–Hallå? Hallå? Hör du mig nu?
Christina Edursdotter trycker upp sig mot det spröjsade vardagsrumsfönstret inne i den gamla textilförläggargården i Kinna. Från andra änden telefonen får hon besked om att de skräddar ungefär 1 400 plagg i år, plus en mängd mössor, halsdukar och vristvärmare.
– Det är lite dålig täckning här, säger hon och sätter sig ner igen. – Det är tur att jag har så fantastiska medarbetare som har koll på administration och ekonomi. Det har aldrig varit min starka sida.
Kreativitet och skapande har däremot varit en röd tråd genom hennes liv. Under uppväxten i Stockholm sydde hon ihop restbitar av tyger från mammans klädproduktion till familjen.
– Mamma sa alltid att det jag gjorde blev så fint, trots att det var skevt och vint och sällan blev något användbart. Dessutom arbetade min pappa Edur med textil, det är från honom jag tagit mitt namn.
Hon studerade på designhögskola i Stockholm, men något har alltid dragit henne mot tygriket kring Kinna. Examensarbetet stickade hon på högskolan i Borås.
–Medan de andra skapade häftiga modekreationer gjorde jag tidlösa barnkläder i ull som liknade kläderna jag gör än idag.
Hon minns första gången hon kom till Kinna. Det var sent en sommarkväll och utanför blomsteraffären stod alla växterna kvar trots att affären var stängd.
– Här är det tryggt, tänkte jag då.
Några år senare träffade hon sin man Eddie och flyttade in i gården från 1850-talet där hennes företag håller till. Hon designar, ritar och kör stickmaskinen, medan hennes tre medarbetare klipper, syr och sköter administration. Att företaget ska expandera har hon inte funderat så mycket på genom årens lopp.
– Jag är dålig på att se in i framtiden och tar livet lite som det kommer. Pengar är inte min drivkraft, men det är så klart roligt när folk köper och uppskattar det jag gör.
I dag finns inte särskilt många företag som tillverkar kläder i Sverige. Till skillnad från stora kedjor som rear ut mängder av varor tillverkar Edursdotter efter efterfrågan.
– Kläderna kostar så klart en slant mer än de som har producerats utomlands av lågbetalda sömmerskor, säger Christina Edursdotter.
Hon betonar att hon inte bara vill ha rika kunder. Eftersom hållbarhet är viktigt hoppas hon också nå de som har en omtanke om miljön.
– Jag vill att miljömedvetna trädgårdsfolk, litteraturälskare och konstnärssjälar ska trivas i mina kläder.
