Han satt 43 år i rullstol - i onödan

När Rufino Borrego var 13 år gammal diagnostiserades han med muskeldystrofi och blev efter några år rullstolsburen. 43 år senare ställde han sig upp och kunde gå. Läkare hade insett att han hade blivit feldiagnostiserad från början.

ANNONS
|

Den 61-årige portugisen Rufino Borregobor i Alandroal, en by i sydöstra Portugal nära den spanska gränsen. När han var 13 år gammal diagnostiserades han med den obotliga sjukdomen muskeldystrofi.

- Jag hade svårt attställa mig upp och gå normalt.Till slut ville jag inte gå till skolan längre eftersom vårt hus låg en kilometer bort och jag skämdes över att ramla på vägen dit, säger Rufino Borrego till den portugisiska tidningen Jornal de Noticias.

När besvären blev som värst åkte han till sjukhuset med sin pappa. Där berättade läkarna att det inte fanns mycket man kunde göra.

- På den tiden fanns det inte tillräckligt med studier inom området, säger Rufino till tidningen.

ANNONS

43 år senare

2007 åkte han till sjukhuset för en vanlig rutinkoll. Under samma besök fick han träffa en neurolog som hade läst hans journal, och som hade en teori om att Rufino kanske inte alls var sjuk i muskeldystrofi.

Ett blodprov senare och läkarna insåg att han egentligen har den ovanliga muskelsjukdomen myastenia, som kan behandlas med mediciner.

-Jag åkte till apoteket och hämtade ut tabletterna. Där och då såg jag det här somännu ett experiment, och tänkte inte mer på det. Dagen efter kände jag mig konstig, lite som när man är bakfull, säger Rufino Borrega.

Dagarna gick och han fick mer och mer rörelse i kroppen. En dag åkte han till det lokala caféet. Tidigare hade han behövt hjälp med att komma in genom tröskeln. Men det behövde han inte längre.

- Cafébiträdet kom fram till mig och frågade vad jag ville ha. Dåställde jag mig bara upp, gick med stapplande steg mot disken ochhämtade min kaffe, säger Rufino Borrego till tidningen.

Vill göra något betydelsefullt

Bara ett år efter att läkarna satt den nya diagnosen kunde Borrego resa sig och gå själv.Han lever nu ett normalt liv, träffar läkarna två gånger per år och hyser inga som helst agg mot läkarna som ställde den första diagnosen. Och han är framför allt väldigt glad över den här nya chansen.

ANNONS

- Jag lever ett helt annat liv idag. Inte ens innan jag blev sjuk gjorde jag det jag kan göra idag. Nu vill jag bara göra något meningsfullt med mitt liv, säger han.

ANNONS