Nyligen samlades en grupp syrier framför ett FN-kontor i turkiska Gaziantep. En kvinna höll upp den gröna flagga som används av oppositionen mot Bashar al-Assad. Andra hade med sig bilder på döda i Ghouta, den belägrade rebellenklav öster om Damaskus som har stått under konstant beskjutning den senaste tiden.
- Vi protesterade mot FN:s handlingsförlamning och för att skapa uppmärksamhet kring situationen i Ghouta och de brott som begås där. Vi vill få omvärlden att agera för att stoppa dödandet av civila, säger Monther Etaky till TT över telefon.
Stor misstro
FN:s säkerhetsråd kämpade i fredags förgäves med att anta en resolution om en så kallad humanitär paus i striderna under 30 dagar. Ett nytt försök ska göras under lördagen, men Etaky ger inte mycket för ansträngningarna. Han får medhåll av Lina Shamy, som också deltog i demonstrationen.
- Östra Ghouta omfattades redan av ett avtal om eldupphör, men dödandet fortsatte ändå. För att det här ska bli trovärdigt krävs att internationella observatörer släpps in, säger hon.
Shamy och Etaky, om några, kan kanske föreställa sig vad de omkring 400000 människorna i östra Ghouta genomlever. I flera år bodde de båda regimkritiska aktivisterna i Aleppo – en av nyckelplatserna för protesterna mot al-Assad.
De östra delarna av staden utsattes för en våldsam offensiv och under månader av belägring vittnade Etaky för TT om allt från bristen på mat till hur han och hans familj inte vågade lämnade sitt hem, utan satt inne och "väntade på döden".
Och när Lina Shamy nu tar del av nyheterna från Ghouta slängs hon tillbaka i tiden och återupplever den svåra tiden i Aleppo.
- Jag har befunnit mig i liknande förhållanden, så jag kan inte leva normalt när människor fortfarande lider igen och igen. Jag dör hundra gånger om när jag ser vad som pågår i Ghouta, säger hon.
Tårfyllt farväl
Efter att med tårar i ögonen, i december 2016, ha klivit ombord på en av de gröna bussar som evakuerade tusentals från de östra delarna av Aleppo hamnade Etaky till slut i Gaziantep – den turkiska stad som ibland kallas "Lilla Aleppo" på grund av de många nykomlingarna från grannlandet. Här drömmer han om att en dag kunna återvända. Under tiden försöker han bidra till att skapa opinion kring kriget.
- De har det värre i Ghouta än vad vi hade det i Aleppo. Belägringen har pågått i fem år, bombningarna är värre, tillgången på mat är mindre och fler är i desperat behov av sjukvård.
Trots det upplever han att tystnaden är större kring Ghouta än vad den var kring Aleppo.
- Det kan bero på att det inte är en stor stad. De flesta journalister har inte brytt sig om Ghouta förrän massakern blivit mer synlig i sociala medier.
En ursäkt
Etaky beskriver en känsla av desperation och maktlöshet. Han önskar att han kunde göra mer än att demonstrera sitt missnöje framför den organisation som han anser blundar för situationen i Syrien – på bekostnad av civila människoliv. Och till folket i östra Ghouta vill han rikta en ursäkt.
- Vi offrade vårt hem i Aleppo, tvingades bort. Men jag trodde att världen skulle vara för chockad efter det för att låta det här fortsätta. Att ni inte skulle behöva lida på samma sätt längre, säger han och fortsätter:
- Jag är så ledsen över att det inte blev så.
Lina Shamy skickar också ett budskap till Ghouta:
- Ge inte upp, omvärlden finns inte där men tro aldrig att ni är övergivna. Vi står här bredvid er, redo att göra allt vi kan. Ni är inte ensamma.
Fakta: Under belägring sedan 2013
I mars 2011 inleddes demonstrationer för demokrati i Syrien. President Bashar al-Assad svarade med dödligt våld och med tiden utvecklades konflikten till ett blodigt inbördeskrig. Under årens lopp har många olika aktörer blandat sig i kriget, motiverade av sina egenintressen.
Protester mot al-Assad bröt ut även i Ghouta, ett område som sträcker sig från Damaskus östra förorter och ut på landsbygden. Rebellstyrkor kom med tiden att ta kontroll över området och i april 2013 hamnade enklaven under regimens belägring.
De regimtrogna styrkornas ring runt östra Ghouta har inneburit att det har blivit väldigt svårt med tillgång till mat och medicin för de omkring 400000 invånarna.
Under kriget har regimen fått betydande stöd från Ryssland och Iran. 2015 klev Ryssland in militärt och vände situationen på marken till Bashar al-Assads fördel. Flera försök att sätta stopp för kriget har misslyckats.