- Inte ens i dag har de rätt till sitt hem, gråter Carolyn Gillman och får tröst av en vän.
Framför dem passerar ett tusental sjungande demonstranter med en svart begravningsbil och en voodoofigur på styltor i täten. De allra flesta i tåget är svarta från bostadsområdet Lower Ninth Ward som låg dränkt i tre veckor efter att fördämningarna brast på dagen ett år sedan i går.
Temperaturen är 34 grader och stiger fortfarande när processionen passerar bron över kanalen vid St Claudet-avenyn inåt stan.
- Det är galet, galet. Bush kommer hit och förnekar dem rätten att gå var de vill, säger hon och syftar på att deltagarna i sista sekund tvingades till en omväg på vägen in mot New Orleans centrum eftersom Bush gjorde en blixtvisit i området inför tv-kamerorna.
Äldre, barnfamiljer och handikappade hade samlats längs den ursprungliga marschvägen längs Claiborne Avenue i Upper Ninth Ward och fick antingen ta sig en kilometer söderut eller missa deltagandet i marschen.
- Vad gör man? Huvudsaken är att vi samlats och får ur oss det här, säger Ebony Traylor som har med sig sina tre barn som ska börja skolan nästa vecka.
- Vårt hus är borta förstås och vi bor i ett tillfälligt hem för flera familjer i Bywater på obestämd tid.
För Ebony och många andra är det första gången på länge som hon besöker Lower Ninth. Känslorna väller fram. Om vartannat kramar man varandra vid ett kärt återseende för att i nästa ögonblick trösta de gråtande.
- Det finns ju inget kvar. Vi har ingen aning om när eller om vi kan bygga upp vårt hus igen. Men vi kan inte flytta tillbaka om det inte åtminstone finns en skola och en matbutik.
- Barnen är ofattbart starka och andra säger att de fått det från mig. Men det är ärligt talat inte alls vad jag känner just nu. Sorg och hopplöshet passar bättre in.
Bushs besök i stan har inte ökat hans redan bottenlåga förtroende hos flertalet New Orleans-bor. Presidentens besök är välregisserat och hans framträdanden enbart öppna för inbjudna med undantag av ett tal på Jackson Square i French Quarters.
Efter presidentens möten med delstats- och lokala politiker kommenterade borgmästaren Ray Nagin frågan om varför räddningsinsatserna dröjde till de svarta bostadsområdena som i dag också ligger sist i återuppbyggnaden.
- Jag har sagt det tidigare: Om det hade varit en samling rika människor som kämpat för sina liv i New Orleans så hade det varit annorlunda, sa den förre affärsmannen Nagin som återfick förtroendet som borgmästare i vårens val trots kritik för passivitet och för att prioritera det lokala näringslivet.
