Hela hundratusen personer samlades på Barcelonas största torg på fredagen för att manifestera mot det brutala våldet som drabbade stadens ikoniska promenadgata på torsdagskvällen. Redan innan den tysta minuten var ljudnivån låg, nästan som en gigantisk biblioteksviskning. När hundratals duvor, helt utan förvarning, lyfte från träden mot skyn brast folkmassorna ut i en spontan applåd.
Kompakt tystnad
Strax efter den spontana applåden slog ambulansen, som makat sig in på torget, på sina sirener. Tystnaden blev genast total. Hundratusen människor tillsammans i stilla ljudlöshet på fem hektar är en mäktig känsla.
Efter en minut förvandlades den kompakta tystheten till en varm applåd. Tätt följd av en ramsa på katalanska i kör:
– No tinc por!
En raffig tant med cigg i ena handen och dagens tidning i andra översätter slagorden:
– Jag är inte rädd!
En studie i terrorhantering
Varje terrordåd vi rapporterar från i Europa visar, bland så mycket annat, hur olika polismyndigheterna i respektive länder arbetar. I Storbritannien gäller minst två dygns avspärrning av hela kvarter runt terrorattentatens epicentrum.
Här i Barcelona togs samtliga avspärrningar bort från La Rambla redan klockan 10 i morse. Alltså 17 timmar efter att terrorn slog till. Vissa blodpölar är lite slarvigt borttvättade. Dessa punkter blir nu naturliga utgångspunkter för blomhaven.
– Det här är det värsta terrorattentatet sen Nice, säger den raffiga tanten som slagit sig ner på en parkbänk på La Rambla efter minnesstunden.
Hon heter Magda Badía och hon är precis så tuff som hon ser ut:
– Vi väntade oss inte det här.
Idag har det rapporterats en hel del om att man varnat för attacker här i flera år, vad säger du om det?
– Jo, förvisso, men vet du vad? Vi är ett så lugnt land och terroristerna har prickat in den bästa tiden på sommaren, när det är flest turister och folk i omlopp här. Det är hemskt!
Hon var hemma och tittade på tv när programmet hon såg bröts. Istället drogs en massiv nyhetsrapportering igång.
– Först sa man att en person dött, sen var det två, för att i nästa stund stiga till 12. 80 skadade, 100 skadade, men vad är det för massaker, sa jag!
Känner du dig rädd för att bo här, efter vad som hänt?
– Nej, nej, nej. Jag är härifrån, föddes 1940 och har bott här i 77 år: jag är minsann inte rädd. Och även om jag skulle flytta till ett annat land så går det inte att fly från terroristerna. Det är så märkliga människor som ligger bakom dessa attentat. De har inga skrupler, resonerar Magda och rycker på axeln.
"Kan slå till var som helst"
Så sänker hon rösten och utbrister, nästan lite förbluffat:
– Tänka sig att nu gör terroristerna allt med en bil.
Hon nickar och så fortsätter hon:
– De kan slå till var som helst, inte minst på promenadgator. Och det är klart, Las Ramblas är vår viktigaste gata, speciellt i augusti; affärer, barer, företag!
Man skulle kunna tro att hon faktiskt är på väg att lämna en liten öppning för någon form av rädsla. Men inte Magda.
– Vet du att man får inte vara rädd. För om man ryggar tillbaka för att man är rädd så blir angriparna ännu aggressivare.
Se även GPTV:s sändning från manifestationen påPlaça Catalunya:
