Havsverket, Vattenverket, Huvudvattenledningen... Det är lätt att vitsa till det när man börjar spåna om ett namn för den nya myndigheten för havs- och vattenmiljön. Björn Risinger har just satt igång arbetet med att inrätta myndigheten, som formellt inleder sin verksamhet i Göteborg 1 juli nästa år.
Namnfrågan överlåter han åt miljödepartementet. I slutändan är det regeringen som bestämmer vad myndigheten ska heta.
Under de kommande nio månaderna ska Risinger organisera om stora delar av den svenska fiske- och miljöförvaltningen. Det är ett jättejobb. Genom att slå samman delar av Fiskeriverket med det arbete som Naturvårdsverket tidigare gjort på havs- och vattenmiljöområdet ska Sverige bli bättre på att förvalta sina olika vattenresurser. Så är det åtminstone tänkt.
För Björn Risinger, som kan den svenska miljöförvaltningen utan och innan, är det en stor utmaning.
–Men det är också väldigt roligt att få vara med om att bygga upp en helt ny myndighet på ett område som är så politiskt och engagerande, tillägger han.
Listan över vad den nya myndigheten ska göra är lång. Det handlar om allt från att leda och samordna Sveriges genomförande av EU:s marina direktiv och EU:s vattendirektiv, till att sköta miljöövervakning och kalkningsverksamheten. Omkring 400 personer ska arbeta med frågorna. Budgeten uppgår till närmare en miljard kronor om året.
En knivig fråga är gränsdragningen mot andra myndigheter. Klart är att Jordbruksverket tar över frågor som rör stöd till fiskerinäringen. Samtidigt kommer ett drygt 40-tal tjänster på Naturvårdsverket att föras över till Göteborg.
Oklart är fortfarande vad som ska hända med Fiskeriverkets olika forskningscentra, exempelvis Havsfiskelaboratoriet i Lysekil. Här pågår en separat utredning. Eventuellt kan laboratoriet knytas samman med Göteborgs universitet.
Inte oväntat har det knorrats på Naturvårdsverket, som bland annat har ifrågasatt det lämpliga i att splittra ansvaret för den nationella miljöövervakningen (och de pengar som står till förfogande för detta ändamål).
–Det centrala är att man sammanlägger frågor om fiske med andra vattenrelaterade miljöfrågor. Det är det som är den stora nyheten. Sen får vi se exakt hur gränsdragningen kommer att se ut, säger Björn Risinger.
Ett nytt system för planering av verksamheter i Sveriges ekonomiska zon kommer att införas. En annan utredare (Fiskeriverkets generaldirektör Axel Wenblad) sitter just nu och filar på lagtexter som ger staten ett mycket tydligare ansvar för planfrågorna ute till havs.
–Syftet är att i god ordning få möjligheter att väga olika anspråk i havet mot varandra och se till att rätt verksamhet bedrivs på rätt ställe, exempelvis var nya vindkraftverk ska placeras.
Risinger ska den närmaste tiden resa runt och möta personalen på de olika berörda myndigheterna. Han har ännu inte träffat representanter för yrkesfiskarna, men det står också högt på listan.
Han är försiktig med att lyfta fram sina egna hjärtefrågor.
–Jag känner att det är för tidigt att göra en programförklaring av det slaget. Jag tar det här uppdraget för att få fram ett offensivt arbete för havs- och vattenmiljöfrågorna. Det blir ett brett spektrum av åtgärder som vi kommer att slita med. Det är inte mina specifika hjärtefrågor som ska få främsta genomslaget.
Född: Borås 1960, uppvuxen i Lund. Bosatt i Falun sedan 1990, långpendlar.
Familj: Hustru Eva, fyra barn.
Bakgrund: Var aktiv i Fältbiologerna under ungdomsåren i Skåne. Utbildad biolog/geovetare. Har arbetat på länsstyrelserna i Vänersborg, Falun, Stockholm och Malmö. Har även varit chef för Naturvårdsverkets naturresursavdelning och miljörättsavdelning. Lämnar en tjänst i Malmö som länsöverdirektör.
Aktuell: Ny chef för den nya myndigheten för havs- och vattenmiljön.
.. . att äta fisk och skaldjur:
”Det tycker jag mycket om. Härom veckan håvade jag kräftor i Nässjön i Mullsjö kommun och kokade dom på söndagsförmiddagen. Men jag äter inte vad som helst, det beror lite grann på var fisken eller skaldjuren är fångade. Tigerräkor vill jag till exempel inte stoppa i mig.”
.. . EU:s badvattendirektiv:
”Det är lite byråkratiskt ... men ändå ändamålsenligt. Det ger medborgarna en bild av hur badvattnet ser ut. Och det är förstås något som behövs för att förbättra kvaliteten på baden. Det har blivit skamligt att hamna på svarta listan, vilket skapar en drivkraft i miljöarbetet.”
… hur man räddar Östersjön:
”Det krävs en lång räcka av åtgärder, från att förbättra de enskilda och kommunala avloppen till förändrad markanvändning inom jordbruket och skogsbruket som gör att läckaget av näringsämnen minskar. Här är ekonomiska styrmedel viktiga, men även regler av olika slag. Internationellt samarbete är a och o om man ska lyckas.”
