Det var en mäktig manifestation där släktingar och vänner till de mördade – elevassistenten Lavin och den dödade eleven – stod i centrum.
Ett inramat foto av Lavin hölls under manifestationen högt av hans far Wasfi Eskandar som var rörd och tacksam över den stora uppslutningen.
–Det betyder förstås mycket. Mötet handlade om kärlek, att alla respekterar alla och att alla människor är lika, sa han efter mötet.
Hur orkar man prata om kärlek när ens son just blivit mördad?
–Jag är stark. Jag har arbetat hela mitt liv med ungdomar och jag känner ingen ilska, inget hat mot gärningsmannen, sa Wasfi Eskandar.
Mötet på torget inleddes och avslutades med en sång som Lavin Eskandar nätt och jämnt hade hunnit skriva färdigt i torsdags.
En rad vänner, arbetskamrater och elever på Kronans skola steg ned i springbrunnen i torgets mitt, greppade mikrofonen, läste dikter eller berättade vad Lavin betytt för dem.
–Lavin levde som en människa, dog som en man och fortsätter leva som en ängel, sa en kompis.
Spelare från IFK Trollhättan höll upp en tröja med nummer 2: den dödade 17-åringens. De berättade om den sista gemensamma fotbollsträningen i förra veckan.
–Han var en familjemedlem, en broder, en lagkamrat. Vila i frid, sa en av killarna.
Förutom en hyllning till de mördade, och skadade, blev mötet en kraftsamling mot rasism och främlingsfientlighet. Och ett rop efter integration.
–Jag har aldrig sett så många svenskar här på Kronogården, sa en man och uppmanade dem att fortsätta komma:
–Vi måste mötas, oavsett var vi från början kommer ifrån.
Det var också mycket gråt när unga tjejer och killar tog mikrofonen.
Detta var folket på Kronogårdens kväll. Inga representanter för organisationer eller partier talade.
Rossana Dinamarca, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, gick i fackeltåget som föregick manifestationen.
–Jag bodde här i 37 år, flyttade för fem år sedan och min mamma bor kvar i området så jag är ofta här. Jag har flera vänner som jobbade på Kronan när det hände, så ja, jag är verkligen hemma här, säger Dinamarca och pekar på huset där hon växte upp: Lantmannavägen 34.
Hon har de senaste dagarna mött mycket sorg men också en stor gemenskap i området.
–Det är lätt att känna ilska men jag hoppas att fortsättningen inte blir destruktiv.
Runt Kronans skola, strax intill torget, fladdrar polisens avspärrningsband fortfarande. Två ljushav av brinnande stearin lyser upp framför ingången till fritidsgården respektive skolan.
Rossana Dinamarca sneglar ditåt och säger:
–Man måste fatta att detta var ett politiskt attentat och inget som skedde i ett vakuum. På kort tid har 15 flyktingförläggningar brunnit och tiggare har attackerats. För mig kommer känslorna från 90-talet tillbaka. Vi är måltavlor. Det talas om oss som volymer och inte människor med ett värde. Det finns människor som legitimerar sina handlingar med det talet.
En stund tidigare samlades deltagarna vid Lextorpskyrkan vars fönsterrad glödde i skenet från hundratals facklor.
I affärerna hade facklorna tagit slut så Trollhättans scoutkår delade ut det hundratal facklor som de hade i sitt förråd.
–Vi öppnade scoutgården i Lextorp i torsdags. Det var många unga scouter som kom och frågade: Varför? sa ordförande Louise Sahlin.
Något svar på frågan hade hon inte. Men hon vet att scoutrörelsen är bra på att bygga samarbete och respektera allas lika värde. För detta fick kåren nyligen ett pris som lovande förebild.
–Palestinska kulturföreningen i Trollhättan tog kontakt med oss i våras. Nu har vi ett samarbete med dem, säger Sahlin.
