Ännu kvar bakom taggtråden

–Ingenting ändrades med den nya regeringen. Det gör oss väldigt oroliga, säger Kareem Mullah på en skröplig telefonledning inifrån ett av de läger i västra Burma där tiotusentals rohingyamuslimer hålls åtskilda från det buddhistiska majoritetssamhället.

När GP träffade Kareem Mullah i vintras bodde han i Aung Mingalar, det muslimska ghettot i staden Sittwes centrum. Han drev då en engelskaskola, men såg elevunderlaget minska i takt med att människor flydde ghettots instängdhet och begav sig till lägren på landsbygden utanför staden. Till skillnad från i Aung Mingalar fanns där åtminstone en chans att få del av FN:s matransoner.

Nu har även Kareem Mullah begett sig till lägerzonen, som upprättades efter våldsamma sammandrabbningar mellan rohingyamuslimer och buddhister i juni 2012. Förutom några tusen människor som valde att härda ut i det avskurna ghettot, tömdes Sittwe på muslimer.

–Jag försöker bygga upp skolan här istället, säger Kareem Mullah.

Ledningen raspar och brusar. Kareems röst försvinner bort och samtalet bryts.

–Det är alltid så här under monsunen, säger han när GP når honom igen.

Lägerzonen ligger i platt och låglänt terräng nära havet, mitt i ett floddelta, och drabbas ofta av översvämningar under sommarmånadernas regnsäsong.

–Allt är blött, det känns som vi ska drunkna, säger Kareem Mullah.

Läs mer: "Vägspärrarna är både skydd och fängelsemurar"

När GP träffade honom i vintras hade det gått en månad sedan det historiska parlamentsvalet, där Nationella demokratiförbundet (NLD) med fredspristagaren Aung San Suu Kyi i spetsen vann en jordskredsseger och överraskande säkrade en egen majoritet – trots att en fjärdedel av platserna utses direkt av militären.

Som så många andra rohingyamuslimer – som saknar medborgarskap och inte tilläts rösta – hade Kareem Mullah höga förväntningar på Suu Kyis nya, demokratiskt valda regering som skulle ta över efter femtio år av militärstyre. Den världsberömda demokrati- och människorättskämpen skulle avsluta militärens söndra- och härska-taktik och riva taggtråden mellan folkgrupperna.

Men taggtråden står kvar. Människorna i Sittwes ghetto och läger lever fortfarande instängda med kraftigt begränsad tillgång till sjukvård, utbildning och jobbmöjligheter. Muslimfientliga stämningar lever kvar, inte bara i västra Burma utan i hela landet. Nyligen brändes en moské i norra Burma av en uppretad buddhistmobb, och i samband med det demonstrerade ultranationalistiska munkar på Sittwes gator.

–Det händer igen och igen och igen, säger Kareem Mullah.

Yanghee Lee, FN:s rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Burma, besökte nyligen Burma och rohingyalägren i delstaten Rakhine, där Sittwe är huvudstad. I ett uttalande uppmanar hon regeringen att sätta stopp för vad hon kallar institutionaliserad diskriminering av muslimer i Rakhine-staten.

–Det är uppenbart att religiösa spänningar fortfarande genomsyrar samhället. Hatpropaganda, uppmaningar till diskriminering, våld och religiös intolerans är fortsatt en orsak till oro, säger Yanghee Lee.

Hon kritiserar också Suu Kyis regering för att skicka ut helt fel signaler, när den av rädsla för att öka de religiösa spänningarna väljer att inte göra någonting alls.

–Regeringen måste visa att det inte finns plats i Burma för att uppvigla till eller begå våldsbrott mot etniska och religiösa minoriteter, säger Yanghee Lee.

Hon syftade då bland annat på en händelse tidigare i sommar, då hundratals människor i en by i centrala Burma gick till attack och plundrade en moské och egendomar ägda av muslimer. En person skadades, och dussintals muslimer flydde byn, enligt Myanmar Times.

Myndigheterna meddelade att det inte fanns några tankar på att ställa förövarna till svars. Rädslan var stor att en rättsprocess skulle få de religiösa spänningarna att slå över i nya våldsamheter.

Aung San Suu Kyi och hennes regering går en svår balansgång. Från människorättsorganisationer – inhemska såväl som internationella – och utländska regeringar finns högt ställda förväntningar på att den före detta samvetsfången Suu Kyi ska ta krafttag mot diskrimineringen av muslimer i allmänhet och förtrycket av rohingyafolket i synnerhet.

Samtidigt möts varje steg i den riktningen av hårt motstånd från den buddhistnationalistiska rörelse som vuxit sig stark på senare år. När GP i vintras träffade rörelsens ledare, buddhistmunken Wirathu, hotade han med landsomfattande protester om Suu Kyi försökte dra tillbaka de lagar om skydd av ras och religion som gruppen föreslagit och förmått det förra parlamentet att driva igenom.Lagarna drabbar främst landets muslimer.

Läs mer: Hatpredikant hotar fredspistagaren Suu Kyi

Nyligen upprepade Wirathu sitt hot efter att en regional minister sagt att rörelsen – Organisationen för skydd av ras och religion eller Ma Ba Tha – inte behövs i Burma då landet redan har ett statligt råd för buddhistiska frågor.

Det hotet verkar ha varit droppen för regeringen. Efter att religionsministern fördömt Wirathu i kraftiga ordalag och det statliga buddhistrådet förskjutit hans rörelse, har han avblåst protesterna och tonat ner sin hatfyllda retorik.

Ända sedan våldsutbrottet i Rakhine-staten 2012 har Suu Kyi – då oppositionsledare – kritiserats för sin tystnad om rohingyafolkets och andra muslimers utsatthet. Vid en presskonferens i hennes lummiga trädgård några dagar innan valet förra året sa Suu Kyi att rohingya-problemet inte skulle "överdrivas", men tillade:

–Jag lovar alla som bor i landet ordentligt skydd i enlighet med lagen och de mänskliga rättigheterna.

Många som GP pratade med, buddhister såväl som muslimer, tolkade tystnaden och nedtonandet som ett sätt att vinna valet genom att inte stöta sig med buddhistnationalisterna. Med en valseger i ryggen skulle det låta annorlunda, trodde och hoppades de.

Men de förändrade tongångarna har uteblivit. Istället har Suu Kyi efter makttillträdet hamnat i ett ordbråk, där hon uppmanar utländska diplomater i landet att ge regeringen spelrum genom att inte använda benämningen rohingya.

Buddhistnationalisterna menar att muslimerna i västra Burma är illegala invandrare från Bangladesh, och hotar med bråk om de benämns på annat vis än som bengaler.

USA:s ambassad vägrar att följa Suu Kyis uppmaning, med hänvisning till rohingyafolkets rätt att själva välja hur de vill identifiera sig.

Enligt burmesiska medier ska EU:s ambassadör i landet däremot ha valt att följa Suu Kyis vädjan, men det stämmer inte enligt svenska utrikesdepartementet."Sverige, liksom EU, respekterar och ställer sig bakom rohingyafolkets rätt till att själva identifiera sig", skriver UD:s presstjänst i ett mejl till GP.

Under tiden har lokala myndigheter i Rakhine-staten jobbat vidare med den förra regeringens plan. Kareem Mullah berättar att personal nyligen besökte lägerzonen för att dela ut nya identitetskort till den som går med på att kalla sig bengal.

–Men vi är rohingya och har bott här i hundratals år. Varför skulle vi kalla oss bengaler när vi inte är från Bangladesh? säger Kareem Mullah.

Martin Spaak