Därför skall nu ytterligare en utredning granska omständigheterna kring prinsessans död. Frågan är dock om den helt kan göra slut på alla spekulationer.
- Jag kommer inte att vila förrän jag har blottlagt hela mordkonspirationen. Min son och Diana slaktades, säger Harrodsägaren Mohamed Al Fayed i en intervju med nyhetsbyrån Reuters inför tioårsdagen av deras död.
Al Fayed har ända sedan den ödesdigra natten 1997 drivit frågan om en konspiration på högsta nivå. Den brittiska säkerhetstjänsten MI6 skall med kungahusets goda minne ha röjt Diana och Dodi ur vägen eftersom deras relation kunde skada monarkin.
De brittiska agenternas uppdrag var, enligt Al Fayed, att på något sätt förhindra att prinsessan blev ingift i den egyptiska familjen.
Några veckor tidigare hade bilder på Diana och Dodi kyssandes i Medelhavet kablats ut över världen. Enligt Mohamed Al Fayed hade paret berättat för honom per telefon att de tänkte tillkännage sin förlovning när de kom tillbaka till London. Dessa samtal skulle enligt Al Fayed ha avlyssnats av MI6 och CIA, som fick bråttom att agera.
Mohamed Al Fayed är en kontroversiell figur. Hans ambition under många år som framgångsrik affärsman var att bli erkänd och respekterad av det brittiska etablissemanget. Han omgav sig med alla attribut som ledde tankarna till engelsk aristokrati. Det världsberömda varuhuset Harrods var kronjuvelen i hans samling.
Nekades medborgarskap
Charmoffensiven lyckades dock inte. Gång på gång har miljardärens ansökan om brittiskt medborgarskap avslagits. Och drottningen har markerat vad hon tycker genom att återkalla Harrods certifikat som hovleverantör.
Skälet till att både myndigheter och etablissemang håller Al Fayed på armlängds avstånd är att hans bakgrund och hans affärsmetoder har ifrågasatts. Han är, försiktigt uttryckt, en joker i den brittiska leken. Själv anser han att han är utfryst av helt andra skäl, att han som egyptier och muslim är ett offer för främlingsfientlighet och fördomar.
När Dodi började uppvakta Diana var det således med faderns välsignelse. Han var heller inte sen att "bekräfta" ryktena om att prinsessan väntade Dodis barn.
Om blodsband kunde etableras mellan familjerna Al Fayed och Spencer/Windsor så skulle inget längre kunna stå i vägen för invandrarens väg till samhällstoppen. Det var, hävdar Al Fayed, när denna sanning stod klar för kungafamiljen som säkerhetstjänsten fick signaler om att Diana och Dodi på något sätt måste röjas ur vägen.
Enligt polisens utredningar finns det inget som tyder på att Al Fayed på någon punkt har belägg för sina påståenden om att Dianas och Dodis död var något annat än en olyckshändelse. Man säger också att alla frågetecken kring chaufförens blodprov, den mystiska bilen i tunneln som kolliderade med Dianas limousin strax före dödskraschen och Dianas hastiga balsamering har rätats ut.
31 procent misstänksamma
Mohamed Al Fayed är dock inte ensam om att tvivla på polisens rapporter. Enligt en opinionsundersökning förra året tror 31 procent av britterna att de inte fått veta hela sanningen och att regeringen och kungahuset gör allt för att den inte skall komma fram.
Denna misstro mot makten lämnar öppningar för även de vildaste konspirationsteorier. Enligt beteendevetare, som kommenterat undersökningen, är misstro något alla regeringar får leva med; inte minst den brittiska efter de senaste årens debatt om halvsanningar och mörkläggningar i samband med Irakkriget.
