Mikael Wallin häller upp en kopp kaffe och börjar berätta om den 3 april och olyckan på väg 2011 mellan Upphärad och Kobergs Golfbana.
– Jag är på väg till jobbet på Sollebrunns Element när bilen tar eld av sig själv. Jag har en dunk med bensin bakom passagerarsätet eftersom jag behöver bränsle till motorsågen. Bilen blir snabbt övertänd och hamnar i diket. Jag kravlar mig ut ur bilen och rakt framför mig ser jag en vattenpöl i vilken jag slänger mig.
– Det hela är otroligt slumpartat och vilken tur att pölen finns just där, för det fanns inte vatten någon annanstans runt bilen.
Han sliter av sig kläderna och tar sig över till andra sidan vägen där han naken inväntar hjälp.
– Det här händer vid 5-tiden på morgonen, jag ska jobba över. Jag har kört så tidigt på samma väg förut och knappt mött några bilar då. Men snart kommer en man fram och hjälper mig, men han har ingen telefon, berättar Mikael och fortsätter:
– Ytterligare en person kommer till platsen och han ringer och larmar. Sedan minns jag att det kommer en brandbil och kort därefter en ambulans ... sedan försvinner jag, och allt är borta.
Efter ambulanstransport till Näl blev det helikopterfärd till brännskadeavdelningen i Linköping som dock blev fördröjd på grund av dimma:
– Jag vaknar upp ett par veckor senare, under de här veckorna vaknar jag även till ibland men läkarna söver ner mig hela tiden. Mina värden är otroligt dåliga, jag är helt enkelt väldigt nära döden.
Återhämtningen efter uppvaknandet är remarkabel och ovanligt snabb, vilket även läkarna betonar för Mikael. Med envishet, humor och livsglädje går det vägen och den 12 maj, efter 39 dagar på sjukhuset, skrivs han ut.
– Jag har bränt sidan av huvudet, öronen, munnen och händerna. De har transplanterat hud från olika delar av kroppen. Men jag har egentligen inte ont, det stramar och kliar mest även om rörligheten i händerna och munnen inte är helt hundra.
– På sjukhuset var det värre med lungorna än med brännskadorna. Läkarna trodde inte att jag skulle få tillbaka full kapacitet i lungorna, men jag gick från väldigt låg lungkapacitet till nästan 100 procent.
– Det är helt otroligt att jag sitter här nu. Läkarna sa att de inte varit med om en liknande läkning.
Du har inget emot att dela med dig av dina erfarenheter och hur du ser ut efter olyckan?
– Nej, inte alls. Andra kanske vill hålla det mera privat. Men jag vill gärna berätta för att hjälpa andra och tycker också att det känns bättre att kunna dela med sig och visa hur det är.
Mikael menar att hans sambo, Sofia Nunstedt, hade det värre under delar av sjukhusvistelsen. Han var inte vid medvetande medan Sofia fick ta emot flera tunga besked inledningsvis.
Men det skulle komma en vändning mitt i allt det mörka.
– Man kastas mellan ytterligheterna, det var negativa besked i två veckor. Jag visste faktiskt inte om jag skulle planera en begravning, eller vad jag skulle göra. Men jag minns tydligt när det vände. Det var under en promenad då vädret ändrar sig från att ha varit mörkt och kallt en längre tid. Plötsligt öppnar sig himlen, det blir ljust, vackert och en positiv känsla infinner sig. När jag kommer till sjukhuset säger de att Mikaels värden är bättre. Från den dagen går det bara uppåt, säger Sofia och visar ett foto på tillfället när solen bryter fram genom molntäcket.
Familj och vänner har varit ett stort stöd för Mikael Wallin och Sofia Nunstedt. Vännerna samlade in 10 000 kronor via Facebook för att bekosta Sofias resor och uppehälle i Linköping.
Sonen tog kontakt med pappans favoritklubb IFK Göteborg för att höra om de kunde uppmuntra Mikael på något sätt.
Svaret kom i form av en videoinspelning där Martin Smedberg Dalence och Emil Salomonsson skickar krya-på-dig-hälsningar samt bjuder in Mikael Wallin till en heldag på Kamratgården.
– Jag blev så glad, tårarna bara sprutade. Jag ska dit nästa vecka. Jag fick också ett lagfoto med autografer av Frölundas ishockeylag.
Se TV-klippet från IFK-spelarna:
Mikael är ursprungligen från Vara men flyttade till Göta i Lilla Edets kommun för kärleken till Sofia. Han är för tillfället sjukskriven och ser fram emot att börja jobba igen.
Brännskador över 15 procent kan vara livshotande, Mikael Wallin konstaterades ha 30-procentiga brännskador, och med tanke på hur länge hans liv svävade i ovisshet och den goda återhämtningen vill paret också hylla sjukvården och dess personal:
– De har varit underbara, väldigt proffsiga och lugna. Allt har fungerat otroligt väl.
Samma dag som Mikael kom hem var det 70-årsfest hos grannen (50 år + 20 år). Enveten och livsglad som han är ville han inte missa kalaset i Disponentvillan i Göta. Mikael och Sofia skrattar åt minnet:
– Huvudet var täckt med bandage och mina brännskador i ansiktet ... herregud, vilken syn det måste ha varit att möta mig där.
Och en nyfunnen livsvisdom har kommit på köpet.
– Man får en annan syn på livet, nu vet jag att jag kan klara allt.
