KALANDIA. Vägspärrarna på Västbanken är bland de mest synliga friktionspunkterna i den israelisk-palestinska konflikten. Hundratusentals palestinier passerar varje dag, många väntar i timmar, andra stoppas för att deras papper inte är i ordning. Konfrontationer är vanliga med de israeliska soldater – och under senare år allt fler privatanställda vakter – som bemannar spärrarna.
– Jag kommer hit en eller två gånger varje vecka. Ibland är det kaotiskt, ibland får palestinierna vänta många timmar. Vi skriver rapporter, vi försöker hjälpa människor som stoppas, säger Chana Stein, 83.
"Jag är orolig för Israel"
Hon tillhör den israeliska frivilligorganisationen Machsom Watch (vägspärrs-övervakning). Det är en grupp kvinnliga aktivister – de flesta i pensionsåldern, många med barnbarn i armén – som protesterar mot ockupationen och hjälper palestinier som ofta godtyckligt stoppas i vägspärrarna.
GP träffar henne i Kalandia, en vägspärr som ständigt byggs ut och numera ser ut som en stor internationell gränsterminal. Den ligger mellan Jerusalem och Ramallah på Västbanken.
Klockan är fem på morgonen, det är fortfarande mörkt. De första palestinierna dyker upp för att gå igenom säkerhetskontrollen och visa upp de tillstånd som gör det möjligt för dem att jobba, uppsöka läkare eller uträtta andra ärenden i Jerusalem och övriga Israel.
De väntar mellan galler på väg fram till vändkorsen där de kontrolleras med metalldetektor. Män och kvinnor i separata köer. Försäljare säljer arabiska bakverk i den stora väntsalen.
I dag flyter det bra utan långa köer. Kanske kommer färre arbetare än vanligt för att det ösregnar och jobbet därför är inställt på många byggen. Annars väntar folk ofta i timmar när tiotusentals människor ska passera Kalandia.
Chana Stein är pensionerad universitetsbibliotekarie och kommer ursprungligen från Sydafrika, men har bott i Israel i nära 50 år. Hon bor med sin man, pensionerad professor, i Jerusalem. De har fyra barn och nio barnbarn.
– Jag är orolig för Israel. Ockupationen fortsätter år efter år, det som händer i de ockuperade områdena påminner mig om Sydafrika där jag växte upp och levde i många år. Det påminner om apartheid, säger hon.
Slår vakt om Israels mänskliga ansikte
Machsom Watch grundades 2001 av tre kvinnor. Chana Stein gick med för tio år sedan. Som mest hade kvinnogruppen 600 medlemmar, nu är de runt 250.
Machsom är det hebreiska ordet för vägspärr. Det är en central företeelse i palestiniernas vardagsliv och ordet har därför också blivit ett förhatligt låneord i den palestinska arabiskan.
I dag finns cirka 100 fasta vägspärrar på Västbanken, en tredjedel av dem ständigt bemannade, enligt den israeliska människorättsgruppen B’tselem. Ett 40-tal av dessa fasta spärrar är kontroller före inresa till Israel. Dessutom upprättar armén varje år hundratals tillfälliga ”flygande” vägspärrar på Västbanken.
Armén säger att vägspärrarna finns av säkerhetsskäl, medan aktivisterna i Machsom Watch säger att avsikten är att begränsa palestiniers rörelsefrihet.
– Jag är här en gång i veckan och ger också palestinier juridisk hjälp flera dagar i veckan. Det handlar om människor som vägras inresa, som har hamnat på säkerhetstjänstens svarta listor, säger Ronit Dahan-Ramati, som går i par med Chana Stein detta morgonpass i Kalandia.
– Jag skriver brev till myndigheter, fixar intyg från arbetsgivare, ordnar möten med advokater. Det är ofta omöjligt för en palestinier att få reda på varför han är svartlistad, det är hemligstämplad information.
– Jag har bara varit aktivist de senaste fem, sex åren, tidigare var jag upptagen med arbete och barn. Våra motståndare säger att vi är Israelhatare, men det är tvärtom. Vi gör det här för vårt land, för att slå vakt om Israels mänskliga ansikte, säger hon.
Ronit Dahan-Ramati är med sina 55 år bland de yngsta medlemmarna i gruppen. Hon bor i Modi’in mellan Jerusalem och Tel Aviv och är jurist i finanssektorn, men säger att hon lägger halva sin tid på aktivistverksamhet.
