Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

De avgör om FN:s klimattoppmöte blir en flipp eller flopp

Haven blir varmare, glaciärerna smälter och extremväder orsakar katastrofer. Det visar den nya FN-rapport som släpptes inför veckans klimattoppmöte COP24 i Polen.
Konferensens mål är att ta fram en regelbok för hur Parisavtalet ska genomföras. Detta är fem personer med huvudroller under klimatförhandlingarna.

Michał Kurtyka, Polen

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Polen är årets värd för FN:s klimattoppmöte och räknar med över 20 000 deltagare från närmare 200 länder.

Michał Kurtyka, Polens vice miljöminister, leder förhandlingarna i Katowice i den schlesiska gruvregionen. Som ordförande är han ansvarig för att se till att förhandlingarna går framåt och sätta sina nationella intressen åt sidan.

Det ledarna ska försöka komma överens om är ett regelverk för hur Parisavtalet ska förverkligas. Målet är att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader.

Här kommer Kurtyka, som är utbildad fysiker och ekonom, spela en viktig roll i att föreslå kompromisser om länderna inte kan komma överens. Det blir avgörande för om klimatförhandlingarna når framgång eller inte.

En förutsättning för att minska utsläppen är att få bort kolet som energikälla. Frågan är hur ordförandelandet Polen kommer att ställa sig till detta?

Kolkraften har en stark ställning i Polen som är Europas största källa för kol. Industrin sysselsätter cirka 100 000 människor och kol svarar idag för 80 procent av landets elförsörjning.

Inför klimatmötet presenterade energiminister Krzysztof Tchórzewski landets energiplan som visar att det fossila bränslet kommer att ha fortsatt avgörande roll. 60 procent av elen i Polen ska komma från kol år 2030 och vindkraftverk vid kusten ska försvinna.

Men det satsas samtidigt på förnybar energi. Planen är att byta ut några kolkraftverk mot kärnkraftverk, vindkraftverk och solceller senast 2040.

Ett annat orosmoln som lyfts fram av miljöaktivister är Polens starka kollobby. Bland sponsorerna av konferensen finns ett av landets ledande kolgruveföretag, Jastrzębska Spółka Węglowa (JSW) och frågan är vilket inflytande det kan tänkas få.

Bild: Martin Meissner

Patricia Espinosa, FN (Bonn)

Enligt FN måste alla länder skärpa sig för att klimatmålen ska nås. Nyligen släpptes FN:s klimatpanel, IPCC, sin rapport där tonen har skärpts kring vad som krävs för att den globala temperaturökningen ska hållas under 2 grader – helst 1,5 grader. Enligt IPCC:s ordförande Hoesung Lee ”kräver det aldrig tidigare skådade ansträngningar i hela samhället”.

Den FN-tjänsteman som har i uppgift att hålla samman förhandlingarna i Katowice är Patricia Espinosa och hon kan räkna med tuffa diskussioner. Hon är chef för FN:s klimatorgan UNFCCC, har sitt ursprung i Mexiko och har tidigare arbetat som Mexikos ambassadör i Tyskland, Österrike, Slovenien och Slovakien.

Patricia Espinosa har kallat toppmötet i Katowice för ”Paris 2.0”, eftersom det till stor del kommer att handla om hur Parisavtalet – som har ratificerats av 184 länder – ska följas upp och genomföras. Länderna har framför sig att ta fram en regelbok som ska gälla alla parter. Hur ska ländernas bidrag och åtgärder följas upp och spåras? Hur ska klimateffekterna av åtgärderna mätas?

Det verkar finnas en bred vilja att enas om en sådan regelbok. Den svåra frågan är snarare att det finns olika tolkningar av avtalet och ansvarsfördelningen länder emellan. Utvecklingsländer vill inte minska utsläppen i samma grad som de rika länderna, de vill inte göra det i samma snabba takt och de vill ha pengar till grön teknik.

Bild: Abdeljalil Bounhar

Miguel Arias Cañete, EU (Bryssel)

Från EU:s håll är det klimatkommissionären Miguel Arias Cañete som håller i taktpinnen under toppmötet tillsammans med värdlandet Polen. Arias Cañete har ett förflutet som bland annat högerpartiet Partido Populars jordbruks- och miljöminister i hemlandet Spanien.

EU har länge haft täten i de globala klimatförhandlingarna och har lagt de mest ambitiösa målen.

Tidigare i veckan presenterade EU-kommissionen sin långsiktiga klimatstrategi kring hur Parisavtalet ska uppfyllas. Målet är att nå nollutsläpp till 2050.

”Status quo är inget alternativ. Vi såg ju i somras att klimatförändringen kostar och är djupgående. 1,5 grader måste nås snabbare än vi trodde tidigare och det har varit en väckarklocka att vi sett så starka klimatförändringar”, sa Miguel Arias Cañete i samband med presskonferensen.

För att nå dit krävs insatser inom sju områden, enligt klimatkommissionären.

Däremot kom inte kommissionen med några nya lagförslag och inte heller med ökade ambitioner när det gäller mer omedelbar utsläppsminskning. EU-målet till 2030, att utsläppen ska minska med 40 procent, ligger fast.

