Havsnivån mäts på flera olika sätt, bland annat genom 23 så kallade mareografer längs Sveriges kuster. Stationerna har en brunn där havsvattnet går in, men där vågor försvinner så att mätningarna blir korrekta. Det som gör stationen på rymdobservatoriet unik är att uppgifterna kan kopplas samman med en mängd andra mätningar som görs på samma plats, bland annat av jordens rörelser, vattenånga i atmosfären och landhöjning.
–Det innebär att mätningarna här blir väldigt tillförlitliga och av bästa kvalitet. Vi vill veta både hur mycket land och hav rör sig, säger Thomas Hammarklint, oceanograf vid SMHI.
Stationen har byggts i ett samarbete mellan SMHI och Chalmers. Tanken är att supermareografen ska bli del i ett internationellt system där data från världens mest betydelsefulla stationer delas.
Att följa hur havsnivån förändras är en viktig del i klimatarbetet. I dag stiger havsnivån med tre millimeter per år och enligt FN:s klimatpanel kan havet stiga en meter under det här seklet, beroende av hur stora utsläppen växthusgaser blir.
– Stationen här på rymdobservatoriet kommer att bli intressant för att kunna följa utvecklingen. Den är unik även internationellt, säger Thomas Hammarklint.
SMHI har också ansvar för att varna allmänheten för exempelvis översvämningar och även för den uppgiften kommer stationen ha stor betydelse eftersom prognoser kan förbättras. Thomas Hammarklint påpekar att mätningarna också är viktiga för sjöfarten.
När supermareografen invigdes på torsdagen var många inblandade i projektet på plats för att fira.
– Det här är stort. Det är inte så ofta vi får en ny station i vårt nät, säger Thomas Hammarklint.
Även rymdobservatoriets föreståndare John Conway ser det nya tillskottet som ett betydelsefullt komplement till den nuvarande verksamheten.
– Det är viktigt att vår teknik kan användas på det här sättet, nu kan vi koppla samman havet och stjärnorna, säger han.
Fakta: Supermareografen
Genom stationen mäts havsnivån med två olika metoder, en radar och en så kallad bubbelsensor.
Radarn sänder ut en signal som reflekteras mot vattenytan och sedan tas emot av radarn. Genom att mäta tiden det tar för signalen att återvända kan man räkna ut avståndet mellan radarn och vattenytan.
Bubbelsensorn trycker ut luftbubblor i vattnen genom en tunn slang, vilket kräver ett visst tryck. Därigenom vet man densiteten på vattnet och kan räkna ut avståndet till vattenytan.
