Mohamad Nakchbandi, 26, gör ett perfekt dyk ner i en av bassängerna på Älvhögsborgs utomhusbad. Om en stund ska han hålla i simträning för en grupp tonåringar.
Det var för drygt 1,5 år sedan som han tog beslutet att lämna hemstaden Aleppo i Syrien. Där studerade han ekonomi på universitetet men situationen i landet hade blivit allt mer ohållbar.
– Om vi hade stannat hade vi tvingats ansluta oss till militären, säger han till Ttela.
Han tog sigtill Istanbul där han mötte upp sina tre vänner som lämnat landet tidigare. Tillsammans började de planera hur de skulle ta sig vidare till Europa. Men efter flykten till Turkiet var pengarna slut.
– Först sa vi det mest på skämt, att vi kanske måste simma till Europa, säger Mohamad.
Men den galna idén framstod snart som det enda alternativet för de fyra vännerna. De hade alla varit elitsimmare i Syrien och var vana vid vatten. Men nu handlade det om havet, inte någon simbassäng.
– Vi gjorde undersökningar i förväg. Testade vattentemperatur, vind och strömmar. Och försökte få koll på var kustpolisen fanns. Efter att haanvänt Googles kartfunktion kom de fram till att den närmaste vägen var att simma till den grekiska ön Samos, ett avstånd på mellan fyra och fem kilometer. Den morgonen då det var dags packade Mohamad sina id-handlingar, glasögon och en kamera i en vattentät påse. Från den punkt där de skulle starta kunde de fyra vännerna se bergen på Samos i fjärran. De hade bestämt att försöka hålla ihop men efter bara några minuter i vattnet hade de kommit ifrån varandra. – Det var strömt och gick vågor. Jag försökte titta efter de andra men jag kunde inte se deras huvuden. Jag visste inte om jag skulle leta efter dem eller fortsätta simma, säger Mohamad. Men de hadebestämt en plats på Samos där de skulle mötas upp om de kom ifrån varandra under färden. Så Mohamad fortsatte simma. – Jag hade valt att inte ta med mig mina simglasögon. Jag tänkte att ifall jag kan se ner i vattnet blir jag bara rädd, säger han. Men så dök ett kryssningsfartyg upp. – Det var fullt av turister ombord och det spelades musik. Jag ropade på dem och de stannade faktiskt. En stege hissadesner och Mohamad fick komma ombord. Han fick vatten att dricka och tänkte att han kunde åka med båten till Samos. Men båten var redan på väg tillbaka till Turkiet. Besättningen varnade honom för att det han höll på att göra var farligt och försökte få honom att åka med tillbaka. – Det var inget alternativ. Jag var tvungen att fortsätta och hitta mina vänner. Så Mohamad hoppade i vattnet igen. Han har svårt att avgöra hur länge han simmade, runt tre timmar tror han. När han nådde ön tog han sig i land genom att klättra upp för en klippa. Efter lite letande hittade han en väg som ledde till det torg där vännerna hade stämt möte, och satte sig för att vänta. – Plötsligt hörde jag någon som sa "hej kompis!". När jag vände mig om stod en av mina vänner där. Vi kramades och det kändes så coolt att vi hade klarat det! Det visade sigatt vännerna också hade kommit ifrån varandra i vattnet. De hade upptäckts av turkisk polis och valde att dela upp sig för att komma undan. Mohamad och hans vän fick lite torra kläder och hjälp av en grekisk familj i byn innan de tog sig till en större stad. Där hittade de sina två andra vänner. Alla hade överlevt färden. Första natten på Samos sov de utomhus i hamnen och morgonen därpå gick de till polisen. – De blev ganska förvånade när vi berättade hur vi tagit oss dit. De fyra togs till ett flyktingläger på Samos och därefter följde några veckor i Aten innan de delade på sig igen. Idag bor två av dem i Tyskland och en i Nederländerna.
I dag bor Mohamadi Trollhättan och i augusti förra året fick han sitt uppehållstillstånd. Nu praktiserar han på Göteborgs Universitet och jobbar som simtränare och simskolelärare för Trollhättans Simsällskap och Älvhögsborg. – Jag är stolt och det känns som att tillhöra en stor familj. På universitetet lär jag mig yrkesspråk, och barnen på simträningarna lär mig ett annat slags språk. De pratar sakta och kan säga vad som helst. Mohamads mamma är kvar i Aleppo och hans syster bor i Dubai. De tre vännerna har han inte kunnat träffa sedan de skiljdes åt. Men planen finns, när alla har kommit mer till rätta. I höst vill han fortsätta sina studier på Handelshögskolan och jobba med ekonomi. – Jag är lycklig att jag är här, alla har inte haft den möjligheten. Jag har haft tur.
