Vid tsunamin 2004 var ingen beredd. Inte turisterna, inte lokalbefolkningen, inte de svenska myndigheterna.
Den här gången gången kom en tsunamivarning direkt efter det att skalvet blivit känt. Kusten vid Acehprovinsen i Indonesien kunde därför lättare tömmas på folk.
Varningssystemet är EU-finasierat, drog igång 2005 och har varit igång sedan 2008.
–Efter tsunamin 2004 blev det jätteuppmärksamhet. Då bildades ett konsortium som bestod av ett tiotal organisationer, företag och universitet i Europa. De skapade ett 40-tal sensorer som nu finns ute i Indiska oceanen. Sensorerna känner av när det är en tsunami på gång. Uppenbarligen har det fungerat bra denna gång, säger Kjell Larsson, rådgivare på Myndigheten för samhällskydd och beredskap.
Från sensorerna i havet går signalerna upp till satelliter som skickar vidare till stationer i bland annat Thailand, Indonesien, Indien och Bangladesh.
–Problemet har varit att få ut det till stränderna. I turistområden som Phuket är det inte så svårt, där finns det pengar , material och högtalare. Det är svårare i fattigare länder som Bangladesh, säger Kjell Larsson.
Den svenska räddningsinsatsen vid tsunamin 2004 var dåligt organiserad. Det fanns ingen krisplan för katastrofer som drabbar svenskar i utlandet och det tog flera dygn innan det första flygplanet kunde skickas iväg till Thailand.
I dag ser det helt annorlunda ut. Sedan tre år finns ett krishanteringskansli som är bemannat dygnet.
Det finns också speciella insatsstyrkor bestående av vanliga sjukvårdare, brandmän, kommunikatörer med flera som har väskor och material ständigt packade, beredda att komma iväg inom tolv timmar.
–Det finns ett väl inövat tänk. De här styrkorna ska i princip kunna verka oberoende av det omgivande samhället. 2004 fanns ingenting, säger Anders Jörle, presschef på utrikesdepartementet.
Samtidigt läggs i dag en större tyngd på resenären som behöver undsättas.
–Lagen om katastrofinsatser från 2010 slår fast att det är den enskilde individen som får stå för kostnaderna om staten tvingas ingripa vid en kris utomlands. Man får en räkning i handen efteråt, säger Per Larsson, analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, till TT.
