"Jag tänker på John varje dag"

ANNONS
|

Ett inramat porträtt av den 14-årige John står på en framträdande plats i vardagsrummet hemma hos paret Hron i Gråbo. Och på övervåningen i villan finns flera lådor med foton, brev och priser från sonens framgångsrika idrottskarriär.

Som lovande kanotist tävlade John Hron ofta. I ungdoms-SM sommaren 1995 paddlade han hem en bronsmedalj.

- John var en fysiskt stark kille. Över 1.80 lång, nästan 70 kilo tung och med storlek 46 i skor. Jag tror han hade kunnat bli hur bra som helst, säger Antonin Hron.

Trots att det är 20 år sedan mordet har sorgen inte gått över. Pappan tänker på sonen hela tiden och drömmer ofta om vad John skulle ha gjort i dag, 34 år gammal.

ANNONS

- Det är stor skillnad på att få sin son mördad och att förlora ett barn i en olycka. Mina sår läks aldrig, säger Antonin Hron.

I sju år, mellan 1995 och 2002, reste han runt tillsammans med hustrun Marie och föreläste i skolor om nazism och rasistiskt våld. Sammanlagt besökte de 350 skolor och träffade hundratusentals människor, både unga och vuxna.

Antonin Hron beskriver det som ett viktigt arbete, men säger att det också var en tuff tid. När de berättade historien om hur det gick till när John mördades var det alltid många som brast i gråt.

Även erfarna polisutredare har vittnat om att de knappast lär glömma händelsen. Men så var också nynazisternas misshandel av 14-åringen ovanligt grym.

John och en kamrat hade bestämt sig för att tälta vid Ingetorpssjön. Det var en varm augustikväll, en av de sista dagarna under sommarlovet inför åttan. De båda killarna hade just gjort upp eld för att grilla korv på Abborreklippan, en udde vid södra delen av sjön, när en grupp skinnskallar kom.

Någon av de fyra nynazisterna kastade en ölflaska som träffade Johns huvud och sedan fortsatte misshandeln i timmar med sparkar och slag. John fick ett brinnande vedträ i nacken och knuffades in i elden innan han blev liggande med blodigt och svullet ansikte.

ANNONS

Då och då gjorde de uppehåll i tortyren, bad om ursäkt och bjöd John, som tvingades säga att han gillar nazister, på öl. Misshandeln har beskrivits som katternas lek med råttan och gärningsmännen har själva berättat att 14-åringen skakade av skräck.

Plötsligt bestämde sig två av killarna att kasta honom i sjön. John var en duktig simmare och kände väl till Ingetorpssjön så han satte kurs mot den motsatta sidan av sjön. Men i stället för att ta sig upp på land och ge sig av därifrån, vände han tillbaka för att rädda sin kompis som var kvar och ropade på hjälp.

När han tagit sig upp på klippan fortsatte våldet. Skinnskallarna sparkade John, liggande på marken, så hårt att rättsläkaren senare skulle säga att han dött av de skadorna. Slutligen rullades den medvetslöse 14-åringen ner i sjön.

I dag säger Antonin Hron att han fortfarande beklagar att ingen i Johns grundskola ville kännas vid något ansvar för händelsen. Hans bestämda uppfattning är att lärare eller rektor borde ha ingripit i stället för att bara blunda för mobbningen som pågick ett helt år.

- Det handlade om avundsjuka bland de äldre eleverna. John fick ofta höra att han "inte skulle tro att han var nåt" när tidningarna skrev om hans framgångar som kanotist. Men trots att han blev hotad till livet gjorde aldrig de vuxna någonting.

ANNONS

Antonin Hron tycker det är jobbigt med årsdagar, men han hoppas att den fortsatta uppmärksamheten kring Johns död kan leda till något positivt.

- Unga män som hatar kommer nog alltid att finnas. Men det är ofattbart att det fortfarande finns skolor där man inte agerar kraftfullt mot rasism och våld, säger han.

När vi pratar om kvällens konsert och de unga arrangörerna brister han ut i leende:

- Jag blir alldeles varm i hjärtat. De här tjejerna var ju inte ens påtänkta när John mördades, säger Antonin Hron.

ANNONS