Vad innebär avtalet?
I huvudsak ger avtalet inspektörer från FN-organet IAEA rätt att enligt internationella regler inspektera Irans kärnanläggningar, något Iran tidigare har hindrat. Kärnprogrammet ska också bantas. Upparbetning av uran ska ske utomlands under internationell övervakning.
I utbyte kommer de internationella sanktionerna mot Iran att lättas. Iran ville att även vapenembargot skulle tas bort men det sker först om fem år.
Om Iran inte följer sin del av avtalet har man accepterat att sanktionerna återinförs med två månaders varsel.
Läs också: Iranavtal drömläge för investerare
och Knölig väg framåt för Iran-avtal
Hur viktigt är det?
Avtalet är en stor framgång för diplomatin. Förhandlingar har förts sporadiskt ända sedan 2006 men gick i mål till sist.
Ur fredsfrämjande synvinkel kan det jämföras med nedrustningsförhandlingarna mellan USA och Sovjetunionen under kalla krigets slutskede.
Då skedde förhandlingarna mellan två länder. Nu är det en internationell affär, där Iran har förhandlat mot en grupp som kallas P5+1 – de fem permanenta säkerhetsrådsmedlemmarna USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina plus Tyskland. FN har haft en mycket aktiv roll via sitt atomenergiorgan IAEA.
Varför är frågan så omstridd?
Iran drev sitt kärnprogram i största hemlighet under många år tills det avslöjades av en iransk motståndsgrupp för drygt tio år sedan. Sedan dess har bland annat israeliska spionorgan avslöjat ännu fler anläggningar, många av dem under jord.
Hemlighetsmakeriet har fått omvärlden att fatta misstankar om syftet. Iran insisterar att man enbart vill utveckla kärnkraft. Israel hävdar, med visst amerikanskt stöd, att kärnkraftsprogrammet har varit en täckmantel för att utveckla kärnvapen.
Iran har å sin sida visat stor misstänksamhet mot västmakterna, mot bakgrund av deras agerande i Iran och övriga Mellanöstern under hela efterkrigstiden.
Varför kunde frågan lösas nu?
Det är delvis en fråga om diplomatiskt tålamod som till sist lönade sig. Samtidigt har Islamska statens framgångar i Irak och Syrien tvingat USA och Iran till ett visst samarbete trots att de diplomatiska förbindelserna har varit avbrutna i 35 år.
Är avtalet verkligen i hamn nu?
Mycket återstår. Den stora stötestenen kan bli att avtalet måste godkännas av den amerikanska kongressen.
De flesta republikaner håller med Israel om att Iran försöker bli en kärnvapenmakt, trots att de amerikanska underrättelsetjänsterna tidigare slagit fast att sådana ansträngningar avbröts för flera år sedan – om sådana ambitioner överhuvudtaget har funnits.
I Iran finns starka krafter som motsäger sig alla uppgörelser med USA, "Den store satan".
Israel sade på tisdagsförmiddagen att man kommer att göra allt för att avtalet – som man kallade "en historisk kapitulation av väst" – inte får internationellt godkännande.
Läs också: Hans Blix om avtalet
