25-årige Elliot tar ett sista bloss på cigaretten och går in i drogintagningsrummet Skyen. Innan han tar i hand sprutar han handsprit på händerna och förklarar att han är noga med hygienen med tanke på hepatit och andra sjukdomar som sprids i missbruksleden.
Fixerummet är en dygnetruntöppen offentlig lokal där tunga missbrukare kan injicera eller röka medhavda droger under övervakning av sjukvårdspersonal. Det ligger i den forna arbetsstadsdelen Vesterbro och är granne till Hovedbanegården och Istedgade med sina sexshoppar och prostitution.
Klockan har precis slagit nio på torsdagsmorgonen och det är lugnt i lokalen. Lugn jazz ljuder från datorn där sjuksköterskan Ida Bro noterar att bara fyra personer är på plats för att ta sin morgondos. Tre av dem är från Sverige.
–Vi svenskar är mer morgonpigga, säger Elliot som levt som hemlös i Köpenhamn de senaste fem åren.
Personalen känner igen de allra flesta som kommer hit. De kollar inte legitimation på någon, bara om de misstänker att personen är under arton år. Du kan kalla dig för Osama bin Laden om du vill, men du måste berätta vilka droger och hur mycket du tar, förklarar Ida Bro. De flesta missbrukare kommer flera gånger per dag men varje besök får ta högst trekvart.
Elliot har tidigare på morgonen injicerat två metadontabletter. När han började komma till drogintagningsrummet för tre år sedan tog han fjorton tabletter per dag.
–Att komma hit hjälper mig att hålla missbruket på en balanserad nivå. Du vet, när man är missbrukare hänger tankar på att begå självmord över en. Men så kommer du hit och möts av ett stort leende och någon som frågar dig om du vill ha en kopp kaffe, bara en sådan sak betyder jättemycket, säger han.
Drygt åtta års narkotikamissbruk har satt sina spår. Elliot har svårt att stå still när han pratar. Han växlar snabbt mellan att ha händerna i fickorna och göra yviga rörelser. En framtand saknas och ögonen är glansiga.
Efter ett tag går Elliot in i injektionsrummet där han tar en dos kokain för att piggna till inför arbetsdagen som går ut på att sälja de hemlösas tidning. Han förser sig med nya gummiband, spruta och annat som han behöver innan han placerar sig vid en rostfri bänk. Bakom honom ligger en man utslagen på en brits efter att ha tagit en lite för stor dos. Personalen håller ständigt koll på honom. Det handlar inte om en överdos och därmed behövs inget motgift, förklarar en av dem. Då skulle han ha varit blå i ansiktet.
–Du har sjuksköterskor på plats som vet precis vad de ska göra om något går fel. Det känns tryggt. Personalen här har räddat livet på mig och mina vänner flera gånger, säger Elliot.
Men det går inte att komma ifrån att drogmissbruk sker framför ögonen på de anställda i en kommunal regi. Och Vesterbropolisen har sina lokaler cirka femtio meter härifrån. Frågan är om inte fixerum underlättar för narkomaner att upprätthålla sitt missbruk? Vi går upp två trappor upp i byggnaden där föreståndaren Rasmus Koberg Christiansen har sitt kontor. Han har föreläst i många olika länder, däribland Stockholm för några veckor sedan, och är van vid att mötas av skepsis.
–När jag pratar med svenskar om fixerum säger de alltid att det aldrig kommer att införas i Sverige eftersom det är för kontroversiellt. Jag tycker att de ska fråga sig om det inte är kontroversiellt att inte ha det. Sverige är det EU-land som har näst flest överdosdödsfall i Europa. Bara Estland har fler, säger han.
Rasmus Koberg Christiansen förklarar vidare att Vesterbro idag har färre som dör på grund av överdos.
–Hur mycket resurser samhället än sätter in för att få folk i behandling kommer det alltid att finnas en grupp som inte är redo för det. Här kan de ta sina droger under ordnade former och vi ser till att de får behandling när de är redo för det.
Men för att lyckas med konceptet fixerum krävs att polisen är positivt inställd till det, enligt Rasmus Koberg Christiansen. De har ett nära samarbete med polisen och alla i personalen bär på ett överfallslarm som de trycker på om besökarna blir våldsamma.
