mig för att stanna. Jag trodde aldrig att jag skulle vara i den här situationen. Helt plötsligt kan jag inte åka hem och vet inte vart jag ska ta vägen, säger hon.

Samtidigt följer hon utvecklingen i Syrien och twittrar tvångsmässigt, baserat på rapporter hon får från vänner och familj hemifrån:

– Situationen är hemsk, de säger att de inte vågar lämna sina hem. Attentat mot högt uppsatta personer i veckan är ett svar på våldet som regimen har använt sig av under de senaste 15 månaderna. Presidenten har inte gjort några offentliga uttalanden med en gång vilket tyder på att regimen håller på att kollapsa fysiskt och politiskt. Jag gissar att vi kommer att se nya avhopp, mer brutalitet och mer kaos.

Rädd för repressalier

Jasmine Roman vågar inte framträda med sitt riktiga namn av rädsla för repressalier. Hon började skriva som Jasmine Roman på en blogg när hon upptäcktes av The National, en engelskspråkig Dubaibaserad tidning, där hon nu har skrivit i över ett år.

Till en början var skrivandet bara en ventil för henne. Det var ett sätt att hantera frustrationen och hjälplösheten hon kände inför oroligheterna i landet.

Efter 15 månaders oro i landet är Jasmine trött.

– Situationen är förbryllande och skrämmande. När våld och grymheter eskalerar är det svårt att känna hopp. Vi räknar inte offren i tiotal utan hundratal, säger hon.

Hon beskriver ett samhälle där polariseringen ökar och människor tvingas välja sida. Själv försöker hon vara balanserad och berätta vanliga syriers historier. I hennes texter kan man läsa både om regimens brutalitet men också om regimanhängarnas rädsla för hämndaktioner om Bashar al-Assaad skulle störtas.

Att få tillgång till objektiv information om situationen i Syrien är enligt henne omöjligt.

– Medierna brukar antingen förenkla eller överdriva. Man fokuserar på våldet samtidigt som man ignorerar de fredliga protesterna.

Förändrades över en natt

Jasmine Roman har bott i Damaskus under hela konflikten. När hon lämnade staden var det relativt lugnt:

– Även om vi hörde explosioner och skottlossning om nätterna, upplevde vi inte lika mycket våld som andra städer. Folk rörde sig ute, om än något mindre än tidigare. Jag kan inte föreställa mig hur det är nu. Det slog om över en natt.

Fredsplanen som lagts fram av Kofi Annan, FN:s och Arabförbundets gemensamma sändebud, har enligt henne inte väckt speciellt mycket hopp hos befolkningen. Planen innebär att det bildas en övergångsregering med representanter för både regeringen och oppositionen.

– Man pratade inte så mycket om den. Varken oppositionen eller regimen vill se den fungera, ingen vill kompromissa. Vissa tror att planen gynnar regimen medan andra bara hoppas att den kan få slut på dödandet.

Läs Jasmine Romans rapporter i the National här.