Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Författaren Mari Åbergs roman "Och kvar stod en röd resväska" är nominerad till Stora ljudbokspriset. Bild: Privat

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Sex frågor till Mari Åberg

    ...författare, uppväxt i Mölnlycke, som är nominerad till Stora ljudbokspriset.

    Din roman "Och kvar stod en röd resväska" har röstats fram till final. Hur känns det?
    – Jättebra! För mig är det här en stor sensation. När jag först såg listan med alla kända författare som var nominerade tänkte jag att det här kommer aldrig att gå, men jag har en trogen lyssnarskara och bara att bli läst av så många är en stor framgång för mig.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Du jobbar som sjuksköterska. Hur kom det sig att du började skriva?
    – Jag hade aldrig tänkt bli författare, men runt 2007 hade jag en konstig dröm där författaren Elsie Johansson satt på mitt bröst och sa "gör det, gör det". Jag började fundera på varför jag blivit den jag är och var jag kommer ifrån. Min barndom var inte så enkel, pappa var periodare så man visste aldrig riktigt vad som skulle hända, så det fanns en oro men också mycket kärlek. Både mamma och pappa hade fantastiska livsöden, som jag bara hade hört brottstycken från. När mamma var död och pappa skulle opereras ville jag att han skulle skriva ner allt han mindes om mamma, men så dog han och då kände jag mig fri att använda deras livsöden som bas. Jag gick en skrivarutbildning och lärde mig att jag faktiskt kunde och plötsligt hade jag skrivit en roman.

    Nu har du gett ut tre böcker och har en fjärde och femte på gång. Vad handlar de nya romanerna om?
    – De första var mer historiska, men de här har en lite annan stil. Nu skriver jag om en ung tjej på 70-talet och allt hon råkar ut för. 

    Är det självbiografiskt?
    – Nej, men som författare tar man delar från sitt eget liv. Jag har alltid varit äventyrlig och hoppat på saker även om jag inte riktigt vågat.

    Som att du skulle bli flygledare...
    – Ja, jag kom in på flygledarutbildningen på Sturup direkt efter gymnasiet och flyttade från Mölnlycke till Skåne. Jag hade varit fascinerad av flyg länge, det var en slags frihetslängtan. Men jag blev sjuk, fick halsfluss flera gånger och opererades för halsböld så jag orkade inte med utbildningen utan hoppade av efter ett år. Sedan jobbade jag som reseledare under många år innan jag tänkte att jag skulle göra något vettigt och utbildade mig till intensivvårdssjuksköterska.

    Tänker du skriva om Mölnlycke någon gång?
    – Mölnlycke finns med lite i min tredje roman "Vi som älskade och hatade så". Vi får se om det blir mer, jag har fortfarande en del vänner kvar och mina föräldrar ligger på Råda kyrkogård. 

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.