Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Reutersjournalisten Wa Lone pratar med journalister utanför domstolen i storstaden Rangoon för en vecka sedan, den 20 augusti. Snart faller domen mot honom och kollegan Kyaw Soe Oo, som greps i december 2017.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dom i Myanmar dröjer ytterligare en vecka

Inifrån ett ökänt dissidentfängelse i Myanmar inväntar två journalister sin dom. Men bland kritiker till att Reutersreportrarna har ställts inför rätta har domen redan fallit: Anses journalisterna skyldiga är det slutet för landets demokratisering.

Domen väntades under måndagen, men i stället meddelades att det dröjer ytterligare en vecka.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Domaren har dålig hälsa, så jag är här för att tillkännage att domen är uppskjuten till den tredje (september), säger domare Khin Maung Maung enligt nyhetsbyrån Reuters.

De båda journalisterna Wa Lone, 32 år, och Kyaw Soe Oo, 28 år, står åtalade för att ha tagit emot hemliga statliga dokument i samband med en undersökning av mord på tio rohingyer under en militärinsats. Vid rättegången i Myanmars (Burmas) största stad Rangoon hävdade åklagaren att de båda journalisterna, som arbetade på uppdrag av Reuters, haft uppsåt att skada nationen.

Ödesdom

Domen ses som ett eldprov för pressfriheten i Myanmar, där den politiska utvecklingen de senaste åren fått växande internationell kritik. Förhoppningarna om fortsatt demokratisering har grusats och konflikterna i landets västra delar har blivit allt grymmare, något som har tvingat hundratusentals människor från den muslimska minoriteten rohingya på flykt.

FN befarar att det pågår folkmord på rohingyer och landets ledare Aung San Suu Kyi, som var demokratikämparnas stora hopp, beskylls för att inte stå upp för de ideal som hon bland annat har fått Nobels fredspris för.

Och det finns kopplingar mellan den infekterade konflikten och mediernas minskade manöverutrymme.

- Journalister är förbjudna att komma in i Rakhinestaten, där den misstänkta etniska rensningen av muslimer pågår. De kan inte rapportera om vad som händer – det är en vit fläck på kartan, säger Daniel Bastard, Asienchef för Reportrar utan gränser (RSF).

Men genom satellitbilder och vittnesmål når fruktansvärda historier ut om det som nu är en av världens allvarligaste flyktingkriser.

"Fantastisk reporter"

Situationen för alla journalister i Myanmar har blivit svårare. Efter att i flera år ha klättrat i RSF:s pressfrihetsindex dyker landet flera placeringar 2018.

Listan kan göras lång över de journalister som har gripits för att ha ifrågasatt regimen.

- I fallet med Reutersjournalisterna var det en fälla gillrad av polisen. En av poliserna erkände till och med det, men då fängslades han, hävdar Bastard.

Wa Lone och Kyaw Soe Oo kämpade för etiska principer, berättar journalisten Ye Mon Tun för TT på telefon från Rangoon. Han är reporter på magasinet Frontier och god vän med Wa Lone.

- Han är en fantastisk reporter, som alltid har drömt om att göra granskande journalistik och vägrade skriva sådant som känns som reklam.

Ye Mon Tun hälsade nyligen på sin kollega i Inseinfängelset, känt för att ha hyst dissidenter under militärjuntan och för tortyr och våld. Men journalisterna mår bra, efter omständigheterna.

- Vi hoppas att de släpps, men så blir det nog inte. Jag tror att de kommer att få mellan sju och tio års fängelse.

Avskräckande exempel

Med åtalet vill regimen skrämma andra som vill undersöka dens illdåd, anser Daniel Bastard.

Han är tveksam till om journalisterna har en chans att frias – trots att bevisen mot dem är svaga och världens fördömande av målet hårt. I värsta fall kan de få 14 års fängelse, som är maxstraffet i den aktuella lagen från kolonialtiden.

- En fällande dom skulle innebära slutet för Myanmars demokratisering, som jag ser det. Symboliskt är den här domen väldigt viktig. Om man inte tillåter fri press, då kan man inte säga sig hålla fria val, säger Daniel Bastard.