Han djupdyker i havens framtid

– Jag vill inte verka negativ, men det är klart man blir orolig, säger han och kisar mot den starka vårsolen.

– Vi fortsätter förorena naturen och vet väldigt lite om vad det får för konsekvenser.

Sedan 2010 har Pierre De Wit forskat på hur havslevande arter påverkas av klimatförändringar och försurning. Han har studerat havsmaskar vid Stora barriärrevet, koraller i Stilla havet, snäckor i Kalifornien och ostron i Oregon. Just nu är hans fokus ett litet djur som utvecklades för ungefär 300 miljoner år sedan.

– Tånggråsuggan är mitt absoluta favoritdjur just nu, skrattar han.

Vi sitter utanför Zoologen på Göteborgs Universitet och Pierre De Wit ger ett invecklat utlägg om hur evolutionsforskning på DNA kanske kan knäcka gåtan om hur olika arter kommer klara de pågående förändringarna.

–Vi lever i en jättecool tid då det finns många nya tekniker att studera genetik. Med hjälp av dem kanske vi kan utveckla metoder att förutsäga framtiden.

Men det brinner i knutarna. Sedan början av 1900-talet har fiskbestånden i havet minskat med 90 procent, medeltemperaturen har ökat med en grad och koldioxidkoncentrationen har tiodubblats. De pågående förändringarna orsakar utan tvekan stora problem för havslevande arter.

– Jag tror inte att vi kommer förstöra allt liv i havet. Vissa organismer kommer att överleva, men många arter dör med stor sannolikhet ut, säger Pierre De Wit.

Sedan drygt ett år tillbaka har Pierre och ett forskarlag satt luppen på Östersjön. Prognoser visar att större regnmängder kommer förändra salthalten och frågan är hur de marina arter som koloniserat Östersjön kommer att klara sig i framtiden.

– Östersjön har en salthalt på 6-7 promille medan havet i stort har 35. Vid fyra promille verkar det gå en magisk gräns, djur från marina miljöer klarar inte lägre, berättar han.

Under en månads tid snorklade forskarlaget längs med Östersjöns kuster för att leta efter förekomsten av tånggråsuggor. 900 exemplar av kräftdjuren fick de med sig hem.

– Vi har precis skickat dem för DNA-analys. Frågan är hur tånggråsuggorna, torsken och de andra östersjöarterna kommer klara sig i ett sötare vatten. Redan innan århundradet är slut förutspås salthalten vara under fyra promille i större delen av Östersjön.

På frågan om vad han drömmer om i framtiden blir han fundersam.

– För egen del skulle jag gärna arbeta kvar på Göteborgs Universitets forskningsstation på Tjärnö utanför Strömstad. För mina barns del och kommande generationer skulle jag önska att de fick växa upp i en värld med korallrev, friskt vatten och glada valar.

Kajsa Sjölander