EU förhandlar som en enhet och skriver under internationella överenskommelser som en union.

Vissa av unionens medlemmar är mer pådrivande än andra, som Sverige som gärna vill framstå som lite före alla andra länder. Sverige har sedan tidigare beslutat om att landets totala utsläpp av växthusgaser ska minska till netto-noll 2045 då Sverige inte ska ha några nettoutsläpp i atmosfären. Jämfört med 1990 innebär det en minskning med 85 procent.

Tyskland hör också till gruppen Green Growth Group som utgörs av de mer klimatambitiösa EU-länderna. Men entusiasmen är inte lika stor hos landets förbundskansler Angela Merkel, som värnar om landets bilindustri. Efter att EU-kommissionens klimatstrategi presenterades i veckan kommenterade Merkel den så här: ”Inte meningsfullt”, eftersom alla EU:s medlemsländer kämpar med att nå det man redan lovat uppnå.

Polen är ett annat land som oroas för att klimatmålen får kännbara konsekvenser för deras industrier. Landets nationalkonservativa regering vill skydda kolet.

Bild: Vincent Thian

Xie Zhenhua, Kina

Kina är det land som släpper ut mest växthusgaser globalt sett. De står för en fjärdedel av de globala koldioxidutsläppen.

Landets omfattande koleldning är den främsta orsaken till det. Det billiga kolet visar inga tecken på att minska i betydelse. Kina fortsätter att bygga kolkraftverk och exporterar dessutom kolkraft till bland annat afrikanska länder.

Frågan är hur FN och EU kan sätta press på Kina som är en avgörande aktör för världens klimatomställning?

Den person som kommer att föra fram Kinas synpunkter i klimatförhandlingarna är Xie Zhenhua som är landets chefsförhandlare i klimatfrågor.

Vilken linje som Xie Zhenhua väljer under årets möte i Katowice återstår att se. I Marrakesh för två år sedan framstod Kina som världens räddare när landet meddelade att de står fast vid Parisavtalet. I Bonn året efter grusades hoppen något när Kina tillsammans med länder som Iran och Indien krävde egna regler för rapportering och transparens. Kina vill inte ha för mycket insyn i sina affärer.

Samtidigt investerar Kina mest i världen i förnyelsebara energikällor, som sol- och vindkraft. Och under förra året inledde landet en satsning på att införa ett nationellt system för handel med utsläppsrätter.

Men frågan är om detta är ett tecken på klimatambitioner eller försök att säkra tillgång på energi till sin industri? Landets regering har aldrig sagt att kolindustrin ska minska i omfattning. Däremot att den ska minska i andel av den totala energiförsörjningen.

Faktum kvarstår att kolindustrin fortsätter att växa i Kina och det finns ett ökat energibehov bland Kinas 1,4 miljarder invånare.

Bild: Manuel Balce Ceneta

Donald Trump, USA

För två år sedan överskuggades FN:s klimatmöte i Marrakech av att Donald Trump valdes till USA:s nya president. Amerikanska diplomater som var med på Marrakech grät öppet, berättar folk som var med.

Valet av Trump till president har fått stor betydelse för amerikansk klimatpolitik såväl nationellt som internationellt. Han har kallat klimatförändringar för en bluff och angripit miljölagar som han menar försvårar för industrier inom fossila bränslesektorn.

I juni förra året meddelade den amerikanska presidenten att USA drar sig ur Parisavtalet. Han anser att klimatavtalet är för snällt mot de länder som förorenar mest, så som Kina och Indien, vilket är en risk för amerikansk industri.

Samtidigt vill Trump satsa på olja och kol i hemlandet.

Frankrikes president Emmanuel Macron har försökt att få den amerikanska ledaren att ändra sig och under ett Parisbesök sommaren 2017 höll Trump dörren öppen för att ändra sin uppfattning om Parisavtalet.

Men Donald Trump fortsätter att vända avtalet ryggen. Det verkar saknas politisk vilja att gå med i avtalet igen eller att omförhandla det för USA mer förmånliga och rättvisa villkor.

USA lämnar Parisavtalet 2020 och fram till dess kan landet delta i de nuvarande förhandlingarna om avtalets handlingsplan.

Vem som blir USA:s chefsförhandlare vid COP24 är ännu oklart. Förra året valde Trump diplomaten Thomas Shannon som förhandlare. Shannon, som har uttalat stor oro över klimatförändringarna, har nu lämnat sin diplomatiska karriär bakom sig och gått i pension.

I USA finns det samtidigt många progressiva röster som går stick i stäv med presidenten, inte minst i spåren av de förödande skogsbränderna i Kalifornien. Frågan är hur länge Trump kan negligera dem?

Under COP24 kommer den amerikanska kollobyn att vara på plats. Det kommer även motsidan att vara, däribland SustainUS – en ideell organisation för hållbar utveckling.

Källor: Utrikespolitiska institutet, Fores, UNFCCC, Europaportalen, TT etc.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.