Det blåser västlig kuling i Bua. Utanför hamnen bryter bränningarna i vitt skum. Sjöräddningssällskapets flagga med det röda korset på räddningsbåten Odd Fellow står stramt i vinden.
Inne i båten sitter uppsyningsmannen Christer Berntsson med benen i kors. Här är det lugnt och varmt.
Men Christer Berntsson hade hellre varit ute i blåsten och letat efter den omkomne fiskaren.
–När det lugnar sig ska vi söka av strandlinjen, säger han. Det är stora risker att gå så nära land när det blåser.
Han har trötta ögon. Det har varit ett hektiskt dygn.
–Verkligheten kommer ifatt när det är så nära inpå, säger han. Det är en tryckt stämning idag bland Buaborna. Det syns på dom. Alla känner alla här.
På radion knastrar det till. Det är ett meddelande från kustbevakningsflyget som sökt i området: ”...utan resultat tyvärr.”
Ute fem minuter efter larmet
Larmet kom vid sex-tiden på tisdagskvällen.
–Vi fick det 17.59. och var ute 18.04, säger Christer Berntsson.
De gick ut mot Ledskären, först med den lilla båten och strax därpå, ”18.09”, med Odd Fellow.
Med på en av båtarna var elvaåringen själv. Då hade han kämpat i över en och en halv timme med att hålla sin 70-årige farfar intill båten, en träsnipa. Fått av honom stövlarna, försökt få på honom en flytväst och kämpat mot tiden.
Till slut orkade han inte längre och farfadern försvann i djupet. Pojken lyckades ta in båten till hamnen i Bua och slå larm.
Men det räckte inte, han ville ut igen och visa var han förlorat sin farfar i vattnet.
Fiske- och fritidsbåtar deltog
I sökandet deltog bland annat Sjöräddningssällskapet, Kustbevakningen, lotsbåt, helikopter och dykare.
–Vi sökte i väst-ostlig riktning och gick i en så kallad ”kratta” med 70-90 meter mellan båtarna i fem knop, säger Christer Berntsson.
Utöver sjöräddningen deltog ett antal fiske- och fritidsbåtar i sökandet fram till mörkrets inbrott. Det var stor uppslutning bland ortsbefolkningen.
Sjöräddningssällskapet med ett tjugotal frivilliga är Buas stolthet. Det är landets äldsta och har funnits här sedan 1909.
En fiskare som säljer havskräftor från båten kommenterar det som hänt på fiskares lakoniska vis: –Det va inte så bra.
"Vi fiskare använder aldrig flytvästar"
Och Herbert Wiman som står och rensar småmakrill på en mindre fiskebåt är också dämpad dagen efter.
Han kände den omkomne väl och han funderar på vad som kan ha hänt därute.
–Om han hade snipan fanns där ingen badstege. Då är det är helt omöjligt att komma upp. Men han var bra på att simma. Jag vet inte vad som hänt.
–Jag såg honom aldrig med flytväst. Vi fiskare använder aldrig flytvästar. Det är lite galet, men de är i vägen.
Ombord på Odd Fellow funderar Christer Berntsson på varför han och många andra engagerar sig i sjöräddningen.
–Att sticka ner handen i vattnet och rädda en människa och veta att fem minuter senare hade det varit för sent. En sådan upplevelse är drivkraften.
Men denna gång fanns ingen hand att få fatt i.
–Vi gjorde precis allt vi kunde för att få ett lyckligt slut. Tyvärr räckte det inte till.
Ideella föreningen Sjöräddningssällskapet bildades 1907 och har 64 stationer och 160 räddningsbåtar längs våra kuster och de största sjöarna.
1800 frivilliga är beredda att rycka ut.
Sällskapet har över 75000 medlemmar och svarar för 70 procent av sjöräddningen.
Bua räddningsstation är en av de fyra första och i dag den enda av dem som fortfarande är i drift.
Här finns räddningskryssaren Odd Fellow, den mindre räddningsbåten Thorsten Brunius och en vattenscooter.
