Flyktingar som går mot strömmen

Majoriteten av de asylsökande ser Grekland som en passage. GP träffar Mahboubeh och Abed Alrahman som bestämde sig för att stanna.

ANNONS
|

Det är tisdag eftermiddag och flera kvinnor är samlade i nätverket Melissas lokaler i centrala Aten i väntan på engelsklektionen. Föreningen vänder sig till asylsökande kvinnor och har för närvarande 25 nationaliteter som besöker dem.

På terrassen sitter 32-åriga iranska Mahboubeh Tavakoli. Hon kom till Grekland för ett och ett halvt år sedan. Hemma i Teheran hade hon boende, pengar och ett bra jobb på ett kulturcenter. Men en basal sak fattades henne: säkerhet.

– Min man och jag flydde på grund av politiska problem i vårt land. Det är ett känsligt ämne. Börjar jag prata om det kommer jag att minnas och det gör mig ledsen.

ANNONS

Stannade i Grekland

Likt majoriteten av alla flyktingar som kommer till Grekland var Mahboubehs och hennes makes plan att bara passera landet och ta sig vidare till Tyskland.

– Alla känner till att Grekland har ekonomiska problem. Och ett lands ekonomi är så viktigt för oss flyktingar. Men när vi kom hit så upptäckte vi att det är lugnt och tryggt här, min man såg att jag log och var lycklig. Vi bestämde oss för att stanna.

De väntar fortfarande på svar på sina asylansökningar, men Mahboubeh Tavakoli oroar sig inte. Hennes make arbetar på en iransk frisörsalong medan hon har siktet inställt på att läsa till ingenjör på universitet. Fram till dess studerar hon grekiska, engelska och kvinnors rättigheter i Europa via Melissa. Via föreningen fick hon också chansen att laga mat på två festivaler i Aten. Mat är en stor passion och hennes läromästare var hennes blinda mamma.

– Jag minns när jag lagade mat för första gången. Jag var bara sju år och så kort att jag var tvungen att använda en pall för att nå upp till bänken.

Lång och tröttsam flykt

En av festivalerna hölls under den internationella flyktingdagen i juni. Då var också den syriske kocken och fembarnspappan Abed Alrahman Alhalaq där. Den världskända artisten Fairuz mäktiga stämma ljuder ur högtalarna när vi kliver in på den libanesiska restaurangen lite utanför Atens stadskärna. Abed Alrahman Alhalaq tar emot med ett svart förkläde, han hälsar snabbt innan han försvinner iväg in i köket för att laga lamm till två gäster i den annars tomma lokalen.

ANNONS

Flykten från Syrien till Grekland har varit lång och tröttsam, berättar han när han är tillbaka igen. Han beskriver hur han och familjen tillbringade tid i både Egypten och Turkiet innan de till slut hamnade på den grekiska ön Lesbos. Abed Alrahman Alhalaq knöt direkt kontakter med lokala restaurangägare och lärde dem laga syriska rätter. Och med hjälp av en av sina söner började han sälja egengjord falafel.

– Jag har alltid varit en entreprenör. Jag hade mitt första projekt med min bror när jag var sju år. Vi köpte och sålde byggnadsmaterial.

"Behöver inga bidrag"

Via UNHCR placerades senare familjen på ön Tilos som har uppmärksammats i medier på grund av sin flyktingvänliga attityd bland lokalborna och borgmästaren. Frun har fått jobb på ett hotell, men för maken var ön inget karriäralternativ. Aten lämpar sig bättre för planen att starta en restaurangkedja. Malik al-Shawarma, ska han kalla den. Både grekisk och syrisk mat ska serveras och tanken är att kedjan ska spridas till andra europeiska länder.

– Jag har redan folk som är redo att börja jobba. Jag gör inte det här för min egen skull. Jag vill att syrier och andra flyktingar arbetar och blir självständiga. De behöver inga bidrag från staten.

ANNONS

Abed Alrahman Alhalaq har också planer på att öppna utbildningscenter där folk får chans att lära sig laga mat och andra kompetenser. Det är bristen på erfarenhet och kunskap som gör att få flyktingar stannar i Grekland, säger han.

– Man måste veta hur man startar och driver verksamheter för att man ska förstå att det finns möjligheter här i Grekland.

Fördelar med Grekland

Han räknar upp alla fördelar med att stanna här istället för att ta sig vidare till Tyskland: det är billigare att leva här, grekisk kultur ligger nära till exempel den syriska, folk är väldigt sociala och det är ett behagligt klimat.

– Jag förstår verkligen inte varför inte fler flyktingar stannar här, säger Abed Alrahman Alhalaq innan det är dags att återgå till spisen.

ANNONS