Här är hotet mot svenska vatten

Asiatiska invasionskrabbor som äter allt i sin väg, amerikansk hummer som kan slå ut vårt inhemska bestånd och kinesisk ullhandskrabba som kan gräva upp strandkanter och sjöbotten och föra med sig kräftpest. Hoten mot den svenska faunan är flera, enligt forskaren Matz Berggren vid Göteborgs Universitet.

ANNONS
|

För några månader sedan upptäcktes ännu en blåskrabba i Ringhals mellan Kungsbacka och Varberg. Fyndet av blåskrabban var det femte på några få år och oron växer eftersom att den sprider ut sig väldigt snabbt samt äter kopiösa mängder. Blåskrabban är en asiatisk krabba som är syskonart till penselkrabban och båda arterna fruktas av forskare och experter eftersom att de hotar att slå ut hela den inhemska faunan.

– Det kan ha kommit in en stor laddning som spritt sig över hela skärgården, vi vet inte det ännu. Den kan finnas här osedd, vi är tacksamma om folk hör av sig, säger Matz Berggren.

ANNONS

Extra uppmärksamma hoppas han att barn och deras föräldrar ska vara vid mete efter strandkrabbor, eftersom att det kan få förödande konsekvenser om de invasiva krabborna släpps tillbaka i våra vatten, i stället vill Matz Berggren att man kontaktar honom så att dessa krabbarterna kan undersökas närmre.

– Om de mår bra och kan fungera här i kombination med våra inhemska strandkrabbor finns det inget problem men det vet vi inte ännu. Det vi däremot vet är att om de asiatiska krabborna trivs så kan en hona lägga ett antal omgångar ägg med 20 000 ägg i varje.

– Honorna börjar redan vi ca 9-10mm skalbredd att fortplanta sig. Vår svenska lägger ägg en gång per år men de asiatiska kan lägga ägg i tre, fyra, fem omgångar. Då hamnar de väldigt snabbt i majoritet.Jag vet att de vid Helgoland (ca sju mil utanför den tyska kusten) så har man på vissa platser hittat 150 krabbor per kvadratmeter,säger Matz Berggren.

Rödögda simkrabban är mycket aggresiv

Blåskrabban och penselkrabban påverkar biotopen de lever i och kan förändra faunan eftersom vår svenska strandkrabba inte kan konkurrera. Den svenska strandkrabban blir undanträngd och tvingas söka sig ett nytt hem på djupare havsnivåer.

– De asiatiska krabborna äter enormt mycket mat. De äter i princip kontinuerligt, den vilar bara korta perioder så den håller på konstant över ett dygn. Man får absolut inte slänga i dem igen om man fiskar upp en blåskrabba eller en penselkrabba, säger Matz Berggren.

ANNONS

Relativt nya krabater i vår region är annars fyrkantskrabban och den rödögda simkrabban. Fyrkantskrabban är en orangefärgad krabba med ett udda utseende. Hanarna har extremt långa kloben som är tre-fyra gånger så långa som kroppen vilken är formad som en fyrkant. Som namnet indikerar har den rödögda simkrabban klart röda ögon och är mycket aggressiv, men lever på större djup, under 15 meter. Blåkrabban är en östamerikansk krabba som hittills inte påträffats i svenska vatten men har hittats ett par gånger i danska vatten. Det är en kommersiell art som kräver mera varmvatten och trivs inte riktigt i vår miljö, men ingen av ovanstående arter är dock invasiv liksom de asiatiska sorterna.

Amerikansk hummer kan utrota den europeiska

En annan havsvarelse som kan ställa till med stor oreda i våra vatten är den amerikanska hummern.

– Den amerikanska hummern är en annan otrevlig art som tyvärr har kommit ut i vår miljö. Har vi riktig otur kan den föra med sig vissa sjukdomar hit som vi inte har här. Vi är rädda i Europa för att vår hummer kan stryka på foten om den amerikanska breder ut sig mer och det är bekymmersamt, säger Matz Berggren.

Är den ensam i sitt slag om att potentiellt sprida sjukdomar?

ANNONS

– Nej, kinesisk ullhandskrabba kommer och går och i Tyskland är den väldigt etablerad. Vi gör alltid några fynd här varje år och för tio år sedan hade vi en enorm mängd. Det finns en risk att den kan bära på kräftpest och vid fuktig väderlek kan den klara sig på land i en månad.

– Sen kan den gräva hål i hela Göta älv, i Themsen (London) har den grävt sex meter på varje sida och flodbanken har ökat med 12 meter totalt på bara några år.

Finns det ingenting gott med den?

– Jo, absolut. Kommer den in ska man fiska den och sälja för den har ett väldigt bra värde. Man kan även äta den, jag har faktiskt testat själv och den smakar väldigt gott. Men om det blir för stora mängder som drar in hos oss blir det bekymmersamt.

Det är inte bara Matz Berggren som tycker om ullhandskrabban. I Kina är den i Shanghai lika populär på menyn som ankan är i Peking. Den har även ett speciellt kärleksliv och kan bara föröka sig vid ett reproduktionstillfälle per liv och det tillfället måste inträffa i saltvatten.

– De lever i sötvatten men parar sig i saltvatten. Hanen dör och honan bär äggen till de kläcks innan hon också dör, säger Matz Berggren.

ANNONS

Lungmaneten drar in till hösten

I övrigt ser Matz Berggren inga större tendenser ute till havs även om det kan komma in några otrevliga alger som påverkar faunan.

– Den amerikanska kammaneten breder ut sig längs kusten men den arten verkar reglera sig. Vi får uppblomningar men det blir aldrig extremt även om den har ätit väldigt mycket av vår öronmanet. Det verkar dock som att farhågorna som man hade i början inte blev så stora problem, säger Matz Berggren.

– Den största maneten som vi får se i vår region är lungmaneten som kommer in på hösten. Jag fick ett foto för några år sedan ifrån Fjällbacka. Klockan på magneten var 70 centimeter i diameter! Det var den största jag någonsin sett men ute i Atlanten kan den största blinära nog en meter.

ANNONS