Men den vanlige fransosens vardag är något annat än all den skönhet som omger "President Bling-Bling".
Det framgår av nätsajten Vie de merde - Livet är skit. Där kan landets alla Pierre och Yvette avreagera sig genom att skicka in små förtretligheter. Medkännande (eller skadeglada) läsare kan sedan med ett klick ge sitt gillande till historien och bekräfta att den lever upp till devisen Vie de merde.
Rätt åt dig!
Det har resulterat i en topplista, där förstaplatsen säger en del om fransmännens värsta olycka:
"Jag är 45 år och fortfarande oskuld."
Man kan också strö salt i såren genom att klicka på "rätt åt dig!". Där toppar följande indiskretion:
"Min älskarinna fixade en träff, men i brådskan glömde jag min mobil. Under tiden skickade hon ett sms: 'När kommer du, älskling?'. Och min fru tog upp telefonen därhemma."
Från starten i februari har intresset exploderat. Nu påstår initiativtagarna att sidan har mer än 120 000 dagliga besökare. Annonsörer lockas dit, och sidans redaktörer har ett styvt jobb med att redigera inläggen innan de publiceras.
Klagoskrifterna är indelade i sex kategorier: kärlek, pengar, jobb, hälsa, sex och obestämbart.
Pudeln viktigare än barnbarnet
Bland tråkigheterna i franskt arbetsliv hittar vi en student som arbetar extra som kassörska och som blev tillfrågad av en dam om det var en bra miniräknare hon tänkt köpa åt sin dotter.
- Javisst. Jag har själv använt den i skolan, svarade studentskan.
- Nja, då får det nog vara. Se var ni har hamnat, svarade damen.
Många unga känner sig föga uppskattade av föräldrar och släktingar.
"I dag fick jag höra att min mormor kommer ihåg vilket år jag är född eftersom det var då hennes pudel dog."
Ledighet lockar även i Frankrike.
"Jag gick ut för att fiska och hade en kanondag i solskenet. Det visade sig att lokal-tv gjorde ett reportage om naturen. Chefen sa att jag gjort mig bra i rutan. Min öl också. Synd bara att jag var sjukskriven."
En annan olycklig skribent var verkligen sjuk men blev uppringd av chefen som var tvungen att få fram ett viktigt mejl i den frånvarandes dator och därför krävde att få veta lösenordet - det var "skitjobb".
Många tragedier är allmängiltiga och kunde lika gärna ha hänt hos oss. Men ibland ges en glimt av det franska samhället.
"Vi fick springa 100 meter häck på tid i skolan. Vid målet sa läraren: 'Det var illa! Hur ska du klara dig om snuten jagar dig?' Jag är tunisier."
Nå, det var väl ändå lindrigt jämfört med herrn som fick fingret av en liten gosse:
- Titta, mamma! Där går Sarkozy.
