Våldtäkter har länge använts som vapen i konflikter. Gynekologen Denis Mukwege har tillsammans med kollegorna vid Panzisjukhuset i Kongo-Kinshasa sytt ihop mängder av söndertrasade underliv. Men det ökade antalet övergrepp på barn har satt djupa spår.
-Vi har sett så mycket fruktansvärda saker, men det här fick flera i personalen att bli deprimerade. Det är väldigt svårt att se barnen i det tillståndet, det är svårt att hantera, säger den ständige fredsprisfavoriten Denis Mukwege när TT träffar honom i Stockholm.
Förövarna kom om natten. Rövade bort flickorna ut i vildmarken, där de våldtogs för att sedan lämnas åt sitt öde. Historierna är nästan desamma för alla barnen och Panzisjukhuset känner till 82 flickor under tio år som våldtogs förra året. Enligt Mukwege handlar det om ett nytt fenomen som uppstått i ett och samma område, Kavumu som ligger omkring tre mil från sjukhuset i Bukavu.
-Det sexuella våldet minskar i Kongo-Kinshasa, men vi är oroade över att barn utsätts, det har vi inte sett förut. De kommer in till sjukhuset med skador i underlivet, ändtarmen och urinblåsan, till och med på inälvorna. Den yngsta var sex månader.
Den enklaste delen i arbetet är att laga barnen fysiskt. Vad som kommer att hända med dem i framtiden är svårt att veta. Mukwege understryker att alla barn som förstörts av krig måste få hjälp, oavsett om det handlar om en barnsoldat som begått fruktansvärda brott, någon som sett sina föräldrar torteras eller ett barn som fötts efter en våldtäkt och som utestängs från samhället.
-Alla dessa barn är en tickande bomb. De kan utveckla posttraumatiskt stressyndrom och bli farliga. Vi måste fokusera mer på hur barn kan reagera när de blir vuxna efter att de har gått igenom de här hemska sakerna.
Han tycks nästan outtröttlig i sin kamp mot det sexuella våldet, även om han medger att hans arbete sällan är lätt. Men världen är fortfarande allt för tyst, tycker Mukwege som dock kan se vissa framgångar. Dit räknas bland annat Sveriges nya strategi för utvecklingssamarbete med Kongo-Kinshasa, som bland annat har som mål att öka transparensen kring handeln med konfliktmineraler, vilken ger stora inkomster till krigsherrarna.
-Vi behöver inte bara globalisering av ekonomi och handel, utan också av mänskliga rättigheter. Om Sverige kan ta täten när det gäller detta vore det verkligen en bra sak.
Strategin har två inriktningar när det gäller handeln med konfliktmineraler. Dels att hitta ett alternativt levebröd för de som arbetar med gruvutvinning, och som ofta utsätts för hot och våld från militära grupper, dels att öka transparensen för att öka spårbarheten på mineralerna och därmed möjliggöra för lagliga produkter på marknaden.
-Situationen i Kongo-Kinshasa är fruktansvärd och det är en oacceptabel konflikt som till stor del drivs av ekonomiska intressen. Vi har ett fokus kring handeln med konfliktmineraler vilket vi tror är en viktig sak för att komma åt grundorsaken till det långa inbördeskriget, säger biståndsminister Isabella Lövin (MP) efter att strategin godkänts på onsdagen.
Mukwege hoppas samtidigt på att världen ska gå från ord till handling.
-Många länder undertecknar protokoll för att få slut på sexuellt våld i konflikter. Men vi behöver göra mer. De skyldiga måste åtalas, det måste finnas rättvisa, säger han.
Denis Mukwege föddes i nuvarande östra Kongo-Kinshasa 1955, utbildade sig till läkare i Burundi och specialiserade sig sedan inom gyneokologi och obstetrik. Efter att tillsammans med sin familj flytt undan 1990-talets krig återvände han till Kongo-Kinshasa för att 1999 starta Panzisjukhuset.
Sjukhuset, som invigdes 2001, grundades med hjälp av bland annat svenska pengar från Sida, Pingstmissionens utvecklingssamarbete (PMU) och Läkarmissionen.
Sjukhuset är känt för sitt SSV-projekt, där offer för sexuellt våld och kvinnor med gynekologiska problem får vård. Mellan 2004 och 2014 tog projektet emot 34 783 patienter, varav 20 846 utsatts för sexuellt våld.
Denis Mukwege har utsatts för mordförsök och hot, men har också mottagit flera priser för sitt arbete för att skydda kvinnor. Han är en återkommande favorit för Nobels fredspris. 2008 mottog han FN:s människorättspris, 2009 Palmepriset och 2013 Right Livelihood-priset.
Källa: Panzisjukhusets årsrapport 2014 samt TT:s arkiv
Kongo-Kinshasa, officiellt Demokratiska republiken Kongo, är till ytan Afrikas tredje största land. Landet har omkring 75 miljoner invånare indelade i över 200 etniska grupper.
De pågående oroligheterna har sina rötter i folkmordet i Rwanda 1994 och i de kongolesiska inbördeskrigen 1996-1997 och 1998-2003.
Sedan 1998 beräknas fem miljoner människor ha dött till följd av våld, hunger och sjukdomar, vilket gör konflikten till den dödligaste i världen sedan andra världskriget.
Landet har stor ekonomisk potential med rika fyndigheter av kobolt, koppar, olja, diamanter och guld, men räknas till ett av världens mest korrumperade.
Svenska regeringen har antagit en ny strategi gällande utvecklingssamarbetet med Kongo-Kinshasa som ska gälla under perioden 2015-2019. Samarbetet inom ramen för strategin syftar till att "stärka förutsättningarna för hållbar fred och statsbyggnad samt bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck".
Strategin omfattar 1 250 miljoner kronor.
Bland prioriteringarna finns stärkt demokrati och jämställdhet samt ökad respekt för mänskliga rättigheter. En nyhet i strategin är att en av målsättningarna är ökad transparens kring handeln med konfliktmineraler. Den illegala handeln med mineraler bidrar till konflikterna i östra Kongo-Kinshasa.
Källa: Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Demokratiska republiken Kongo 2015-2019