Lennart Strandberg är professor emeritus i färdsäkerhet vid Linköpings universitet. När han fått veta att det blåste i Västsverige under måndagen, och sett bilderna från olyckan utanför Borås, har han en möjlig teori klar för sig:
– När jag ser hur bussen plöjt ner mitträcket, läser att vittnen säger att däckspår saknas i vägbanan och får höra att det blåst – då ser det för mig ut som att bussen fått en vindpust som föraren inte kunnat hantera.
Han fortsätter:
– Om luftkraften angriperframför tyngdpunkten får man en avdrift och fordonet sticker iväg. Bussen girar åt vänster, föraren styr förstås emot men hinner inte med eftersom bussen fått kraft i girvinkeln. Det behövs inte stora luftkrafter för att det ska hända.
När det gäller olyckor med dubbeldäckare generellt säger Lennart Strandberg:
– Rent fordonsdynamiskt är det ganska lätt att föreställa sig att hög tyngdpunkt leder till krängningar och större vältrisk.
Tre blåste av vägen
Dubbeldäckarna är också just känsliga för vind. I januari rapporterade TV4 att en dubbeldäckare vält av vägen i Umeå och tre dubbeldäckare blåst av vägen i Skåne – samma dag.
– Ju mer sidoyta, desto större luftkrafter, säger Lennart Strandberg. Även i normal fart kan fartvinden förstärka en sidvind. Och har man riktig otur råkar man ut för en kombination av sidostöd under tyngdpunkten och kraftig sidvind.
Är dubbeldäckarna en säkerhetsrisk?
– Man behöver informera rent allmänt om säkerheten – både de som kör bussarna och de som sysslar med olycksutredningar. Och man kanske behöver tänka om och fokusera särskilt på viss trafik.
Lennart Strandberg tar exempel:
– Blåser det kraftigt på Öresundsbron stänger man av för all trafik. Men man kanske skulle fokusera varningarna redan vid lägre vindstyrka för de som behöver dem bäst: dubbeldäckare, lastbilar med stor sidoyta och husvagnsekipage.
"Inga dödsoffer om alla suttit fast"
Medier, polis och haverikommissioner koncentrera sig ofta på att leta syndabockar, anser Strandberg, alltså att reda ut hur olyckan gick till och vem som bar ansvaret.
– Jag skulle hellre se att man fokuserade på säkerhetsarbete. En buss som vält behöver inte automatiskt innebära risk för dödsfall. Bussolyckan i Härjedalen i april hade inte behövt innebära några dödsoffer om alla i bussen suttit fast.
Du tänker på säkerhetsbälten?
– Nej, säkerhetsbälten är för krångligt. Jag skulle vilja ha enklare grejer som skyddar dig från att trilla ur sätet, byglar av samma typ som finns i skidliftar. Du stänger dem när du sätter dig och sedan kan du öppna med ett enkelt knapptryck.
Skalet på en buss är visserligen svagt, enligt Lennart Strandberg, men så länge man sitter kvar är man för det mesta skyddad.
– Dödsoffren vid bussolyckor är de som slår ihjäl sig mot varann, kläms under bussen eller kastas ut och slår ihjäl sig i terrängen. Sitter man fast händer inte det.
I stället för att bara reda ut varför en buss välte, hur den krockade och så vidare borde man jobba som i bilindustrin, anser Lennart Sandberg.
– De undersöker rutinmässigtvad som faktiskt händer under en krasch och hur man kan förhindra det, säger han.
