Bristen på vatten gör att människor i stället köper vatten av kringvandrande försäljare – som i sin tur får vatten ur ett ökat antal borrhål. Den här har lett till en överexploatering av stadens grundvatten vilket kan bli ett betydande problem framöver eftersom staden riskerar att börja sjunka och grunden under infrastrukturen att bli mer instabil.
– Vi ser inte bara att det finns en risk för att staden sjunker utan också att överexploateringen av grundvattnet tydligt inverkar på de krafter som håller ihop jordskorpan. Även mindre skakningar kan därför komma att skapa omfattande skada, särskilt i en tätbefolkad stad som Nairobi, säger Robert Orima som har ansvar för att lagar efterföljs vid NEMA, en myndighet som koordinerar aktiviteter som kan ha en miljöpåverkan i landet.
Ligger på en gammal sumpmark
Nairobi är särskilt utsatt eftersom staden ligger på vad som en gång var sumpmark. Grunden innehåller lager av lera och slam i jordlagret närmast matjorden, vilket gör den geologiska underbyggnaden särskilt instabil.
Med överexploateringen av grundvattnet följer också andra problem. Robert Orima berättar att när allt mer grundvatten pumpas upp koncentreras saltet i den lilla mängd vatten som blir kvar.
– Det här vattnet används främst för bevattning vilket skapar problem för jordbruket, säger han.
Oro även för ekosystemet
Christopher Agwanda, expert på grundvatten vid Myndigheten för vattenresurshantering (WRMA), är dessutom orolig för att ekosystemet besväras av det ökade antalet borrhål.
– Hål nära kloaker och avlopp kan innebära att förorenat vatten rinner ned i grundvattnet och när borrhålen inte är riktigt gjorda kan andra ytliga föroreningar också sippra igenom.
Borrar hålen för nära varandra
Enligt riktlinjerna ska ett borrhål vara minst 800 meter från närmaste andra borrhål. Vid en studie som genomfördes av WRMA år 2010 visade det sig att en femtedel av alla borrhål i staden – eller mer än 820 av dem – ligger inom 100 meter från varandra. Konsekvensen var att flera av stadens borrhål hade torkat ut. Väldigt få borrhål följer kraven enligt WRMA som är ansvarig för att ge tillstånd.
– En av de största utmaningar vi har att hantera är illegala borrhål. Migrationen från landsbygden innebär en överbefolkning och det i kombination med en vatteninfrastruktur utformad för fyra decennier sedan ligger bakom det ökade antalet borrhål, säger Christopher Agwanda och tillägger att majoriteten borrhål saknar tillstånd.
"Tar lång tid att vända trenden"
I dag måste Nairobiinvånarna borra allt djupare för att få tag på vatten. Wangai Ndug’u, vatteningenjör vid tekniska universitetet Jomo Kenyatta säger att riskerna med överexploatering också kan handla om att undervattensbäckar börjar torka ut. Våtlandsområden kan också påverkas eftersom de är beroende av grundvatten.
– Det tar lång tid för att de negativa effekterna av överexploatering ska bli påtagliga, men på samma sätt tar det också lång tid att vända trenden, säger han.
En som har att hantera bristen på rinnande vatten är Rose Komo.
– Det är verkligen ett stort problem här. Vi har i princip aldrig tillgång till rinnande vatten och det blir sämre varje dag. Vi brukade ha vatten tre dagar i veckan men nu kan vi gå en hel vecka utan så därför är vi tvungna att köpa från vattenförsäljare.
Själv har Rose dock inte tänkt borra ett hål eftersom hon säger att det inte är ekonomiskt försvarbart för vattenbehovet i ett litet hushåll. Snarare funderar hon och systern på att flytta.
Visst har hon hört om problemet med ett ökat antal borrhål och hon också kan koppla det till förändringen i hennes närhet. Bara för några år sedan var tillgången på rinnande vatten tillförlitlig. Då kunde också ett enda borrhål ge vatten åt hela området och vattenförsäljare syntes inte till.
– Borrhålet fanns till inte främst för hushållens behov av vatten utan för andra syften, till exempel för tvätt av bilar.
Men problemet med vatten och borrhål i Nairobi är också kopplat till klasskillnader. Den stadsdel där Komo är del av Nairobis låginkomstområden. Den skiljer sig starkt åt i förhållande till de rikare delarna av staden när det kommer till tillgång på vatten. Andrew Mocha, geolog vid ministeriet för vatten och bevattning är ansvarig för att ge tillstånd till borrhållsföretag. Han förklarar att många välbeställda invånare har borrat sina egna håll och att de har långt mer vatten än de verkligen behöver.
– De har borrhål som kan pumpa upp till 10 000 liter i timmen, och ändå använder de bara 2 000–5 000 liter vatten per dag. Så de har i själva verket mer vatten än vad de behöver, säger han.
"Ett borrhål ska tjäna ett helt område"
Det här utgör ett miljömässigt orosmoment menar Robert Orima. Många små hushåll med egna borrhål är koncentrerade till ett litet område.
– Så borde inte vara fallet för ett borrhål är ämnat att tjäna ett helt område, och inte ett enskilt hushåll, säger han och tillägger att ett högt antal borrhål på ett litet område kan göra att grundvattnet töms ut eftersom alla använder vatten från samma akvifer.
En som tjänar pengar på vattenbristen är Titus Mochama, 35. Han köper vatten från ett borrhål och säljer dunkar i Umoja Innercore Estate, i utkanten av staden. När kan startade fanns det bara ett borrhål, nu finns i samma område redan fem. Fler och fler arbetslösa unga män börjar sälja vatten och i och med det ökade antalet borrhål har konkurrensen hårdnat på senare tid.
– Jag brukade tjäna 1 800 shilling per dag (150 kr) men nu skrapar jag knappt ihop till 300 (25 kr). Folk ringer mig när de behöver vatten. Vanligtvis levererar jag till mellan tio och tjugo hushåll per dag.
Inte medvetna om miljöriskerna
Många i Nairobi är inte medvetna om miljöriskerna med det okontrollerade borrandet utan ser mest en ökad efterfrågan av vatten i Nairobis växande stadsmiljö. Mohama säger att eftersom människor inte kan leva utan vatten finns grundvattnet där för människor att nyttja.
– Jag vet bara att det är en resurs som finns att använda och tjäna pengar på.
Översättning: Karin Elfving
