Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

171009-syrienassad-538483_se.gp_1.jpg
Bashar al-Assad blickar ner från ett porträtt på en gata i staden Dayr al-Zawr.

Bashar al-Assad styr vidare – i sargat Syrien

Trots västvärldens missnöje tycks Bashar al-Assad sitta säkert. Men det som finns kvar att styra över ligger i spillror.

I sex år har han haft fullt upp med att avvärja ett väpnat uppror mot sitt styre. Men de senaste månaderna har Bashar al-Assad hittat tillbaka till mer traditionella presidentsysslor – som när han med uppkavlade skjortärmar dök upp i ett bageri i Hama i somras, kysste barn på kinden och bakade bröd. Senare har han besökt mejerier i Tartus och sårade soldater i deras hem.

Att han gör fler offentliga framträdanden, allt längre bort från Damaskus, tolkar många som ett tecken på gott självförtroende.

- Bashar al-Assad kan för tillfället känna sig säker i sin sits, eftersom de som stödjer honom, Iran och Ryssland, inte vill rucka på honom i en övergångslösning. I alla fall inte just nu, säger Bitte Hammargren som leder Mellanösternprogrammet vid Utrikespolitiska institutet.

- Men ibland antyds från iranskt håll att de inte är gifta med en viss person i Damaskus.

Förändrat land

Regimen gör stora ansträngningar för att befästa bilden av att kriget är över och landet öppet för affärer, åtminstone för vänligt inställda länder. Men trots att striderna har minskat är det svårt att släta över att al-Assad i sina händer har ett land som möjligen är så trasigt att det inte kommer att gå att laga, där utländska krafter mutat in sitt inflytande.

- Syrien kommer att leva med sina krigstrauman psykologiskt, ekonomiskt och politiskt under lång tid framöver. Regimen ser ungefär ut som den gjorde innan kriget bröt ut, en del kosmetiska reformer men annars är det samma gäng som styr, säger Aron Lund, författare till boken "Syrien brinner".

- Regimen måste förhålla sig till att den har ett annat land att styra, med problem som religiös och etnisk sekterism.

Påtryckningar

De länder som stödjer oppositionen har numera få halmstrån kvar att greppa när det gäller att sätta press på regeringen – ett av de sista är finansieringen av Syriens återuppbyggnad.

- FN vill ha en övergångslösning och hoppas kunna använda återuppbyggnadspengarna för påtryckningar. Man är medveten om att det inte är realistiskt att tro att al-Assad skulle avgå som ett villkor nu, men vill ändå hålla fast vid att han inte har en roll i ett framtida Syrien, säger Hammargren.

Många länder bröt aldrig med Damaskus. Men med tiden kommer även de mer kritiskt inställda troligtvis att röra sig mot någon slags normalisering i sitt förhållningssätt till regimen – även om det finns stora hinder, enligt Aron Lund.

- Inte så att det de närmaste åren kommer att strömma in handelsdelegationer från USA och Europa, som vill skaka hand med al-Assad och låtsas som om ingenting har hänt. Men det är möjligt att vissa av EU:s sanktioner kommer att hävas, säger han.

Köpslå om sanktioner

Det är inte troligt att man kommer att häva sanktioner mot specifika organisationer eller personer, som mot armén eller mot al-Assad personligen, enligt Lund. Däremot blir det i längden svårare att motivera att man förbjuder handel med Syrien om man ändå inte försöker fälla regimen.

- Varför skulle man då ha sanktionerna kvar, för att göra Syrien fattigt för all framtid? Men det kommer nog att vara ett förhandlingsspel kring detta, att EU ser att det finns något som de kan sälja dyrt.

- Sedan finns nog också skilda åsikter i EU. Länder i Sydeuropa är mer angelägna om att komma i gång med handeln medan exempelvis britterna har sagt ungefär att "över vår döda kropp att vi tar i den här regeringen igen".

Fakta: Varför är det krig i Syrien?

Långt innan konflikten inleddes klagade många syrier på hög arbetslöshet, utbredd korruption, brist på politisk frihet och statlig repression under Bashar al-Assads styre.

I mars 2011 inleddes demonstrationer för demokrati i Daraa. Regeringens användning av dödligt våld som svar på protesterna utlöste rikstäckande demonstrationer som krävde al-Assads avgång.

I takt med att oroligheterna spred sig intensifierades tillslagen mot oliktänkande. Oppositionsanhängare började ta till vapen, till en början för att försvara sig och senare för att driva ut säkerhetsstyrkor från lokala områden. Assad lovade att återställa den statliga kontrollen.

Våldet eskalerade och övergick till ett inbördeskrig när hundratals rebellbrigader bildades för att kämpa mot regeringsstyrkorna om kontrollen av landet.

Med åren har kriget kommit att inkludera allt fler parter. Extremistiska jihadistgrupper har profiterat på kaoset och vuxit sig starka, även om Islamiska staten tryckts tillbaka av en omfattande offensiv.

Mest läst