Idag hålls den första presidentvalsomgången i Frankrike och opinionsmätningar antyder att det kommer att bli mycket jämnt. Högernationalistiska Marine Le Pen och den socialliberale Emmanuel Macron leder men det är inte långt till den skandalomsusade högerkandidaten François Fillon och yttervänsterns Jean-Luc Mélenchon.
Många av de 44 miljoner fransmännen som har rätt att rösta har ännu inte bestämt sig om vilken kandidat de ska välja. Inte minst märks det i förorten Sevran som ligger tjugo minuter med tåg från statinen Gare du Nord i centrala Paris. Sevran är ett av de fattigaste områden i Paris och lider av hög ungdomsarbetslöshet. Enligt statistik från 2013 lever drygt en tredjedel av invånarna under fattigdomsgränsen jämfört med tolv procent i landet.
Majoriteten av förortsborna som GP träffar är inte speciellt intresserade av valet. De tänker inte rösta eller är fortfarande osäkra.
– Jag tänker nog rösta blankt. Det är ingen av kandidaterna som lockar, säger 27-årige ambulansföraren Ibrahim Tankaz.
"Gillar inte Frankrike"
I förra presidentvalet 2012 röstade han på nuvarande ledaren François Hollande. Han är besviken på Hollande och tycker inte att något av vallöftena har uppfyllts. Ibrahim Tankaz vars föräldrar kommer från Turkiet säger att han bryr sig mer om turkisk än fransk politik. Han berättar stolt att han i den senaste folkomröstningen röstade evet, ja på turkiska, till att ge presidenten Recep Tayyip Erdogan mer makt.
– Jag är född här men jag gillar inte Frankrike. Det är för stressigt och för dyrt att leva här. Folk är mer öppna i Turkiet, säger han och tillägger att han tänker flytta till föräldrarnas hemland så snart han har möjlighet.
Ibrahim Tankaz bor med sin fru i närliggande Aulnay-sous-Bois och rekommenderar GP:s team att åka dit istället.
– Sevran är för farligt, ni måste vara försiktiga. Folk gillar inte journalister här efter att franska medier har skrivit mycket negativt om ungdomar.
I medierna förknippas Sevran ofta med misslyckad integration, fattigdom och droger. Den har också fått en terroriststämpel efter att flera unga män har åkt till Irak eller Syrien sedan 2014 för att kriga med terrornätverket IS.
"Tänker på alla terrordåd"
Förutom Ibrahim Tankaz beskriver alla som GP pratar med området som lugnt och trivsamt. Förorten har mer än sjuttio olika nationaliteter och en stor del av befolkningen har sitt ursprung i Frankrikes före detta kolonier i Nordafrika, Västafrika och Haiti. Att det är en mixad befolkning märks inte minst på lördagens torghandel där det vimlar av försäljningsbodar med bland annat koranen, västafrikanska tyger, vita brudklänningar och indiska saris.
Intill torget håller Lamia Kherzi och maken Mohamed Kherzi på att organisera sina matvaror för att kunna transportera hem allt på cyklarna. De har bland annat köpt choklad till deras tre barn, vattenmelon, potatis och kött. I likhet med många andra som GP träffar kan paret inte rösta. De lämnade hemlandet Algeriet för två respektive fem år sedan och har ännu inte fått franskt medborgarskap. Trygghetsfrågan är allra viktigast för dem:
– Jag tänker på alla terrordåd så för oss kommer säkerheten först. Vi vill att våra barn ska kunna gå ut utan att vi ska behöva vara rädda för att något ska hända dem, säger Lamia Kherzi.
"Därefter bestämmer jag mig om jag går och röstar eller inte"
Bakom dem breder en stor grönskande park ut sig där vuxna tar igen sig efter lördagsshoppingen och barnen roar sig i en klätterställning. Under en parkbänk ligger ett svartvitt flygblad som uppmanar att rösta på presidentkandidaten Mélenchon. Samma ansikte pryder två valaffischer i den närliggande tågstationen. Intill syns reklam för de andra vänsterkandidaterna Benoît Hamon och Philippe Poutou. Det är tydligt att kandidaterna på högerkanten inte är speciellt populära här.
Dryga hundra meter från stationen driver 64-åriga Malika Martin damklädesbutiken Pretty. Reggaeton ljuder ur den röda bandspelaren.
– Jag lyssnar alltid på latinamerikansk musik. Det blir för tyst annars, säger hon.
Malika Martin har haft butiken i tjugofem år och planerar att gå i pension till årets slut. Arbetsdagarna på elva timmar tar på krafterna och hon säger sig inte ha tid att tänka på politik. När vallokalerna öppnas idag klockan åtta runt om i Frankrike är Malika Martin en av landets många osäkra väljare.
– Jag kommer att ta en dusch och dricka en kopp kaffe som vanligt på morgonen. Därefter bestämmer jag mig om jag går och röstar eller inte, säger hon.
