Planläggningen inför toppmötet mellan Kim och Trump den 12 juni är intensiv. Ingen av dem vill tappa ansiktet. Men samtidigt som förväntningarna på resultat är stora, så är möjligheterna till avgörande genombrott begränsade.
Nordkoreas ledare har dock redan fått det viktigaste att stämma. Han kallades tidigare för en löjlig liten raketman som lekte med sina missiler och som omvärlden snarast borde förpassa till historien.
Sedan mötet med Sydkoreas president Moon Jae-in för några veckor sedan har Kim framtonat som en ledare som kan göra affärer med världens dominerande stormakter. De nedsättande epiteten är borta. Kims främsta mål är därmed uppnått.
Varken vinnare eller förlorare
Men Nordkorea är inte berett att förhandla under hot. Det skall istället vara två jämställda som möts i Singapore. USA vill att Nordkorea skrotar hela sin kärnvapenkapacitet. Nordkorea vill att USA upphör med sin militära närvaro på den koreanska halvön och avslutar det militära samarbetet med Sydkorea.
Varken USA eller Nordkorea kan vinna den här kraftmätningen. Men ett ramavtal med innebörden att detta är ett mål som skall eftersträvas kan bli resultatet. På det sättet kan varken Trump eller Kim kallas förlorare.
För Donald Trump gäller det att hålla sig på mattan och inte i förväg sätta krokben för sig själv. Men hans närmaste säkerhetsrådgivare John Bolton är ett osäkerhetsmoment. Bolton har redan sagt att han ser den gamla politiken mot Libyen som ett positivt exempel.
Svårt för Nordkorea att lita på USA
Libyens ledare Moammar Gadaffi gick med på att skrota sitt kärnvapenprogram. Men därefter stödde USA olika motståndsgrupper under den arabiska våren och Gadaffi dödades i ett dike när han var på flykt.
USA:s invasion av Irak innebar slutet för Saddam Hussein som hängdes efter en summarisk rättegång. Både Gadaffis och Saddams död filmades och lades ut på nätet med möjlighet för hundratals miljoner att se vad som kan hända misshagliga ledare.
Det senaste är USA:s beslut att inte vara delaktigt i kärnteknikavtalet med Iran som undertecknats av de permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd (plus Tyskland) och som antagits som ett bindande beslut av ett enigt råd.
Slutsatsen i Pyongyang av dessa internationella exempel är att det inte går att lita på USA. Det är därmed ett av ingångsvärdena när Kim möter Trump.
Stora förhoppningar i Sydkorea
Nordkorea uppfattar att flera viktiga eftergifter redan gjorts. De tre amerikanerna som satt fängslade har frigivits och Trump fick möjlighet att visa upp dem vid hemkomsten som en propagandaseger. Det planerade mötet skall hållas i Singapore – som USA önskade – och inte i Mongoliet, som Nordkorea ville.
USA har ännu inte givit något tillbaka, enligt nordkoreansk syn.
Däremot har Kina i tysthet tinat upp förbindelserna med Nordkorea vilket i förlängningen kan innebära att de ekonomiska sanktionerna hävs.
Xi Jinping har inbjudit Kim till Kina två gånger de senaste månaderna och överläggningarna beskrivs som vänskapliga, vilket uttytt från diplomatspråk innebär att parterna befinner sig på samma spår. I Sydkorea finns också höga förväntningar på att spänningen mellan nord och syd skall minska.
Kärnvapnen i fokus
Nordkoreas kärnvapen är hela anledningen till att Kim Jong-Un har hamnat på talefot med Donald Trump. Det är kärnvapenhotet mot närområdet, och på sikt mot USA, som lett till att överläggningarna överhuvudtaget kommit på tal.
Nordkorea är en diktatur där Kim Jong-Un förtrycker det nordkoreanska folket på samma sätt som sin far Kim Jong-il och sin farfar Kim Il-sung. Brotten mot mänskliga rättigheter är omfattande och väldokumenterade. Men det är kärnvapnen som får omvärlden att reagera. Inte de hungrande och förtryckta nordkoreanernas umbäranden.