Många palestinier känner de israeliska kvinnorna. De hälsar glatt på varandra. Medlemmarna i Machsom Watch är sedan 2001 ett permanent inslag vid vägspärrarna, där observatörer från internationella organisationer också dyker upp ibland.
– Machsom Watch gör ett bra arbete, de hjälpte mig med ett intyg en gång. Egentligen borde det bara ta 15 minuter för mig att ta mig till jobbet, men det tar ofta tre timmar i vägspärren, säger palestiniern Hassan Hamid, 52, som bor strax utanför Jerusalem och arbetar på ett bageri inne i staden.
Israeliska människorättsorganisationer förtrycks
Också Nasr Fares al-Masri, 55, från flyktinglägret Jelazoun utanför Ramallah, tycker att den israeliska kvinnogruppen gör en viktig insats, både genom att observera och genom att lösa upp byråkratiska knutar. Han arbetar som gasutkörare på ett israeliskt företag och levererar behållare med hushållsgas i hela Jerusalemområdet.
– Vi tänker på vägspärren hela dagarna, den spelar en stor roll i våra liv. Jag brukar gå upp tre på morgonen, om jag inte går upp så tidigt har jag inget jobb. Men i dag hörde jag att det var lite folk, så jag kunde sova längre, säger Nasr Fares al-Masri.
– Är man över 55 år är det lättare att komma in, yngre män har det svårare. Jag har jobbat sedan jag var 13. Tjänar bra och försörjer sex barn.
– Men det politiska läget blir bara värre. Om jag hade vetat att det skulle bli så här hade jag flyttat till USA. Jag har en bror i USA och en i Saudiarabien, säger han.
Israeliska människorättsorganisationer som verkar för palestiniernas rättigheter har under senare år kommit under allt starkare politiskt tryck. En högljudd opinion fördömer dem som ”förrädare” och nationalistiska politiker försöker komma åt dem med lagstiftning.
NGO Monitor, en israelisk grupp på högerkanten som granskar frivilligorganisationer, skriver i en rapport att Machsom Watch ”bidrar till att demonisera Israel” och ”ofta provocerar soldater”. Och påpekar att mer än 40 procent av bidragen till dess verksamhet kommer från officiella organ i utlandet.
Machsom Watch är dock inte lika utsatt som flera andra aktivistgrupper. Kanske för att många av medlemmarna är äldre kvinnor, kanske för att många av dessa är väl förankrade i det israeliska etablissemanget.
Hanna Barag, 82, är en av gruppens ledande aktivister. Hon var i sin ungdom sekreterare åt Israels förste premiärminister, statsgrundaren David Ben-Gurion, och åt överbefälhavaren Moshe Dayan, som blev en av landets ledande politiker. Senare hade hon i många år ett företag som ordnade konferenser. I dag hjälper hon palestinier mot Israels militär och myndigheter.
– Ockupationen bygger på att minska människors rörelsefrihet. Ockupationsmaktens främsta verktyg är att kontrollera människor, att göra dem helt beroende av alla slags intyg och tillstånd. Storebror ser dig hela tiden, säger Hanna Barag som bor i Jerusalem och nästan varje dag är ute på fältet på Västbanken.
– Vissa säger att vår verksamhet bara stärker ockupationen, att vi hjälper palestinierna att leva med ockupationen. Men att kämpa för mänskliga rättigheter är att kämpa mot ockupationen på lång sikt.
– På grund av det politiska klimatet i Israel är vi färre aktivister än vad vi var tidigare. Folk vill inte höra sanningen. Men vi ser oss som patrioter, vi kämpar för vårt land, säger hon.
Kvinnospärr mot övergrepp
# Machsom Watch är en israelisk kvinnogrupp som sedan 2001 övervakar Israels vägspärrar på den ockuperade Västbanken.
# Kvinnorna dokumenterar och rapporterar. De griper in vid övergrepp mot palestinier. De kontaktar militära och civila myndigheter för att hjälpa människor som stoppas. Och som hamnat på ”svarta listor” och därför vägras inresa till Israel.
# De ger palestinier juridisk hjälp i militära rättegångar och är observatörer i domstolar.
# De bildar opinion mot ockupationen och för mänskliga rättigheter, bland annat genom att ordna turer på Västbanken för allmänheten och genom att informera ungdomar som ska göra sin militärtjänst.