–Det här är det bästa som har hänt Vesterbro de senaste trettio åren, säger lokalpolisen Rud Ellegaard, som har skrivit en bok om sina erfarenheter om att arbeta med samhällets mest utsatta.
–Vi har inte haft en död narkoman på gatan sen fixerummet öppnade.
Rud Ellegaard förklarar att det underlättar polisens arbete. De slipper åka på larm om att en missbrukare sitter med en kanyl i en trappgång eller på en gård samtidigt som barnfamiljer passerar. Och det är mer värdigt för missbrukaren själv att injicera i en säker miljö.
Vi träffar honom på polisstationen på tågstationen. Han är på väg att ta sin dagliga runda bland missbrukare, prostituerade och andra utsatta i området. Först måste han kränga på sig den skottsäkra västen. Efter attentaten mot ett kulturhus och synagoga i Köpenhamn i februari 2015 då fem poliser skottskadades måste alla i yttre tjänst bära väst. Han gillar det inte och känner att det är som ett skal gentemot dem han möter. Hans arbetssätt är att skapa relationer och förtroende. För det är inte den enskilde missbrukaren som polisen är ute efter utan de organiserade kriminella gängen som står bakom drogförsäljningen. I Danmark har man lagstiftat om att polisen inte ska lagföra personer som påträffas med droger på sig i närheten av ett drogintagningsrum.
–Vi blir ofta kritiserade för att vi håller handen över narkomanerna, att vi låter narkotikaförsäljning ske öppet framför våra ögon. Men i själva verket håller vi handen under de här utsatta människorna så att de inte dör eller blir utsatta för våld, säger Rud Ellegaard.
När han började arbeta på Vesterbro dominerade heroinet narkotikamarknaden. Sedan år 2000 är kokainet den klart vanligaste drogen. Tidigare var det också fler av de goda langarna, det vill säga de som säljer i små mängder för att finansiera sitt eget missbruk. Nu är det en hårdare attityd bland försäljarna där fler gör det för att tjäna pengar.
–Vi märker också att det är ett konstant flöde av narkotika. Tidigare när polisen beslagtog ett stort parti heroin kunde det vara tomt ett tag och leda till panik bland missbrukarna. Men om vi tar bort en försäljare från gatan idag så tar det inte mer än någon timma tills en ny person fyller den platsen. Det är totalorganiserat.
Vi förflyttar oss till den plats som de flesta tänker på när det gäller narkotika och Danmark: Christiania. En 45-årig fristad som idag är Köpenhamns näst populäraste turistattraktion efter den lille sjöjungfrun. Allt ser ut som det brukar den här soliga hösteftermiddagen. Vid ingången har en turistande pensionärsgrupp precis inlett en guidad tur, vid försäljningsbodarna säljer en man färgglada ponchos och på uteserveringarna dricker folk i tjugo- och trettioårsåldern öl och röker cannabis.
Det är dock några stora skillnader sedan bara några veckor tillbaka: haschbodarna på Pusher Street är borta, det finns inte längre några maskerade haschförsäljare och det är inte längre förbjudet att fotografera. Bodarna revs ner av de boende på Christiania efter skjutningen av två poliser och en civil förbipasserande i augusti. Polisen som sköts i huvudet ligger fortfarande i koma.
Bartendern Cecilie Granno, som har jobbat här de senaste fem åren, säger att atmosfären har blivit mer avslappnad.
–Det var en hårdare stämning tidigare. Det kunde stå tio maskerade personer i en bod. Jag tror också att turisterna känner sig bekvämare nu.
Hon står och småpratar med Walid Hassan Hassanein som driver ett kebabställe.
–Man känner sig tryggare nu, säger han. Innan var man rädd när man gick hem efter en arbetsdag och såg de maskerade männen.
Polisen har i decennier försökt komma åt haschhandeln på Christiania, utan att lyckas. Sedan 2012 har polisen haft en särskild aktionsgrupp, Task Force Pusher Street, som gått hårt fram mot både försäljare och köpare av hasch och marijuana och haft ständiga polisrazzior. Så sent som i juni i år gick polisen in och rev trettio bodar, men handeln kom igång igen efter bara några timmar.
