Merkels 18 år som partitopp är över
ANGELA MERKEL
TYSKLAND
Tysklands landsmoder Angela Merkel, eller ”Mutti” (mamma) som hon kallats, slutar som partiledare för kristdemokratiska CDU. Däremot sitter hon kvar som förbundskansler till nästa ordinarie val 2021. Brexit och spänningarna mellan USA och Ryssland är två av de stora frågorna för henne framöver.
Men vem är egentligen prästdottern från öst som blev världens mäktigaste kvinna?
Angela Merkel föddes i Hamburg 1954 med pappa som var protestantisk präst och mamma som var lärare i latin och engelska. Familjen flyttade till Östtyskland när dottern bara var några veckor gammal.
Merkel sägs ha haft en lycklig barndom och tillbringade sina första 35 år i DDR. Men det var också tufft att växa upp bakom järnridån.
Med toppbetyg från gymnasiet utbildade hon sig till fysiker. Hon fick senare jobb i Berlinstadsdelen Adlershof som enda kvinna bland enbart män – något som hon senare har fått vänja sig vid i världspolitikens maktkorridorer.
Under studierna träffade hon sin förste make Ulrich Merkel. Hon behöll efternamnet efter skilsmässan, men också efter att hon gift om sig med kemisten Joachim Sauer. Paret har inga barn och håller en låg profil utåt.
I samband med Berlinmurens fall började Angela Merkel engagera sig politiskt och valdes in i förbundsdagen för CDU 1990. Femton år senare blev hon Tysklands första kvinnliga förbundskansler.
Under åren har Merkel lotsat sitt hemland genom finanskrisen och eurokrisen och axlade rollen som Europas ledare. Hon har gjort sig känd för sin lågmälda och sakliga ledarstil och sägs vara en mästare på krishantering. I mötena med Vladimir Putin har det säkert varit till hjälp att Merkel talar ryska.
Men hennes mittenpolitik har inte gillats av alla. Det ökade missnöjet kan dels förklaras med flyktingkrisen 2015 då landet tog emot över en miljon människor.
Merkels sviktande popularitet har bidragit till dåliga valresultat för partiet, både på regional och nationell nivå. Väljare har bland annat sökt sig till högerpopulistiska AFD.
Enda kvinnliga presidenten i Afrika
SAHLE-WORK ZEWDE
ETIOPIEN
Etiopien har nu fått sin första kvinnliga president och hälften av ministrarna är kvinnor. Kommer de etiopiska kvinnorna att få de rättigheter de så länge väntat på?
Än är det för tidigt att säga vad utnämningarna kommer att leda till i det konservativa landet där var femte kvinna är gift innan hon fyllt 15, enligt FN-rapporten "Girl up".
Men det väcker hopp – även utanför Etiopiens gränser.
Efter att 68-åriga Sahle-Work Zewde valdes till president i förra veckan vällde gratulationerna in, från Afrikanska unionen (AU), FN och EU. Bara en vecka tidigare såg premiärministern Abiy Ahmed, som tillträdde i våras, till att den etiopiska regeringen numera består av lika många kvinnliga ministrar som manliga. Flera inflytelserika positioner som traditionellt har reserverats för män gick till kvinnor, som försvarsministerposten.
Sahle-Work Zewde är en erfaren diplomat med mer än trettio års erfarenhet. Hon föddes i den etiopiska huvudstaden Addis Ababa och flyttade till Frankrike för sina universitetsstudier. Där jobbade hon senare som ambassadör, ett yrke som också placerade henne i Djibouti och Senegal. Fram till nyligen var hon generaldirektör för FN:s kontor i Nairobi. Som diplomat har hon haft nytta av sina språkkunskaper. Hon talar flytande engelska, franska och amhariska, Etiopiens officiella språk.
Zwede blir den fjärde presidenten efter att landets konstitution antogs 1995 och är för närvarande den enda kvinnliga presidenten i Afrika. Hon har lovat att kvinnors rättigheter ska stå i centrum under sin sexåriga mandatperiod.
Yngsta premiärministern sedan friheten från Frankrike
YOUSSEF CHAHED
TUNISIEN
Flyktingläger och asylcenter i Nordafrika är inte längre på EU:s agenda.
Det meddelade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker efter ett möte med Tunisiens premiärminister Youssef Chahed i huvudstaden Tunis nyligen. Chahed är en av de nordafrikanska ledare som säger blankt nej till EU:s förfrågningar om att få placera EU-finansierade flyktingläger i hans land.
På agendan stod även att diskutera hur Tunisiens unga befolkning kan ges bättre möjligheter att få studera i Europa. Fler tunisiska studenter ska få EU-stipendier, enligt Juncker.
Premiärminister Youssef Chahed har tuffa socioekonomiska problem att ta itu med på hemmaplan. Landet kämpar med hög arbetslöshet och inflation – snart åtta år efter att den arabiska våren inleddes.
Många unga tunisier har tappet framtidshoppet och riskerar livet genom att ta siktet mot Europa. Enligt flyktingorganet IOM utgör tunisierna den största gruppen av de migranter som korsat Medelhavet hittills i år.
Chahed möttes av hård kritik tidigare i år efter att en ny finanslag, som innebär skattehöjningar på bland annat bilar, telefonsamtal, internet och diesel, infördes. Det skapade våldsamma protester. I samband med det lovade premiärministern att 2018 är det sista svåra året för tunisierna.
Youssef Chahed, som har sin bakgrund inom lantbruksekonomi, har suttit på sin post i drygt två år. Han är med sina 43 år Tunisiens yngsta premiärminister sedan självständigheten från Frankrike 1956. Han fick ta över efter att hans företrädare Habib Essid förlorade en misstroendeomröstning i parlamentet.
Chahed har band till president Beji Caid Essebsis familj och när han nominerades till premiärminister av presidenten ledde det till kritik från oppositionen.
Från bylärare till maktens korridorer i Bryssel
ELISABETH MORIN-CHARTIER
FRANKRIKE
Ett gäng parlamentsanställda tröttnade på att det görs för lite för att få ett stopp på sexuella trakasserier och ofredanden mot kvinnliga anställda i EU-parlamentet. Därför lanserades nyligen bloggen metooep.com – ett år efter att Metoo-kampanjen spreds över hela världen.
”Vi jobbar outtröttligt för att ge offren röst och skydda dem, samtidigt som kränkande beteenden bestraffas”, kontrar den 71-åriga franska kristdemokraten Elisabeth Morin-Chartier.
Hon leder den rådgivande grupp som utreder anmälningarna om sexuella trakasserier i parlamentet. Därutöver är det två andra parlamentariker som fungerar som utredare. I gruppen ingår även två tjänstemän som medlemmar.
Morin-Chartier är en veteran i EU-sammanhang. Hon började som parlamentsledamot 2007 och är idag en av parlamentets fem kvestorer. Kvestorerna har hand om administrativa ärenden som direkt berör ledamöterna. Hon har också suttit som ordförande för Europeiska kvinnounionen, den europeiska borgerliga kvinnoorganisationen.
Elisabeth Morin-Chartier tillhörde det franska republikanska partiet, Les Républicains, under många år. Men partiet är sargat och i februari i år meddelade hon att hon inte längre ville vara kvar i ”den negativa spiral” som partiet befinner sig i. Istället har hon bytt till kristdemokraterna i EU-parlamentets högergrupp EPP som hon anser vara mer förenlig med sin etik.
Morin-Chartiers politiska karriär började redan i slutet av 1980-talet när hon först var ledamot och senare ordförande i regionfullmäktige i franska Poitou-Charentes vid Atlantkusten. Hon växte upp i samma region, närmare bestämt i byn Ceaux-en-Couhé. Studierna ägnades åt historia och geografi – ämnen som hon senare undervisade i under 15 år.
Mördad journalist hedrad för sitt mod
DAPHNE CARUANA GALIZIA
MALTA
I veckan hedrades den mördade Maltajournalisten Daphne Caruana Galizia i London med Martin Adler-priset. Ett pris som instiftades efter att Martin Adler, en svensk frilansjournalist som bevakade många oroliga krigszoner i världen, sköts ihjäl i Somalias huvudstad Mogadishu för över tio år sedan.
Juryn lyfter fram Daphne Caruana Galizias ”extraordinära engagemang och mod”. Äldste sonen Matthew Caruana Galizia, som också är journalist, var på plats i London för att ta emot utmärkelsen.
Den 16 oktober 2017 är en dag som sonen aldrig kommer att glömma. Matthew Caruana Galizia var hemma i huset i den lilla byn Bidnija i Malta när han hörde en kraftig explosion. Han sprang barfota mot den brinnande bilen som hade kastats av vägen. Mammans kropp låg utspridd på åkern.
Daphne Caruana Galizia blev inte mer än 53 år och var fram till sin död Maltas mest hårdföra granskande journalist. Hon mördades med stor sannolikhet på grund av att hon arbetade med en korruptionskartläggning av högt uppsatta politiker och var bland annat Maltas ledande reporter med inblick i den globala skatteflyktsskandalen ”Panamadokumenten”.
Tre män åtalades i vintras för dådet, samtliga nekade.
Det är dessvärre inte helt ovanligt att journalister mördas runt om i världen. Förra året dödades 65 journalister antingen som en direkt konsekvens av sitt yrke, till exempel i ett bombanfall, eller så mördades de på grund av att någon ville tysta deras rapportering, enligt Reportrar utan gränser. Antalet kvinnliga journalister som har dödats var dubbelt så många 2017 jämfört med året innan.
