– Meningen är att de ska få spåna och fundera utan föräldrar eller lärares inflytande, att de ska få prata av sig och tänka förutsättningslöst, säger bibliotekarien Sirpa Persson.
Aktiviteten på Lindome bibliotek startade i våras. Då grubblades det kring stora svåra frågor som hur vet jag att jag finns till och varför man i bland är dum mot dem man tycker om.
Samtalet leds av Petra Andersson, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.
Den här terminen har barnen själva valt att prata om känslor. När GP är på besök är temat rädslor. Hur känns det egentligen att vara rädd? När är vi rädda? Kan det till och med vara bra att vara rädd ibland? Frågorna fyller biblioteksrummet.
– Om rädslan skulle ha en form och färg, vilken skulle det vara då, undrar Petra Andersson. Linnea Wadensjö 9 år svarar:
– Om rädslan hade en form skulle det vara ett klot som någon skjuter, säger hon.
Det visar sig att alla har tänkt på samma färg.
– Blå, men inte vanligt blå, säger Stella Jurinic.
– Isblå kanske, säger Petra och deltagarna nickar. Mitt i prick.
Lite kallt blå, säger en av dem och spinner vidare med tankar om att man kan känna sig ensam när man blir rädd.
Gillar ni skräckböcker frågar plötsligt Petra och flera nickar. Men om ni gillar skräckböcker betyder det att ni gillar att vara rädda då? Barnen funderar.
– Nej, det är spänningen. Jag blir inte speciellt rädd, säger Stella Juninic.
Liknande forum som grubbelklubben i Lindome finns på andra håll i Sverige och just Petra har haft öppna filosofiska samtal med barn på bland annat Kulturkalaset.
