Arbetet som Martin Sundberg och kollegan Andreas Eliasson nu utför, ingår i en större räddningsinsats för gamla ekar i halländska naturreservat. I Kungsbacka kommun har Fasankullen och Storeskog på Tjolöholm, Hördalen och Särö Västerskog inventerats.
Två brittiska trädexperter har varit anlitade för att bedöma trädens tillstånd och behovet av insatser.
Totalt hittades 539 gamla ekar. De märktes upp med små numrerade metallbrickor. Varje ek fick en individuell skötselplan och för första gången anlitades arborister att utföra naturvården.
Med hjälp av GPS och de numrerade metallbrickorna hittar de rätt träd.
- Det här trädets krona är litet för tät. Den behöver gallras, säger Andreas Eliasson och tittar upp mot det regnvåta lövverket där hans arbetskamrat håller på att leta sig fram till en position, där han når så många grenar som möjligt.
Det är halkigt i trädet och grenen han just kliver på ser murken och skör ut.
- Man lägger sin mesta tyngd i säkerhetsselen, ropar han lugnande. Dessutom får man med åren rätt mycket erfarenhet när det gäller att bedöma vilka grenar man kan stå på.
Ramlat ner har de aldrig gjort, Martin och Andreas, som båda arbetat som arborister i nio år. De gick Naturbruksgymnasium, inriktning trädgård, tillsammans. Byggde på med trädvårdskurs och reste till England för att få mer utbildning i trädvård och trädklättring.
Att bevara gamla träd är en av deras viktigaste uppgifter.
- Det här är viktig naturvård. De gamla ekarna är livsmiljö för en rad olika växt- och djurarter, säger Andreas Eliasson och plockar fram den lilla lätta motorsåg och den japanska, suveränt skarpa, handsåg som Martin kan behöva.
Han ska gallra kronan så att mer ljus kommer in och nya friska grenar kan växa ut. Just den här eken står öppet och fritt, men på andra håll finns träd som behöver få röjt omkring sig. Ekar behöver rymd och ljust för att växa och leva.
- Men man få ta det i etapper och börja med 20-30 procent av växterna runt omkring. Annars kan det gamla trädet få en chock av att plötsligt få för mycket solljus, säger Andreas.
Martin börjar såga uppe i eken. Han lägger snittet så nära klykan som möjligt. På det viset får trädet en bra tillväxt. De bladfyllda grenarna faller tungt till marken och lockar hagens gräddfärgade kvigor till platsen.
Fasankullen heter ekbacken, alldeles vid Kungsbackafjorden, väster om Tjolöholms slott. Där finns många pampiga ekar och en och annan död trädbjässe som får ligga där den fallit.
Ju äldre träd desto artrikare. Många insekter lever i murknad ved och i döda träd. Därför sparas både döda träd och döda grenar.
Eken som Martin sitter i får behålla flera kala grenar.
Vårdplanen för de gamla ekarna löper över flera år. Bästa tiden att gallra är juli-september. Då hinner såren efter sågen sluta sig innan vintern.
I år har arboristerna arbetat på Tjolöholm. Kommande år ska också Hördalens och Särö Västerskogs gamla ekar få sin vård. Dessutom återstår inventering på södra delen av Tjolöholmshalvön och området runt slottet och kyrkan.
På Tjolöholm har, än så länge, 225 gamla ekar fått individuella vårdplaner.
- Hittills har vi hunnit med att åtgärda ett 40-tal av dem, säger Andreas Eliasson.
Dessutom har 596 yngre ekar definierats som lämpliga "arvtagare", efter hand som de gamla ekarna dör.
Det handlar om långa tidsrymder när det gäller ekar. De kan bli tusen år gamla.
- Det här trädet är kanske 200 år, gissar Andreas och tittar på den knotiga eken som så småningom, om den får leva, ska börja murkna inifrån, bli ihålig och rymma ett myller av insekter och smådjur.
