Här möts flyktingarna av solidaritet

ANNONS
|
-Har ni tandkräm?!

Det har bildats en cirkel runt Dragana Djukic och hennes vänner. I parken i centrala Belgrad, som numera fungerar som ett provisoriskt flyktingläger, är hjälpbehoven stora. Som tur är trollar den 34-åriga psykologen inte bara fram tandkräm ur bagageluckan på bilen, där finns också juice, vatten och kassar med kläder.

Här samlas människor som i många fall delar ett och samma öde. De kommer från länder som Syrien, Irak och Afghanistan med förhoppningar om en ny framtid i något av EU:s mer välmående länder. Men på vägen avlöser problemen varandra, och historierna tar aldrig slut. De handlar om resor i överfulla gummibåtar mellan Turkiet och Grekland, skräcken över att kanske kvävas till döds i en lastbil eller oron över det där staketet som väntar vid den ungerska gränsen.

ANNONS

Men här i Belgrad hinner många hämta andan, om så bara för en kort stund. De flesta vill resa vidare så snart som möjligt, innan nätterna blir för outhärdligt långa och kalla.

Minns eget krig

Dragana Djukic tar emot mängder av samtal från privatpersoner och företag i Belgrad som vill hjälpa till. Det blir många vändor till parken med livsnödvändigheter som samlas ihop genom en Facebook-sida.

Hon tror att mycket av solidariteten bottnar i minnen av kriget på 1990-talet, då hundratusentals flyktingar kom till Serbien.

-Vi vet hur det är att förlora allt i ett enda slag. Att inte ha ett hem, eller veta hur framtiden ser ut, säger hon till TT:s utsända.

En bit bort sitter 16-åriga Shati Faisal. Han har ont i fötterna. Det har gått en månad sedan han lämnade Afghanistan och talibanernas våldsoffensiv bakom sig. En dag gick han i 18 timmar i sträck. I dag vill han bara sitta ner, ge fötterna lite kärlek med hjälp av de plåster han fått från Läkare utan gränser som driver en klinik från baksätet på en minibuss.

Hoppas på Sverige

Snart är han redo att fortsätta.

-Jag vill till Norge eller Sverige. Helst till Sverige, min kusin bor där. Men han säger att det kan bli svårt för mig att få stanna. Huvudsaken är att jag får en ljusare framtid, en chans till ett liv.

Just nu ryms Shati Faisals liv i hans ryggsäck. För tillfället är den extra tung, fylld till bristningsgränsen med vatten och kakor.

-Serbiska människor är bäst, väldigt snälla. De har gett oss allt… vi kommer inte att glömma, säger han.

Den som följer spåren av färgglad graffiti i den grå betongen kommer snart till ett center där flera organisationer gått ihop för att samordna sina hjälpinsatser. Trots att klockan närmar sig stängningsdags vill kön utanför aldrig ta slut. En man skyndar i väg med ett par nya gymnastikskor i famnen. Han hade tur. Sådana brukar gå åt på 20 sekunder när de kommer in.

ANNONS
Hjälp från olika håll

Det har hänt att turister hört talas om centret och lagt hela semestern på att stå bakom disken och dela ut mat, vatten och hygienartiklar. Men de är inte ensamma. Ibland rycker flyktingarna själva in. Volontären "Nuna", som inte vill uppge sitt riktiga namn, brukar få hjälp med både städning och klädsortering.

-För den som lever hela sitt liv i en park är det ett välkommet avbrott. De har förlorat allt, men här får de chansen att känna sig delaktiga och behövda, säger hon och fortsätter:
-Det här är så kompetenta personer, människor precis som du och jag. Att ens tänka på vad som väntar dem i framtiden... Det är deprimerande. Jag hoppas att de kommer att få en ny chans någonstans.

Allt fler migranter och flyktingar från fattiga och krigshärjade länder i Mellanöstern och Afrika försöker att ta sig till Europa via den så kallade västra Balkan-rutten. Tidigare var vägen över Medelhavet, från Libyen och till Italien, mer populär.

Vägen från Turkiet till Grekland kan vara kort, men också mycket farlig för den som färdas över vattnet i små gummibåtar. Majoriteten är på flykt från länder som Syrien, Afghanistan och Irak.

Några stannar kvar i Grekland, men de flesta fortsätter landvägen norrut genom Makedonien och Serbien för att sedan försöka ta sig in i EU och Schengen genom Ungern. Många har siktet inställt på länder som Tyskland, Sverige och Nederländerna.

Över 2 600 människor har drunknat i sina försök att korsa Medelhavet bara i år. Men att ta västra Balkan-rutten är också förenat med fara. Människorättsorganisationen Amnesty International har upprepade gånger varnat för att flyktingar och migranter utsätts för "våldsamma övergrepp och utpressning" från myndigheter och kriminella gäng.

Källor: The New York Times, The Guardian, IOM

Serbien var den största delrepubliken i före detta Jugoslavien. Utropades som en självständig stat 2006.

Landet bär ett mörkt arv från krigen i Jugoslavien på 1990-talet, men målet är nu att bli medlem i EU. Landet fick i början av 2012 status som kandidat för EU-medlemskap. I juni 2013 gavs klartecken att börja förhandla om anslutning till unionen.

Serbien gränsar i norr till Ungern, i öster till Rumänien och Bulgarien, i söder till Makedonien och Kosovo och i väster till Montenegro, Bosnien samt Kroatien. Huvudstad är Belgrad.

Under 1990-talet kom omkring en halv miljon flyktingar, mest serber, från andra delar av det tidigare Jugoslavien, främst från Kroatien och Bosnien.

Källor: Landguiden, NE

ANNONS