Det är knäpptyst i klass 5 A på Kyrkbyskolan i Nödinge när 17-årige Milad Yosefi börjar tala. Om hur familjen flyttade från hemlandet Afghanistan till Iran. Om hur de blev deporterade tillbaka. Och om hur han sedan tog sig hela den långa –och farliga –vägen till Sverige, via en lång bussresa till Turkiet, en tredagars vandring utan något att äta i Grekland och sedan buss, tåg och båt genom en rad andra länder.
– Undrade du om du skulle dö? frågar en av eleverna i klassen.
–Ja, jag tänkte på det hela tiden, svarar Milad Yosefi.
Han pratar bra svenska och klarar av sin föreläsning utan minsta problem trots att han bara bott här i ungefär ett halvår.
–Vi duschade inte på en månad. Jag luktade väldigt dåligt, berättar han för femteklassarna som ger ifrån sig ett samfällt "oj".
– Det var roligt och de ställde många frågor. Jag vill göra det här i fler klasser nu, säger Milad Yousefi efteråt.
Elisabeth Persson, fältassistent i Ale kommun, är en av dem som ligger bakom utbytet mellan flyktingungdomarna och mellanstadieklasserna.
Hon är stolt över killarnas insatser på premiärdagen i Nödinge.
– Det är fantastiskt att barnen får chansen att ställa frågor om det de kanske har sett på tv och läst i tidningarna, säger hon.
I nästa andetag medger Elisabeth Persson att hon faktiskt inte vågade vara helt säker på att konceptet skulle fungera.
–Det är klart att det var en liten chansning. De här ungdomarna är så pass nya i Sverige och de har ju inte språket med sig än. Men det här blir en sporre för dem, att de får se att det är möjligt och att svenskan inte behöver vara ett hinder, säger hon.
5A på Kyrkbyskolan fick också lyssna till 18-årige Akil Braho, som för två år sedan kom till Sverige från krigsdrabbade Syrien. En lång båtresa från Libyen förde honom in i Europa, en resa som resulterat i att han nu bor i Nol tillsammans med sin storebror.
– De andra i min familj är i Turkiet, men jag hoppas att de kan komma hit. Vi pratar i telefon en gång i veckan. Det är svårt, säger han.
Akils och Milads historier gjorde starkt intryck på den publiken i klassrummet.
– Det är väldigt bra att de kommer hit, för då får man veta hur det verkligen är. Det är ju så många som flyr i världen nu, säger Emma Blom.
–Det var spännande att lyssna på, för det här är ju inte precis vår vardag, tycker Hugo Redsäter.
