Minst tretton människor dog i skalvet med magnituden 6,5 på den indonesiska turistön Lombok tidigt på söndagsmorgonen lokal tid. Hundratals indonesier uppges vara skadade. Den materiella förödelsen är omfattande. Den populära nationalparken Mount Rinjani stängdes på grund av jordskredsrisk.
Frilansjournalisten Adrianna Pavlica, tidigare anställd på GP:s nyhetsredaktion, är i Asien under två månader på en kombinerad semester- och arbetsresa. Hon låg och sov på ett hostel på den lilla ön Gili Trawangan som ligger några minuters båtresa från Lombok.
– Klockan var en kvart i sju på morgonen och de flesta låg fortfarande och sov. Jag vaknade av att sängen gungade och jag gled runt, jag visste inte vad som hände, om jag drömde eller om det var på riktigt.
Men ganska snabbt fattade hon att något dramatiskt pågick.
– Jag satte mig upp, drog ut öronpropparna och såg att andra ställde sig upp i rummet och skrek. Allt skakade. Jag har aldrig varit med en jordbävning tidigare, men det fanns inget att vara osäker på.
Flydde ut på gatan
Ett efterskalv kom innan hon hunnit ur rummet. Alla flydde ut på gatan.
– Giliöarna är väldigt platta, de finns knappast en uppförsbacke. Om det skulle komma en tsunami skulle det svepa med allt. Därför tog många av oss beslutet att så snabbt som möjligt lämna öarna.
När GP talar med Adrianna Pavlica har tio timmar gått. Hon försökte först ta sig upp i bergen på Lombok, men bilen stoppades på grund av risken för ras. De vände mot flygplatsen där hon lyckades få ett plats på flyget till Bali. Hon har precis landat och fått en lugn minut efter alla upplevelser och intervjuer med media.
– Jag har äntligen fått ett glas vatten och gått på toa. Så just nu mår jag mycket bättre, även om jag så klart är lite skärrad.
Hon berättar att de flesta utländska backpackers som fanns på Lombok tog sig till hamnen för att ta en färja till Bali för att det är billigare.
– Men jag och en del andra kände att vi ville inte vara fast på en färja i fyra-fem timmar om det händer något.
Många lokalbor reagerade till synes lugnt och samlat, tycker hon.
– En del ryckte på axlarna. men när jag pratade med dem förstod jag att de var oroliga. De kände sig mindre informerade än turisterna, de var osäkra på läget och vad det innebar. Jag frågade om de hade varit med om något liknande tidigare, och det hade de inte.
När hon åkte genom Lombok på väg till flygplatsen såg hon människor som arbetade ute på åkarna, medan räddningsfordonen åkte på vägen.
"Grät, var chockad och orolig"
– Så det var ett blandat intryck. Men jag mötte också en kvinna som grät, var chockad och orolig för sin familj och sina vänner.
Adrianna tillägger, i ekot från ett tillkännagivande ur högtalaren inne i terminalbyggnaden på flygplatsen i Bali:
– Vi turister kunde ju bara resa oss och åka, men det kan inte befolkningen på Lombok. De har ju sina hem där.
Adrianna Pavlica skulle egentligen ha stannat ett par dagar till innan hon planerade att flyga från Lombok till Jakarta.
– Men alla plan var fulla och jag hade tur som lyckades få en plats till Bali. Många blev kvar på Lombok. Nu ska jag försöka få tag på ett plan till Jakarta härifrån. Vi får se, det finns 25 personer före på väntelistan.
Det finns inga uppgifter om att turister ska ha skadats eller dödats.
Skalvet följdes av minst 40 efterskalv. Skalvets centrum var runt fem mil nordost om öns största stad Mataram och på sju kilometers djup, meddelar USA:s geologiska myndighet USGS.
Öriket Indonesien ligger längs vad som kallas Eldringen, som har hög seismisk aktivitet och många vulkaner.
