När socialistledaren i det fransktalande Belgien, Elio Di Rupo, till sist fick ihop sina regeringsförhandlingar i början av december 2011 blev han inte bara premiärminister utan också världsrekordsinnehavare.
Di Rupos regeringskoalition svors in den 6 december – 541 dagar efter det belgiska parlamentsvalet i juni 2010. I ett år, fem månader och 22 dagar hade partier och partiledare förhandlat fram och tillbaka innan en uppgörelse kunde nås.
Hela landet andades ut – och framför allt radiojournalisten och konstnären Koen Fillet, som nästan ett år tidigare anslutit sig till en proteströrelse som lovat att inte raka sig förrän allt var klart. Fillet var en av de få som aldrig gav upp.
- Jag hade tillfällen när jag tvekade, men om jag rakade mig hade jag blivit hånad av alla. Nu får vi se om det är en bra regering som gör rätt saker, sade Fillet till nyhetsbyrån Reuters när han till sist fick gå till barberaren.
Splittrade partier
De rekordlånga förhandlingarna 2010-11 var samtidigt varken första eller sista gången de belgiska diskussionerna dragit ut på tiden. En av de främsta orsakerna är att landets partier är regionala snarare än nationella. Det finns ett fransktalande socialdemokratiskt parti i söder och ett flamländsktalande i norr – och samma sak hos kristdemokraterna, liberalerna och så vidare.
För det mesta finns därmed inget parti som ens lyckas få 20 procent av rösterna. Det gör att stora koalitioner är nödvändiga. Di Rupo hade sex partier med sig 2011, mot fem för företrädaren Yvan Leterme och fyra för efterträdaren Charles Michel.
När den sistnämnde bildade regering för fyra år sedan, skedde det "bara" 139 dagar efter valet. 2007 dröjde det i sin tur 194 dagar innan en regering kom till stånd – och då endast som en tillfällig krisregering i väntan på en lösning.
Funkar som vanligt?
Även grannlandet Nederländerna har ofta hamnat i samma situation under senare år, också där på grund av en stor splittring bland en mängd jämnstora partier. I fjol gick det 225 dagar från valet i mars till att avgående premiärministern Mark Rutte kunde bilda sin nya regering.
Trenden med allt fler olika partier i parlamenten har även orsakat utdragna regeringsförhandlingar i allt från Tjeckien till Island och Finland. Även i Tyskland – som länge bara hade fyra partier i förbundsdagen – tog det i vintras över 170 dagar att bilda en ny regering efter valet.
Å andra sidan betyder inte en lång väntan på en ny regering att hela landet stannar. I Belgien hann regeringsförhandlingarna 2010 förvandlas till ren vardag.
- Tågen och bussarna går fortfarande. Polisen jobbar som vanligt. Posten är sen – men det har den alltid varit. Kanske är det bättre med "ingen regering" än en regering som faller hela tiden, sade regissören Dan Alexe till brittiska tidningen The Independent.
Fakta: Från val till regering
I Sverige har det i modern tid för det mesta endast tagit mellan två och tre veckor från riksdagsvalet till det att en ny regering blivit insvuren. Ett av undantagen är 2002 då det hann gå en dryg månad innan en ny regering lades fram. Å andra sidan handlade det då bara om en intern regeringsombildning.
"Världsrekordet" hålls av Belgien som fick vänta 541 dagar på ny regering 2010–11. Samtidigt har Nordirland för tillfället fått vänta i 589 dagar på en ny regering efter sitt nyval den 2 mars 2017.
Fakta: Långsittande ledare i EU
Här är de tio EU-ledare som suttit längst på sina poster just nu:
Fotnot: I listan ingår endast de stats- eller regeringschefer som representerar sitt land vid EU:s toppmöten. Om samtliga statschefer räknas har Storbritanniens drottning Elizabeth II suttit längst – sedan den 6 februari 1952.
