Farshid Rasteen står i lukten av grillat och laddar sin mobiltelefon. Kioskägaren bjuder på ström och kön till den improviserade laddningsstationen är betydligt längre än den som leder fram till de nystekta hamburgarna.
Sedan han lämnade Mazar-i-Sharif har Farshid Rasteen försökt att så ofta som möjligt hålla ett öga på en Facebookgrupp som riktar sig till afghaner på flykt. I den blandas historier om polisbrutalitet och gränsproblem med den senaste informationen om när smuggelbåtarna går från Turkiet till Grekland.
Han hoppas att uppdateringarna ska hjälpa honom att komma fram ordentligt. Men ännu vet han inte var han kommer att hamna.
Vissa delar av livet på flykt har sannerligen förenklats i takt med att teknologin utvecklats. Informationen om vilka rutter som fungerar - och vilka som bör undvikas - sprids snabbt genom sociala medier. Flera personer som TT talar med berättar hur de använder sig av telefonernas kart- och gps-funktioner för att navigera genom den okända terrängen i länderna de lägger under sina fötter.
Och samtidigt som människosmugglare använder Facebook som en digital anslagstavla för sina tjänster finns där andra grupper som hjälper till att planera färden genom Europa med så lite kontakt med dem som vill profitera på andras olycka som möjligt. Men fortfarande är det svårt för människor som kommer från länder som Irak, Syrien och Afghanistan att ta sig över vattnet från Turkiet till Grekland utan att betala tusentals kronor till smugglare.
Mohamed har dokumenterat varje steg av flykten från Syrien. Mardrömsresan i gummibåten, stöket vid den makedonska gränsen, alla människor han lärt känna längs vägen. Allt finns där, tillsammans med en selfie han passar på att ta med poliserna han träffar kort efter att han korsat gränsen till Ungern. Alla ler på bilden.
26-årige Daniel och hans tre vänner kom till Belgrad med skymningen. Deras ansikten är svagt upplysta där de sitter böjda över skärmarna, djupt försjunkna i meddelandeappar som Whatsapp och Viber. Det är dags att berätta för familj och vänner att de lyckats lägga ytterligare en etapp av den farliga resan från Syrien bakom sig.
Han bär dessutom ständigt runt på en livlina i form av ett extrabatteri. Men just när han ska visa upp det blir han avbruten av en kvittrande signal.
Allt fler migranter och flyktingar från fattiga och krigshärjade länder i Mellanöstern och Afrika försöker att ta sig till Europa via den så kallade Västra Balkan-rutten. Tidigare var vägen över Medelhavet, från Libyen och till Italien, mer populär.
Vägen från Turkiet till Grekland kan vara kort, men också mycket farlig för den som färdas över vattnet i små gummibåtar. Majoriteten är på flykt från länder som Syrien, Afghanistan och Irak.
Några stannar kvar i Grekland, men de flesta fortsätter landvägen norrut genom Makedonien och Serbien för att sedan försöka ta sig in i EU och Schengen genom Ungern. Många har siktet inställt på länder som Tyskland, Sverige och Nederländerna.
Över 2 600 människor har drunknat i sina försök att korsa Medelhavet bara i år. Men att ta Västra Balkan-rutten är också förenat med fara. Amnesty International har upprepade gånger varnat för att flyktingar och migranter utsätts för "våldsamma övergrepp och utpressning" från myndigheter och kriminella gäng.
Källa: The New York Times, The Guardian, IOM