Parlamentsassistenterna Jeanne Ponte, 28 år, och Anni Saga Hirvelä, 30 år, tar upp en lila affisch och klistrar upp den i en av hissarna på tredje våningen i Europaparlamentets lokaler i Bryssel. Med vita bokstäver står det ”Den gången jag blev utsatt för sexuella övergrepp under en arbetsresa”. Platsen är väl vald eftersom det är här påhoppen ofta förekommer, berättar kollegorna när vi träffas.
Tillsammans med ett 15-tal andra lanserade de nyligen bloggen metooep.com som samlar berättelser om trakasserier och ofredande i parlamentet. Den anspelar på den uppmärksammade metoo-rörelsen från förra året där kvinnor världen över trädde fram och delade med sig av sina övergreppsupplevelser. De har mottagit över 30 anonyma vittnesmål om sexuella påtryckningar, tafsanden, men också två påstådda våldtäkter.
– Alla vet vad som pågår i det här huset och vi vill bryta tystnadskulturen. Det är vår driving force, säger finlandssvenska Anni Saga Hirvelä.
Behandlades annorlunda
För att förstå bakgrunden till kampanjen måste vi flytta oss drygt fyra år tillbaka. Då hade Jeanne Ponte precis börjat som assistent till den franske socialistiske parlamentsledamoten Edouard Martin. Som ung kvinna i EU-parlamentet fick hon direkt uppleva hur hon behandlades annorlunda jämfört med hennes manliga kollegor.
– Jag märkte att jag som ung kvinna utsattes för sexism. Det rörde sig om män som spanade in mig uppifrån och ner, som inte lyssnade på mig, som inte tog emot mitt visitkort eller som trodde att jag var min chefs älskare, säger Jeanne Ponte.
En av de värsta händelserna var när hon kände sig förföljd av en äldre parlamentsledamot. Vid ett tillfälle blockerade mannen hennes väg med sin arm och frågade henne om hon ville ta en drink med honom. Hon tog sig loss och sa att hon inte var intresserad. På bussen hem den dagen skrev hon ner allt som hade hänt i en blommig anteckningsbok.
– Jag är en fighter. Jag har två bröder och mina föräldrar har alltid talat om för mig att jag ska stå upp för mig själv. Dessutom specialiserade jag mig inom sexuellt våld på universitetet.
Boken fylldes snart med fler berättelser om trakasserier, Pontes egna men också kollegors. Ett stort problem är att många avstår från att anmäla eftersom de känner skam eller är rädda för konsekvenserna.
– Man känner sig lätt ensam om man inte kan dela med sig av sin historia. Så för mig var det viktigt att inte vara tyst utan att skapa en plattform för solidaritet, säger Jeanne Ponte.
Normalisering skrämmer
Det som skrämmer henne mest är att männens beteende till viss del accepteras och normaliseras. När hon har tagit upp vad hon har utsatts för har hon mötts av kommentarer som att ”manliga politiker är så där och det går inte att ändra på”.
För ett år sedan blev den blommiga boken, som då innehöll 80 berättelser, en stor nyhet efter att Pontes chef berättat om den i ett lokalfranskt radioprogram. Jeanne Ponte intervjuades av mängder av journalister och höll tal i EU-parlamentet.
Det ledde till att parlamentet klubbade igenom en ny resolution om hur sexuella trakasserier ska bekämpas i oktober förra året. Där ställs bland annat krav på att en oberoende utredning görs av trakasserierna i parlamentet och att en obligatorisk utbildning mot sexuella trakasserier för anställda och ledamöter införs.
Men efter det blev det tyst, säger Jeanne Ponte. De viktigaste delarna i resolutionen genomfördes aldrig. Hon och flera andra tröttnade på att inget hände och tog saken i egna händer. De tryckte upp flyers med hashtaggen MeTooEU och anordnade en demonstration i parlamentsbyggnaden i våras. Och nu i höstas kläckte hon idén om att skapa bloggen med den nya hashtaggen MeTooEP (för att tydliggöra att det handlar om parlamentet) där anställda anonymt kan bidra med sina vittnesmål.
En dryg vecka efter lanseringen hade de över tusen följare på twitter.
– Jag är väldigt stolt över att vi lyckades driva igenom den vid sidan av våra redan hektiska liv. Men allt är möjligt om du vill. Alla är så passionerade över detta så därför lyckades vi, säger Anni Saga Hirvelä.
Praktikanten det perfekta offret
Hirvelä jobbar sedan årsskiftet som assistent till den österrikiska liberala EU-parlamentarikern Angelika Mlinar. Innan dess var hon praktikant och det var under den tiden som hon utsattes för sexuella ofredanden.
– Som praktikant är man längst ner i den så kallade hierarkin och som mest utsatt. Alla vet att de flesta praktikanter vill stanna i huset och det gör dem till det perfekta offret eftersom de aldrig skulle säga något för att riskera sin karriär inom EU-bubblan.
Hon lyfter också fram fall där manliga kollegor utsatts och att det för dem är ännu svårare att ta steget att anmäla på grund av den sociala stigma som finns.
Men upplever Hirvelä och Ponte att bloggen kan förändra och får de gehör för sin kamp? Särskilt i dessa tider när EU:s fokus ligger på storpolitiska ämnen som brexit och migration. Dessutom hålls EU-val nästa år. ”Ja”, svarar de utan tvekan.
De pekar på att den franska kristdemokraten Elisabeth Morin-Chartier kom med ett uttalande direkt efter lanseringen. Morin-Chartier, som leder den kommitté inom parlamentet som utreder trakasserianmälningar, sa bland annat att Europaparlamentet under det senaste året vidtagit flera åtgärder för att bekämpa problemet.
– Att hon reagerade på bloggen är vår första seger. De vet vad vi gör och jag är säker på att de följer det noga, säger Anni Saga Hirvelä.
FAKTA: Ny studie om sextrakasserier i EU
Kvinnor under 40 år är de mest utsatta och oftast handlar det om kommenterar om utseende och sexistiska påhopp via sociala medier.
Det visar en ny studie om sexuella trakasserier mot kvinnliga anställda i EU-parlamentet.
Bakom studien står den internationella organisationen Interparlamentariska Unionen, IPU, dit bland annat EU-parlamentet är knutet.
Studien bygger på intervjuer med 123 kvinnor från 45 europeiska länder. 81 av de intervjuade var parlamentsledamöter och 42 var andra parlamentsanställda.
Nästan hälften av ledamöterna uppger att de tagit emot dödshot eller hot om våldtäkt och en fjärdedel har utsatts för sexuellt våld.
När det kommer till de andra anställda uppger 40 procent att de utsatts för sexuella trakasserier i jobbet och hälften har fått sexistiska kommentarer.
Förövarna var oftast män.
FAKTA: Hur trakasserier bekämpas inom EU-parlamentet
Inom EU-parlamentet utreder en rådgivande grupp anmälningar om sexuella trakasserier. Den leds av den franska kristdemokraten Elisabeth Morin-Chartier. Därutöver är det två andra parlamentariker som fungerar som utredare. I gruppen ingår även två tjänstemän som medlemmar.
I en resolution från förra året ställs krav på att den här kommittén ska ändras, så att färre EU-parlamentariker ingår i den. Idag bidrar obalansen till att få anställda vågar anmäla.
Men än har kraven inte införts. Det har fått personerna bakom bloggen metooep.com att agera.
I januari planerar de en konferens på temat sexuella trakasserier och övergrepp där representanter från FN och EU:s medlemsländer ska närvara i Bryssel. De kommer även att driva ämnet som en kampanjfråga under vårens EU-val.
