Mamma Anna Westphal stod med ryggen mot broslutet, vänd mot sin man och två söner, för att försöka lista ut åt vilket håll hotellet låg. Plötsligt förbyttes grabbarnas miner från förvirrade till förskräckta.
LÄS OCKSÅ: Sju döda efter terrordåd på London Bridge
– Jag såg hur den kom körandes i hög fart från bron och så var det som att den sladdade ner lite mot vårt håll, men sen fortsatte den vidare, säger den äldsta sonen, 15-årige Erik.
Så tillägger han:
– Man såg direkt att det var nåt som var fel på grund av farten och så var det inte normala ljud som när en bil brukar komma åkandes. Så jag sa direkt: ”Såg ni bilen?!”
Pappa Fredrik fyller i:
– Jag reagerade också på att den körde i alldeles för hög fart med tanke på hur mycket folk som var i rörelse. Dessutom hörde jag skrap av plåt och andra konstiga ljud, metall mot metall och dunsar, som att den körde på… olika saker, säger Fredrik.
"Vi ville inte att grabbarna skulle se"
Eftersom mamma Anna stått med ryggen emot så reagerade hon främst på den övriga familjens minspel. Parallellt hörde även hon att något var fel.
– Det var en hög smäll som inte passade in. Jag bara kände att det var ”fel” ljud. Sen hörde jag en kvinna skrika "låt mig vara!" Det var som att nån hon kände hade skadats och nån höll fast henne. Då kände vi att nu måste vi härifrån för vi vill inte att grabbarna ser det här, säger Anna.
Vad tänkte ni att det rörde sig om?
– Det första vi tänkte var att det var nån som var full och körde bil. Det andra vi tänkte var att det kanske kunde vara en terrorattack, säger 11-åriga Isak.
LÄS OCKSÅ:Höga smällar och skottlossning vid terrorrazzia
Vid det laget hade människor börjat komma flyendes i panik. Familjen började då gå åt ett annat håll, men fortfarande med sikte på hotellet. Det visade sig bli ett komplicerat företag.
– Vi hamnade först vid vattnet så vi såg London Bridge. Då såg vi hur en mängd polisbilar stod på bron. Sen kom en polisbåt och sa att vi inte kunde gå åt det hållet så då bytte vi kurs igen, sägerAnna.
Hon förtydligar:
– Saken var ju att vi inte visste om knivdådet då. Så vi traskade vidare i cirklar tills vi slutligen kom fram till hotellet, men precis då så kom insatsstyrkan och sa att vi var tvungna att vända.
Sökte sovrum i timmar
Familjen spenderade sedan tre timmar med att gå runt på stan och försöka hitta ett annat hotell att sova på. Det var ingen lätt sak med tanke på hur många som var i samma sits eftersom samtliga hotell kring London Bridge evakuerades efter terrorattentatet. Till slut så hittade de ett dubbelrum.
– Jag la det tjocka täcket på golvet och vek det på hälften som madrass. Sen somnade jag på 5 min, säger Isak.
– Jag sov direkt på golvet utan någonting under, jag tog bara en handduk till kudde. Alltid nåt, fyller brorsan Erik i.
Hur var timmarna på stan innan ni hittade ro?
– Jag var rätt stressad och ledsen när vi gick runt. Det var riktigt jobbigt att inte veta hur det skulle bli och att poliserna stoppade oss och sa åt oss att vända om hela tiden, säger Isak.
– Jag var ganska lugn för jag visste att det skulle lösa sig på nåt sätt, säger storebror Erik.
Mamma Anna tillägger:
– Det blev en annorlunda upplevelse än vad vi förväntat oss. Fast det kändes inte så farligt eftersom att vi inte visste att det varit en knivattack. Annars hade vi blivit riktigt rädda.
Trodde det var säkrare "utanför smeten"
Familjen menar att det var väl medvetna om att terrorhotet finns. Därför valde de att bo vid bron eftersom den ligger mindre centralt. De ville inte bo mitt i smeten och utmana.
– Men det hade vi inget för. Just nu känns allt okej, men vi är också mitt i det. Det kommer nog ikapp oss när vi kommer hem. Tänk om vi gått åt rätt håll från tunnelbanan, då hade vi varit mitt bland knivarna vid precis den tiden attacken var, säger Anna.
– Nu har vi mest sett polisbilar och ambulanser. Så det kommer nog fler tankar när man kommer hem, säger Isak.
Vad tänker ni om det som hänt?
– Det finns så mycket frustration i världen .Det är det som föder radikala tankar och handlingar. Så utmaningen är att minska frustrationen, oavsett vad det är för frustration man har. Sen vet man ju inte om det bara var dessa tre gärningsmän som låg bakom eller en terrorcell. Fast jag tänker att sju döda är lite, sett till att det var lördag kväll och fullpackat på stan, säger Anna Westphal.
– De senaste dåden har ju inte lyckats så väl, om poängen är att döda många. Det känns snarare som att det är nålstick för att sprida skräck, sägerFredrik.
Terrorn blir vardag
Några meter bort växer så sakteligen ett blomhav fram. Tidigare har det inte funnits en naturlig plats för det, men på måndagen är det precis mellan bron och marknaden där attacken skedde som blommorna börjar lämnas.
LÄS OCKSÅ:Så kan attacken påverka valutgången
– Här känns det som att man glömmer fort. Folk är som vanligt. När vi åkte runt i turistbussen idag så såg vi folk precis över allt och tunnelbanan var fullpackad, säger Anna.
– De verkar inte alls trötta och ledsna, säger Isak.
Har man misslyckats med att sprida skräck då, menar ni?
– Frågan är om de misslyckats eller om terrorn blivit vardag här, säger Anna Westphal och begrundar blomhavet.