–Jag tror inte att bodarna kommer tillbaka den här gången. Skillnaden nu är att det är christianiterna som står bakom det här, säger Cecilie Granno.
Men bara för att försäljningsstånden med de stora haschklumparna är borta innebär det inte att narkotikahandeln har upphört. Vi blir erbjudna hasch och cannabis upprepade gånger under den dryga timman vi går runt i området.
–Det är fortfarande lika mycket hasch som tidigare, säger en 22-årig kvinna. Men det är inte synligt på samma sätt.
Hon tar ett långsamt bloss på jointen och skickar den vidare till sina väninnor.
Efter att haschbodarna har försvunnit har det istället blivit vanligare att folk säljer ur fickan, enligt polisen. Dessutom har handeln spridit sig över staden, som till Christianshavns torg och Nørrebro.
–Jag bor på Østerport och de står och säljer utanför min dörr. Det har aldrig hänt tidigare, säger 22-åringen.
Framför kompisgänget på träbordet ligger flera klistermärken med texter som Pusher Street can’t be stopped och Green light district. De är alla för att legalisera cannabis, men att det bör göras på ett reglerat sätt som i exempelvis Portugal.
–Som att du får ha max tjugo gram på dig och ha fem plantor hemma, säger en av dem.
Läs mer:Brukarrum inget för Göteborg
Väninnorna radar upp de klassiska argumenten för en legalisering som att det har medicinska positiva effekter och hur det kommer sig att alkohol är okej men inte att röka en joint. De är inte ensamma om sin åsikt. Danmark är känt för en liberal narkotikapolitik, och Köpenhamns överborgmästare Frank Jensen (S) har propagerat för en legalisering.
Ett annat vanligt argument i debatten är att en legalisering skulle förhindra att förtjänsten hamnar i fickorna på de grovt kriminella. Den organiserade brottsligheten uppskattas årligen tjäna en miljard kronor på den illegala haschhandeln på Christiania, uppger Jyllands-Posten. Det är omöjligt att ge en exakt siffra på det, men klart är att det handlar om flera miljoner kronor, säger Henrik Jakobsen, vice polisinspektör vid Köpenhamnspolisen.
De gäng som står bakom knarkhandeln i Köpenhamn – vare sig det gäller kokain eller hasch –är bland andra Hells Angels, Bandidos och Loyal to familia. Däremot skiljer sig polisens arbetssätt åt på Christiania och Vesterbro, enligt Henrik Jakobsen. När det kommer till kokainförsäljningen på Vesterbro rör det sig om inre spaning, som telefonavlyssning, internetspaning och civila polisbil. Insatserna på Christiania är mer öppna med patrullerande uniformerade poliser.
–Vårt fokus är att få tag i de grovt kriminella som står bakom narkotikaförsäljningen. Vi jagar inte den lille hemlöse som sitter och injicerar kokain på Vesterbro eller någon som röker en joint på Christiania. Det har vi inte folk till, säger Henrik Jakobsen.
Fakta/fixerum
Skyen är Danmarks första drogintagningsrum och öppnade i oktober 2012. Sedan dess har de haft cirka 600 000 drogintag. De har haft mer än 500 överdosincidenter där samtliga drabbade har överlevt.
Enligt EU-statistik dör nästan dubbelt så många narkotikamissbrukare i Sverige jämfört med Danmark, 93 döda per en miljon invånare mot Danmarks 55.
Cirka 80 procent av besökarna på Skyen är män, de flesta i fyrtioårsåldern, och en av tio besökare kommer från Sverige. Lokalerna är öppna 23 timmar per dag, alla dagar i veckan och kostar 21 miljoner kronor per år att driva. Nyligen öppnade ytterligare ett i Köpenhamn, H17, som är störst i Skandinavien. Den mobila fixelancen finns också i huvudstaden. Städerna Odense och Åhus har också varsitt fixerum.
Runt om i världen finns dessa satsningar även i Schweiz, Nederländerna, Norge, Tyskland, Frankrike, Australien, Luxemburg och Kanada. Irland är på väg att öppna.
